2009/05/08

PRINSESSAN SANNA OCH KAMPEN MOT DET ONDSKEFULLA IMPERIET

Det krävs väl knappast någon fantasi för att se att det är Jabba the Tokmoderat och prinsessan Sanna som här ryckts ur mitt undermedvetna drömmande...?

Det finns ju ögonblick då tillvaron förändras på några sekunder, ett av dessa tillfällen var i Conventums lokaler i Örebro när jag helt ensam, övergiven och närmast tafatt hade krupit upp i ett hörn i en foajé och kände mig helt malplacerad. En skön kvinna sökte ögonkontakt, och helt plötsligt hade jag fått veta att Sanna Rayman - ledarskribent på den renläriga Svenskan - uppskattade min obskyra blogg. Sanna svepte förbi och yppade snabbt något om att hon verkligen gillade Tokmoderatens blogg, och helt plötsligt växte jag från en liten fet kyckling till en stor, fortfarande rejält fet, tupp som spatserade omkring med näbben i vädret och kände sig rätt nöjd med att just jag var så bra...

Senare på kvällen satt jag snett bakom Sanna Rayman på ett partaj av stora dimensioner. Sanna såg ut som prinsessan Leia i sin håruppsättning, och jag visste inte om jag skulle ta på mig rollen som Han Solo, Luke Skywalker eller den mest passande gestaltningen Jabba the Hut för att gå fram för att visa mitt lilla lasersvärd och kanske konversera lite mer med en kvinna som kanske skulle kunna se förbi mitt anskrämliga ytte och se mig för den ömtåliga lilla skribent som jag är. Men mina fyllepolare höll mig kvar, och inte förrän jag såg Sten Tolgfors släppte de loss mig för en holmgång om vårt försvar...

Natten kom, och fyllan satte sina spår i mitt sedvanliga drömmande. Det blev en dröm i Star Wars-tappning, så verklig efter min skymt av Sanna Rayman tidigare på natten. Självklart så förvandlades jag hastigt och lustigt i drömmarnas värld till mitt Sci-Fi Alter-ego Jabba the Hut, medan Sanna Rayman satt nedanför min ståtliga kroppshydda fastkedjad för att inte fly. Men prinsessan Sanna satt mest och beklagade sig över tillståndet på sin hemplanet. Prinsessan Sanna kom från det ondskefulla Röda Imperiets planet - Sundbyberg. En planet där ondskan styrde, och där den kvinnliga och extremt bildsköna kejsarinnan Helene satt i sin fästning högt uppe i det gamla H2O-Tornet. Tornet hade renoverats för 6 miljoner till ett imperieägt café där en konstig orkester spelade upp till dans. Kejsarinnan Helene blickade ut över sitt rike och log sitt mest hänförande och förtrollande leende medan hon såg putsen rasa ner från eftersatta skolor, hur vinden blåste rakt igenom ett nedlagt äldreboende...

På den andra sidan av planeten, nära boplatsen Ör så stod kejsarinnans närmaste man, Darth Jogell och beundrade bygget av en majestätisk anläggning. En ny form av Dödsstjärna för 8 miljoner av de beskattade trälarnas pengar byggdes framför Darth Jogells ögon och frustande andetag i form av en oskyldig baseballarena. Från de stora strålkastartornen i anläggningens hörn fanns dock möjlighet att närhelst det blev ont om pengar enkelt "stråla bort" någon onödig skola eller något gravt eftersatt äldreboende. Att stråla bort sådant som den rabiata motståndsrörelsen kallade för "kommunal kärnverksamhet" hade redan lyfts upp på agendan av kejsarinnan Helene, dock var man ännu inte på det klara med hur mycket av socialtjänst, äldreomsorg och skolor som skulle behöva få sig en kanonad av Darth Jogells gigantiska Laserkanon. Det enda som var klart var att laserkanonorna skulle gå varma för att man skulle ha råd med alla sina egocenriska satsningar.

