Många liberala fjantar, däribland rikstyckerskan Birgitta Ohlsson, har av någon anledning fått för sig att republiken som statsskick är överlägset monarkin, och jag häpnar...
Birgitta Ohlsson satt som ordförande i den närmast landsförrädar-aktiga Republikanska Föreningen under några år, och förklaringen måste ju vara att kvinnan är uppväxt i en byhåla med namnet som säger allt - Tokarp. Varje gång någon skall ifrågasätta vår älskade konung så skickas rikstyckerskan fram för att med sedvanlig mundiarré ge sig på ämnet hätskt och ostrukturerat. Frågan är då varför republiken är bättre än monarkin?
Låt oss jämföra ett antal monarkier med några republiker för att se var folket har störst inflytande över hur makten utövas:
Match 1: Norge - Iran. I Norge, som förvisso är den sista sovjetrepubliken, så styr en allt annat än folkvald kung. Harald V älskas av sitt folk, trots att kronprinsessan är en gammal knarkare och trots att prinsessan av blodet talar med andar, spöken och andra illusoriska varelser. Men folket kan tycka, tänka och välja en regering utan att Kungen lägger sig i...
Iran är en republik, där man väljer president. Man har nu "valt" Ahmadbinejad, som är långt ifrån lika älskad av sitt folk som Harald V. Tycker man till om det valet så skjuts man i värsta fall eller misshandlas i bästa fall av Pasdaran eller Basji-milisen. Resultat: 1-0 till monarkin.
Match 2: Japan - Kina. I Japan har folk yttrandefrihet, jordbävningar och en radda av undermåliga tävlingsprogram på TV. Dessutom har man en kejsare som sedan det andra världskriget inte har någon makt, men desto mer kärlek från sitt folk. Japan av idag är ett närmast pacifistiskt land där såväl inhemsk opposition som elaka grannar (läs: Ryssland och Nordkorea) bemöts med en närmast generande ödmjukhet.
Världens folkrikaste land är en republik, landet är Kina. I Kina väljs presidenten av den Nationella Folkkongressen, som är en samling kommunister som slickar varandras röv. Kina må ha en vald president, men inte vald av folket, ett folk som avrättas i en takt som inget annat land klarar av. Folkrepubliken Kina har också en förkärlek för att med våld slå ner opposition, oliktänkande och små nationella frihetsgrupperingar. Resultat: 2-0 till monarkin.
Match 3: Spanien - USA. När den tidigare stormakten på den Iberiska halvön blev av med sin fascistdiktator Franco föll det sig naturligt att besätta den tron som varit vakant under hela fascist-eran. Kung Juan Carlos är idag respekterad av sitt folk, och Spanien är ett land där man fritt kan tala och tycka. I USA har man idag en folkvald president, Obama. Den tidigare presidenten Bush satt dock på ett tveksamt mandat eftersom han de facto fått färre röster än sin motståndare Al Gore år 2000. Bush var även med om att underminera mycket av den frihet som tidigare kännetecknat "frihetens garant", allt i "Kampen mot terrorns" namn. Resultat: Oavgjort, med moraliskt pluspoäng till Spanien, 3,5-1 till monarkin.
I land efter land så utfaller jämförelsen på samma sätt, i monarkier så har folk det bättre och har mer frihet. De värsta tyrannierna på vår planet (Nordkorea, Burma, Iran, Kina, Finland, Uzbekistan, Kuba...) är republiker, och det måste ju rimligtvis betyda något för den frihetstörstande liberalen.
För övrigt så anser jag som monarkist och konservativ att det är närmast kriminellt att ha Victoria och den där Ockelbo-Westling på en disktrasa, nästan lika kriminellt som att det finns en blogg som heter "Mona for president"...
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Expr1, Expr2, Svenskbladet
Birgitta Ohlsson satt som ordförande i den närmast landsförrädar-aktiga Republikanska Föreningen under några år, och förklaringen måste ju vara att kvinnan är uppväxt i en byhåla med namnet som säger allt - Tokarp. Varje gång någon skall ifrågasätta vår älskade konung så skickas rikstyckerskan fram för att med sedvanlig mundiarré ge sig på ämnet hätskt och ostrukturerat. Frågan är då varför republiken är bättre än monarkin?
Låt oss jämföra ett antal monarkier med några republiker för att se var folket har störst inflytande över hur makten utövas:
Match 1: Norge - Iran. I Norge, som förvisso är den sista sovjetrepubliken, så styr en allt annat än folkvald kung. Harald V älskas av sitt folk, trots att kronprinsessan är en gammal knarkare och trots att prinsessan av blodet talar med andar, spöken och andra illusoriska varelser. Men folket kan tycka, tänka och välja en regering utan att Kungen lägger sig i...
Iran är en republik, där man väljer president. Man har nu "valt" Ahmadbinejad, som är långt ifrån lika älskad av sitt folk som Harald V. Tycker man till om det valet så skjuts man i värsta fall eller misshandlas i bästa fall av Pasdaran eller Basji-milisen. Resultat: 1-0 till monarkin.
