"HVAD VILJA SOCIALDEMOKRATERNA...?"

Mäster Palm utanför en av Wanjas arbetsplatser

...frågade sig August Palm redan år 1881 på ett skabbigt hotell i Malmö. Då var det ändå rätt tydligt vad partiet som skulle bildas några år senare hade för visioner, för idéer och vilken väg man ville ta för att nå dessa mål. I dag, 1 maj anno 2009, 128 år senare så är det inte mycket annat än partinamnet som är gemensamt med Palms, Brantings och Danielssons skapelse - om embryot till dagen SAP visste hvad man ville så är oklarheterna idag totala i många frågor om vad man vill, med vem man egentligen vill och varför man vill.

I dag är det 1 maj, och de mest trogna av de troende kommer att gå ut för att demonstrera. I år har man tur med vädret, men det är väl ungefär allt - för trots att solen kommer att skina på Mona, Wanja, Östros och Baylan så finns det numera många som anser att rörelsen trots mängder av rådslag, med ett lyssnande och veligt ledarskap har lett in partiet i en återvändsgränd. Gräsrötterna i facket skriker ut sin ångest, folk som engagerar sig förstår inte vad som händer. Mona Sahlins otydliga ledarskap sätter sina spår i det egna partiet, och tvångsäktenskapet med LO har utvecklat sig till något som är lika sjukt som när en 50-årig shejk i Saudiarabien gifter sig med en flicka på 12 år...

Kritikerna vill att Mona skall leda partiet åt vänster igen, bli tydligare men speglar den viljan verkligen den riktning som de som lämnat sosseriet vill se? De flesta har ju sökt sig högerut, till en allians som visar upp något helt annat än Monas lagbygge. Kan man locka tillbaka de som flytt genom att närma sig Ohly, genom att bli än mer oseriösa i sina budgetförslag (i den mån det är möjligt - 15 miljarder hit, pensionärssatsningar dit när vi befinner oss i den värsta krisen sedan 30-talet...) och genom att markera den tydliga skillnaden mellan alternativen - där alliansen tror på människan och där de röda tror på staten?

Hur Mona än gör kommer det att bli en "lose-lose"-situation, går hon åt vänster så stannar de som flytt, står hon kvar och stampar på samma plats så ligger de som tröttnat på henne kvar på sofflocken medan de som ser hennes "potential" som statsminister gör höger om och skulle hon våga sig på att smyga lite mer åt höger för att locka de flyende tillbaka så har vi ett Rosornas Krig framför oss som kommer vara till den dagen fru Sahlin lämnar in. Jag är inte rätt person att lämna råd, men vad jag lärt mig när det finns en rörelse där viljorna spretar åt alla håll så krävs det en stark ledare, en ledare som får de olika falangerna att dra åt samma håll. Mona Sahlin är INTE den ledaren, varken idag eller imorgon.

Problemet är ju att Mona är kvoterad till sin position, utan någon som helst analys av vad detta skulle innebära. Den bästa kvinnan som SAP kunde ha fått mötte ju sin baneman på NK under Euro-kampanjen, Anna Lindh. Med Anna vid rodret hade vi haft en långt mer trovärdig motståndare att tampas med - jag tyckte mycket om Anna Lindh och det beror väl kanske på att jag under 40 minuter på tåget mot Nyköping kunde sitta och prata politik med henne. Hon var skärpt, hon var stark och det lyste ledarskap om henne. När Anna Lindh tragiskt föll bort så var det ingen annan lämplig kvinna som ville, ingen förrutom Mona Sahlin lämplig eller inte spelade ingen roll - hon var ju kvinna...

Idag är det 1 maj, och från torg och parker kommer slagorden eka och populismen flöda. Sådan är denna dag, och jag hoppas att demonstranterna iallafall njuter av vädret. Solen skiner över ett Sverige där folk frågar sig utan att få några hållbara svar "hvad vilja Socialdemokraterna?"

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2, Expr1, Expr2, Morgan