ATT AVLA FRAM EN VALFRAMGÅNG...

Jag är en obotlig cyniker - det erkänner jag helt utan omsvep. Kanske var det därför min hjärna satte igång och tänka konstiga tankar när jag häromdagen läste i Aftonbladet att allas vår första dam Filippa Reinfeldt inte alls har uteslutit en liten sladdis.

Min första tanke var att detta var en idé som Per Schlingmann, valstrateg och partisekretare, hade kommit på som någon sorts valvinnare ifall vi moderater inför valen 2010 skulle ligga lågt i opinionen. För vad är väl mer tilltalande än en statsminister, som väldigt många har ett stort förtroende för, som kommer till sina valmöten med en höggravid och bildskön fru vid sin sida? Om sedan Filippa skulle föda sitt barn på ett landstingssjukhus så visar sig ju också att det vackra paret är precis som de flesta andra... Nåväl, efter det rätt så misslyckade EP-valet för några veckor sedan så behövs det nya strategier, nytänkande och en klarsynt analys av vad som attraherar väljare.

Man skall nog vara sjukligt till vänster eller ha ett hjärta av sten ifall man inte berörs av sådana bilder som kommer att visas, och sympatierna för statsministerparet kan kanske, måhända, högst eventuellt leda till att några av de mest ytliga i familjen Svensson tippar över till just vårt parti. I min cynism är det så det är planerat, att man kan ragga väljare med en statsminister på väg in i pappaledigheten.

Men det kan ju också vara så att den vackra Filippa med sin skallige man Fredrik faktiskt längtar efter babyvrål på Sagerska, mjölkstockning i samband med Nobelmiddagen, blöjbyten, barnsjukdomar eller ett rejält lyft för barnbidraget - så kan det ju vara. Eller så kan det ju vara så vackert att det är den starka kärleken mellan de tu som skall bekräftas med ytterligare en medlem i den Reinfeldtska klanen. Starkt i så fall tycker jag, starkt att Fredrik förträngt att Filippa haft den dåliga smaken att ha ihop det med E-Type - en av Sveriges största hitmakare, men med den sämsta rösten och den fånigaste frisyren. Apropå frisyrer, att gå från E-Type till vår älskade statsminister - det är att gå från den ena ytterligheten till den andra.

Det statsministerpar vi nu har är ju rätt så fantastiskt på alla de sätt, de är ju hyfsat unga, framgångsrika och båda rätt så bildsköna med fru Reinfeldt som en riktig pärla. Jämförelsen Reinfeldt och JFK med sin Jackie är väl inte alltför långt borta. Ponera att Göran Persson skulle ha fått för sig att vinna valet 2006 genom att göra Anitra på smällen, och därigenom skapa en av historiens äldsta mammor - då hade nog obehagskänslorna kört över sympatierna. Tänk om Mona och Bosse också skulle få för sig att kopulera för att vända Monas rutschkana i förtroendemätning efter förtroendemätning, inte heller det så tilltalande i mina ögon.

Men när man tänker på Filippa, gravid och lycklig, ja då blir man fylld av varma känslor. Tänk Er hur Filippa får lämna Landstinghuset och den ständigt gläfsande politiska terriern Ingela Nylund-Watz för att med magen i vädret, och inför kvällspressens blixtrande kameror baka mandelmusslor. Mina ögon tåras av att bara tänka tanken...

Länkar: AB