Match 2: Japan - Kina. I Japan har folk yttrandefrihet, jordbävningar och en radda av undermåliga tävlingsprogram på TV. Dessutom har man en kejsare som sedan det andra världskriget inte har någon makt, men desto mer kärlek från sitt folk. Japan av idag är ett närmast pacifistiskt land där såväl inhemsk opposition som elaka grannar (läs: Ryssland och Nordkorea) bemöts med en närmast generande ödmjukhet.
Världens folkrikaste land är en republik, landet är Kina. I Kina väljs presidenten av den Nationella Folkkongressen, som är en samling kommunister som slickar varandras röv. Kina må ha en vald president, men inte vald av folket, ett folk som avrättas i en takt som inget annat land klarar av. Folkrepubliken Kina har också en förkärlek för att med våld slå ner opposition, oliktänkande och små nationella frihetsgrupperingar. Resultat: 2-0 till monarkin.
Match 3: Spanien - USA. När den tidigare stormakten på den Iberiska halvön blev av med sin fascistdiktator Franco föll det sig naturligt att besätta den tron som varit vakant under hela fascist-eran. Kung Juan Carlos är idag respekterad av sitt folk, och Spanien är ett land där man fritt kan tala och tycka. I USA har man idag en folkvald president, Obama. Den tidigare presidenten Bush satt dock på ett tveksamt mandat eftersom han de facto fått färre röster än sin motståndare Al Gore år 2000. Bush var även med om att underminera mycket av den frihet som tidigare kännetecknat "frihetens garant", allt i "Kampen mot terrorns" namn. Resultat: Oavgjort, med moraliskt pluspoäng till Spanien, 3,5-1 till monarkin.
I land efter land så utfaller jämförelsen på samma sätt, i monarkier så har folk det bättre och har mer frihet. De värsta tyrannierna på vår planet (Nordkorea, Burma, Iran, Kina, Finland, Uzbekistan, Kuba...) är republiker, och det måste ju rimligtvis betyda något för den frihetstörstande liberalen.
För övrigt så anser jag som monarkist och konservativ att det är närmast kriminellt att ha Victoria och den där Ockelbo-Westling på en disktrasa, nästan lika kriminellt som att det finns en blogg som heter "Mona for president"...
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Expr1, Expr2, Svenskbladet
Inlägg
11 kommentarer:
Svenskbladet är allt bra snabba!
http://www.svenskbladet.se/sverige/index.php?alias=daniel_och_victoria_som_toalettborste.html
....Finland.... Ha ha ha ha *Stående ovationer*
Good point, låt oss återinstallera Englands monark som styrande över USA, låt oss kröna en ny tsar i Ryssland, och låt de jävla fransmännen få lyda en solkung igen. Eller, det är klart att de ska få bestämma sin statschef själva. Inte genom att vi bestämmer åt dem. Eller att släktskap bestämmer. Eller?
Eller ditt inlägg kanske var ett skämt jag inte fattade?
Kristoffer,
Ryssland skulle må bättre av en Tsar istället för att ha gammal KGB-agent som sitter och drar sin marionett till president. Och fransmännen har sin älskade Sarkozy...
Självklart finns det humoristiska undertoner i inlägget Kristoffer, ledsen om all ironi inte gick fram.
Det här kan ju vara grunden till en välbehövlig avhandling på ämnet för jag tror absolut din teori stämmer - vilket jag främst tror beror på att dessa statsskick blir mer transparenta och förutsägbara rent säkerhetspolitiskt än de som har en politiserad president som ska representera hela folket o statsapparatens våldsmonopol i form av upprätthållande av likhet inför lagen. Dessutom ska de ju beskydda hela folket , inklusive de dom inte kan rösta, mot politikernas övergrepp - så inte majoriteten utrotar minoriteten eller dissidenter. Ditt ryska exempel har nog ett visst fog för landet hade tjänat på mer konstitutionell utveckling av monarkin istf revolution. Dessutom tror jag det i republiker som i faller Iran uppstår informella maktcentra då den man röstat på inte uppenbarligen är den som har våldsmonopolet- dvs charader o lurendrejeri mot folket.
Liberal och monarkist! javisst, det är jag!
Du har helt rätt Antonsson: Det är klart att vi ska behålla kungahuset. Dessutom så tycker jag att det Israeliska kungahuset ska återupprättas efter tvåtusen år, föreställ dig; Kung David II av Israel, häftigt, eller hur!
Vilken briljant idé David!
Mycket bättre med en vis konung som kan rädda sitt folk än tafsande och våldtagande presidenter som har varit fallet hitills.
Jag tycker att det är en underhållande argumentering för monarki men jag tycker att jämförelserna mellan länderna är lite tokiga. Likväl som man kan argumentera FÖR monarki på detta vis så kan man väl argumentera MOT monarki genom att påvisa ekonomisk tillväxt i länder med republik: Sydkorea-Japan, Tyskland-Tongo.
