EN NY LIVSPARTNER...?

Kajsa Adenbäck (till vänster) och Helene Hellmark Knutsson (till höger) leker i kuddrummet på fritids i Hallonbergen i sin ungdoms dagar... Redan då var det tydligt vem som bestämde.

När jag i morse bemödade mig att ta fram dammsugaren och ge mig ut på en livsfarlig jakt efter de enorma och köttätande dammråttor som tagit mitt sovrum i besittning så hörde jag en bekant röst på TV:n i bakgrunden - det var allas vår Kajsa Adenbäck som återigen fick visa upp sig i morgon-TV. Självklart handlar det om att Kajsa numera är ordförande i Sundbybergs äldrenämnd, en nämnd som ansvarar för Sveriges i särklass sämsta äldreomsorg. Denna nämnd har nu av Kajsas chef Helene fått i uppdrag att spara 32 miljoner kronor för att kunna lyfta på från jumboplatsen...

Socialdemokrater och krav på basala kunskaper i skolan har ju aldrig gått hand i hand, men här visar det sig med all tänkbar tydlighet att man fått det här med matematik om bakfoten. För medan de områden som de flesta människor vill se satsningar på, som skolan, vården och omsorgen, får se sina anslag minska med i runda slängar 100 miljoner kronor så anser Kajsa Adenbäck, de äldres högsta politiska företrädare att det är helt OK att man gräver ner 45 i ett utomhusbad på Golfängarna, att man bygger en baseballarena för 8 miljoner och en konsthall för 60 miljoner. Detta medan hennes egen nämnd som sagt får 32 miljoner mindre att röra sig med.

Men medan jag tittade på TV så såg jag förbi politikern Kajsa, som viljelöst stod framför kameran och försvarade det som hennes chef Helene sagt till henne att säga, att det är viktigare att det arbetslösa har möjlighet att gå på baseball, ligga vid poolen eller gå på konstmuseum än att de äldre får en dräglig tillvaro eller att våra elever får gå till skolan i förvisningen att stadens styre vill att de skall ha möjligheter att lära sig det som det behöver för att slippa hamna vid en pool, en baseballarena eller i en konsthall...

Jag tyckte synd om Kajsa, jag led med henne för jag kan inte tro att denna Kajsa egentligen vill svika stadens äldre. Samtidigt så slog min sedvanliga cynism till med full kraft. Medan jag gick med dammsugaren i näven och tänkte på mitt icke-existerande sexliv, min gnabbande särbo som bara klagar på att allt jag gör är fel, uselt och ogenomtänkt så slog det mig som genom ett blixtnedslag - jag och Kajsa, jag och en kvinna som är snäll, tillmötesgående och uppenbarligen helt viljelös. Funderingarna har ju ännu så länge mest handlat om att göra ett skiftbyte, att byta ut särbon mot en starkt troende katolsk kvinna från Polen som ser som sin uppgift att tjäna sin man såsom mannen tjänar Gud. Eller varför inte en timid och bugande thailändska utan kontaktnät och i en trevlig beroendställning till just mig som sedan kan ta sig an mitt välbefinnande och mina hushållssysslor. Men så såg jag Kajsa, och tänkte på språket samt att vi redan nu bodde i samma stad... Kajsa Adenbäck det kanske skulle vara något? Och skulle Kajsa acceptera att dela mig med min gnällande särbo, som jag trots allt älskar?

Men skulle Kajsas dominerande chef Helene tyst acceptera att just Kajsa bröt sig loss, hittade en ny härskare som kunde få henne att dansa vackert till ljudet av en blå pipa? Knappast, det skulle nog inte gå - Kajsa satt fast i Helenes koppel och kunde inte ta sig loss. Jag accepterade faktum, fortsatte jakten på dammråttorna med tårarna rullande nerför mina äppelformade kinder...