DESPOTEN OCH BOMBEN

Nordkorea är sannerligen ett fascinerande land på många sätt. Ett land som nu har utfört sitt andra kärnvapenprov, ett land som gång efter annan beter sig som den där lilla 4-åringen i trotsåldern som skriker att "Du är dum i huvudet, pappa!" så fort man känner sig tvungen att att säga ifrån och ett land som enligt mig hittat rätt balans i sin statsbudget för att ge försvaret de medel de behöver - titta på Nordkorea herrar Borg och Tolgfors, där har vi något att lära oss av.

Sanningen att säga så är det ju egentligen rätt absurt att ett land som styrs av en diktator med uppenbara mindrevärdeskomplex och gigantiska platåskor innehar kärnvapen och håller sig med en av de största arméerna i världen medan folket svälter ihjäl, äter gräs och grus och lider under en kommunistisk diktatur som fortfarande dessa dagar får Stalin att framstå som edn hyfsat ömsinta och milda landsfader som Putin vill utmåla honom som.

Men är det egentligen så konstigt att Nordkorea vill ha sina kärnvapen? Nej, inte alls om man sätter sig in i de tankar som Kim Jong-Il måste gå och grubble på mest hela dagarna. Här handlar det ju om ett land och en ledning som utan att överdriva skulle kunna köra på mantrat "Vi mot världen!" - man är ju tämligen ensamma. Inte ens gamla vänner och ideologiska släktingar som Kina vill ju ta i grannen ens med tång nuförtiden, och vad den demokratiska världen tycker är ju långt mycket värre. Alltså känner sig Nordkorea ensamt, hotat och med ett ständigt krigstillstånd rådande. I den skruvade verklighet som Kim Jong-Il och hanses generaler befinner sig faller det sig då naturligt att utveckla och bygga kärnvapen, konstruera hyfsat avancerade missiler och satsa mer än hälften av statsbudgeten på militären...


På samma sätt fungerar ju Israel, som inte alls påminner om Nordkorea på något sätt. Israel känner sig med all rätt hotade av sina grannar, man är utsatta och anser sig behöva ha det mest avskräckande vapen som mänskligheten kan ha i sin hand. Jinge anser på sin blogg att det faktum att Israel har kärnvapen i princip legitimerar att den kommunistiska diktaturen skaffar dessa vapen. Jaha? Israels folk svälter inte, Israels folk kan gå och rösta och Israels folk är hotade av grannar som vill se den judiska statsbildningen utplånas. Israel tar sin egen säkerhet på yttersta allvar, med en försvarsmakt som med största sannolikhet kan avvärja alla hot mot landet och med de israeliska kärnvapnen som en starkt avskräckande arsenal om 1956, 1967 eller 1973 skulle repriseras. Därmed inte sagt att jag tycker att det är bra att Israel förfogar över dessa vapen...

Nordkorea känner sig med rätta hotat, landets folk har lidit länge nog under förtryck och isolering. Hotet inifrån den dagen då det börjar krackelera i den järnridå som isolerar det nordkoreanska folket är nog avsevärt mycket större än dagens hotbild mot den till tänderna rustade nationen utifrån. Med det kontrollsamhälle som nordkoreanerna skapat, med sin egen världsåskådning och med ett folk som nästan inget om omvärlden vet så är dock den dagen väldigt avlägsen. Den dagen då amerikanskt bombflyg och kryssningsrobotar utraderar Nordkoreas förmåga att hota omvärlden med sina kärnvapen ligger nog dessvärre närmare, och ett nytt Koreakrig kan stå för dörren.

Länkar: SvD, SvD2, DN, AB1, AB2, Expr