Dock tycker jag att man tydligt kan se att länder med monarki verkar mer stabila.
Jag har den största respekt för kungahusets historiska betydelse men faktum kvarstår: en president väljs av folket i ett demokratiskt val. En kunglig regent väljs på grund av tronföljd och börd.
Summa summarum: Likväl som Frankrike och Italien är stolta över sin historia och tidigare kungahus så kan Sverige vara det-utan monarki och med en folkvald representant.
Ingen som lyssnade på gårdagens sommarprogram kan på allvar mena att monarkin är någonting positivt. Det var osammanhängande dravel på samma nivå som en mellanstadieelevs "mitt sommarlov"-uppsats.
Talare var en av kungen systrar, dvs en av de s.k. Haga-sessorna.
Men, dina jämförelser är irrelevanta och enkla att demontera:
1. Norge - Iran. Iran är en Islamsk republik. Därmed är inte deras president den som har sista ordet, utan det är väktarrådet och "ledaren", dvs prästerskapet, som ska bedöma all politik utifrån religionen och som därmed är de som verkligen bestämmer. Därmed är Iran en av världens få teokratier och kan därmed inte jämställas med republiker. Resultat Vinst för demokratin över teokratin.
2. Japan - Kina. Japan hade fram till 1945 en gudomlig kejsare och även om hans/hennes makt under perioder var kraftigt begränsad (under Shogunatet var Kejsaren mest en nickedocka) så hade kejsaren fram till dess formellt makt i Japan. Resultatet av detta såg vi under andra världskriget när militärdiktaturen i Japan (med kejsarens stöd) begick övergrepp på övergrepp mot sina grannar.
I Manchuriet sattes den förre Kinesiska kejsaren (som Kina avsatte när landet fick ett lite mått av demokratisering) Aisin Gioro Puyi som ny monark och landet var ett villigt lydrike till Japan, mycket tack vare Manchuriets monarks medverkan i detta.
Resultat: Vinst för demokratin över monarkin.
3. Spanien - Usa: Monarkin Spanien förslavade ursprungsbefolkningen i Sydamerika, plundrade dem på deras rikedomar och lyckades nästan utrota dem genom de sjukdomar man drog dit. Till Europa tog man med sig tobaken som kostat miljontals människor livet.
Samtidigt har demokratin Usa tjänat som förebild för demokrater runt om världen i över 200 år, och man räddade demokratin i stora delar av Europa genom sitt deltagande i WW2. Vidare demokratiserade man Japan genom sitt agerande i samma krig, och Usa har gång på gång bevisat demokratins överlägsenhet över diktatur (oavsett vad diktaturen kallats) liksom marknadsekonomins överlägsenhet som ekonomisk modell.
Resultat: Storseger för demokratin mot alla andra styrelseformer.
Som en summering kan vi alltså konstatera att demokratin är överlägsen som styrelseskick och att om man ger makt till personer som saknar en demokratisk grund så blir det inget bra.
Samtidigt är det givetvis egalt om ett land har en kung eller ej, så länge som kungen saknar makt. Vill man ha en nickedocka som kostar pengar och kläcker grodor när han/hon åker runt för att visa upp sig så kan man givetvis ha det; utan att demokratin påverkas.
Problemet är bara att även en nickedocka som saknar formell makt faktiskt har en viss makt om han/hon väljer att använda den. Skulle kungen (exempelvis) gå ut och propagera för en viss politisk linje så kommer det att påverka landet.
Detta såg vi bland annat 1914 när den dåvarande kungen, Gustav V (som var kung innan Gustav VI, som i sin tur företrädde nuvarande kung, och farfars far till nuvarande kung), genom borggårdstalet försökte genomföra en statskupp i Sverige och som med denna aktion lyckades avsätta en demokratiskt vald liberal regering.
Ingen som kallar sig liberal borde därmed kunna kalla sig rojalist eftersom man bör kunna sin historia och bör komma ihåg att kungen tvingade en liberal regering att avgå. Det var också ett tydligt angrepp på den parlementarisk demokratin och ett försök från kungens sida att förhindra den allmänna rösträtt som liberaler och socialdemokrater stred för.
De enda som stödde denna aktion (och som också försökte förhindra att Sverige blev ett demokratiskt land) var de konservativa -- och där har du en av anledningarna till att Moderaterna aldrig var ett alternativ för mig när jag valde parti en gång i tiden.
(Att V-gurra agerade som han gjorde var kanske inte så konstigt. Han var en tydlig tyskvän som gärna hade sett att Sverige hade slagits på Tysklands sida i första världskriget och han fortsatte att ha sympatier för Tyskland även under andra världskriget. )
Oh Mattias,
Som jag har väntat! Underbart när du går igång och tillrättavisar mig, jag måste nog vara någon sorts masochist :D
Skicka en kommentar