VARFÖR VÄRNPLIKT?

En värnpliktig malaj i den allmänna värnpliktens tidevarv, en man som började gräva värnpliktens grav...

När jag 1982 som 14-åring började intressera mig för kriget om de underbara Falklandsöarna så var en av slutsatserna jag senare drog att yrkessoldater var att föredra även för Sverige. Eftersom vältränade och anställda brittiska soldater hade slagit en argentinsk, numerärt överlägsen och i berg nedgrävd armé av värnpliktssoldater utan några större problem så ansåg jag att det var bevis nog för att avskaffa den svenska värnpliktsmodellen där alla, oavsett motivation eller förmåga, skulle in i försvaret.

Under min tid som kadett och officer fick jag hyfsat sanbbt revidera mina uppfattningar, våra värnpliktiga killar var oftast av rätt virke och problem med motivation berodde oftare på att utbildningen inte var tillräckligt stimulerande än att man hade några dubier om att det var rätt att med vapen i hand försvara hemlandet. Jag minns särskilt när vi under min 13-månaders värnplikt sommaren 1987 hade en brittisk amiral på besök på 12/70-batteriet på Asunden utanför Slite, han hyllade det svenska systemet. På en direkt fråga om inte utgången på Falklandsöarna hade avslöjat värnpliktsarméns medfödda svaghet var svaret ett rungande "No!" - det var skillnad på argentinska bondgrabbar utan utbildning, utan ett bra ledarskap och de norska, svenska och finska killar som hade en bra bas att stå på och som hade en duglig officerskår som lyfte förmågan.

Själv är jag inne på en modell av selektiv värnplikt, där de mest lämpade och motiverade i urvalet får fullgöra sin utbildning under 12 månader. Antalet som tas ut för tjänst skall vara tillräckligt många för att kunna ha 2 brigader i utbildning, 1 brigad i aktiv tjänst (kontraktsanställs av de värnpliktiga ur utbildningsförbanden och svarar för insatsförsvar på hemma- och bortaplan), 1 brigad i omedelbar reserv (mob.tid 1-2 dygn) samt 2 brigader i en lägre beredskap om någon vecka. På så sätt får vi 6 brigader till vår fallfärdiga armé, till en rimlig kostnad och med en möjlighet att snabbt höja vår förmåga. Med Tolgfors idé om 8 bataljoner med ytterligare 4 i någon avlägsen framtid så kan vi efter många om och men möjligtvis få fram en brigad med några självständiga bataljoner vid sidan om.

Att överge brigaden som arméns stomme var ett gigantiskt misstag och inget som rörligheten de facto tjänar på. Man kan lätt ta en bataljon ur brigadorganisationen och flytta denna. Små, lätta bataljonsstridsgrupper kan slå en motståndare av kompanis storlek - är det någon som tror att vi kommer möta kompanier i strid? Brigaden kan slå bataljoner, och försvara sig mot större förband - det är brigader vi behöver, Här och Nu!

Sverige är ett stort land till ytan och med en rätt liten befolkning. Värnplikten under invasionsförsvarets tidevarav var en nödvändighet, men är så även i framtiden om än i en helt annan tappning. Med rätt folk i uniform, med tillräckligt många under vapen så kan vi se till att Sverige återigen blir ett land som stabiliserar norra Europa och inte upplevs som ett militärt vacuum som vi gör i dag. Sverige strör vackra ord omkring sig men gör absolut ingenting för att leva upp till alla grandiösa ambitioner. Vi har i dag en armé som är mindre än Litauens, som har färre artilleripjäser än Estland och en regering som trots detta lovar att Sverige finns där som hjälp den dagen det börjar blåsa upp till storm igen...

Är det något som Sverige är bra på så är det hyckleri och att glömma sin historia. Vi är i dag i samma läge som 1939 när kriget bröt ut, avrustade, svaga och hjälplösa. Då var det Per-Albin som ljög folket i ansiktet med att vår beredskap var god, idag är det Tolgfors som försöker dupera folket att tro att vi har en förmåga värd namnet...

Länkar: SvD, Wiseman