Allt detta berättades av en prinsessan Sanna för en häpen Jabba the Tokmoderat, i form av undertecknad, som satt och gapade. Gapandet berodde dels på det jag hörde och dels över att jag fick se prinsessan med kringlor i håret och en alltför avslöjande rymdbikini. Jabba the Tokmoderat förstod i all sin vishet att prinsessan hade det svårt på sin hemplanet, att det faktiskt rent av kunde vara så att den där halskedjan var onödig - för vem vill väl återvända till en sådan misär? Just när Jabba inte trodde det kunde vara värre berättade prinsessan om kejsarinnans påhitt om en nya underjordisk anläggning för 60 miljoner där olika konstverk från planetens delar skulle visas upp för de stackare som inte längre hade någon skola, något äldreboende att vara i...

Men vad kunde Jabba göra annat än att känna empati för den stackars prinsessan och drägla över hennes kvinnliga uppenbarelse. Men polletten föll ner hos det perverterade fettot och Jabba släppte prinsessan fri. "Åk i väg Sanna, far härifrån. Skriv ner dina berättelser för resten av galaxens innevånare, berätta om tyranniet och deras felsatsningar. Skriv ner och publicera detta i en tidskrift som läses av de respekterade, av de kloka och av de lärda. Snart har du dina bundsförvanter hos dig och då kan Ni stoppa tramset en gång för alla. Yoda Grufman finns där för dig, den gode talaren och folkupplysaren Obi-Wan Holmér likaså... Ni kan sätta stopp för kejsarinnan, om Ni bara för den plågade befolkningen att öppna sina ögon. Din penna är mäktigare än ett lasersvärd, tänk på det prinsessan Sanna!" sade jag och låste upp den opassande halskedjan med mina feta, fumliga fingrar.

Kedjan föll till marken, och med lätta och graciösa steg sprang Sanna i väg genom katakomberna med sin penna i ena handen och ett block i den andra. Från underjorden släpade det perverterade fettot Jabba upp en av kejsarinnans språkrör som tagits tillfånga, en imbecill kvinna vid namn Katrine Kielos som också skrev mycket men i princip bara dynga. Denna också rätt bildsköna skribent fick ta plats vid som den feta Jabbas nya kuttersmycke.

Medan jag i form av Jabba satt och dräglade över en liten ömklig kvinna som på en påfrestande dialekt och en ohejdbar svada bad för sig själv att prisjägaren och falskmyntaren Boba Östros skulle komma och rädda henne så kom då drömmandet till sitt aprupta slut. Jag vaknade med hela huvudkudden full av dräggel, med ett rejält morgon..... samt på ett synnerligen gott humör. Jag hade släppt prinsessan Sanna fri, och den dagen hon skulle ta kampen mot kejsarinnan Helene var nära förestående - det kände jag på mig. Den dagen då kampen började, den var i dag. Sanna Rayman visade denna dag att pennan är starkare än svärdet. Tänk att man är en sanndrömmare ändå...

Länk: SvD, Grufman, Sanna

5 kommentarer:

Joachim Holmqwist - Din konservativa röst! sa...

HA HA HA HA HA HA HA HA - Du är underbaaaaar´!

Sanna Rayman sa...

Hahaha!! :D Nej, det är förstås inte lätt när man inte finner modet att gå fram och visa sitt lilla lasersvärd.
Jag ger dock gärna den obskyra bloggen beröm igen. Frånsett att den lanserar en tokmoderat av rang så innehåller den dessutom högst ovanliga mängder fantasi i moderata bloggsammanhang. Önskar att jag hade sådär roliga drömmar om politik. :)

Men... Lite bannor får han också. Kalla icke min tv-kollega imbecill! Hon har fel, såklart, men är klok! Be nice!!

Fredrik Antonsson sa...

OK, skall försöka vara snäll mot Kieolos. Men som hon smörade för Östros...

Sanna Rayman sa...

Jag är inte heeelt säker på att man kan kalla det smöra när hon de facto håller med honom om mycket.... ;-)

Mary sa...

Haha - jag missade dig där i Örebro. Synd.

Kul text