ULVSKOGS UNDERMÅLIGA UPPENBARELSE...

"Vi har inte förlorat, alltså. Vi har starkt stöd i stora delar av landet" - Ulvskog på morgon-TV dagen efter valet 2006.

"Det kändes som en statskupp" - Ulvskog efter en annan valförlust 30 år tidigare.

"Han agerar som en våldtäktsman, som skyller på offret" - Ulvskog om Lars Leijonborg 2006.

Kvinnan bakom citaten är självfallet Marita, tidigare Marxist-Leninist, Socialdemokratisk kulturminister och partisekreterare och numera europaparlamentariker i Bryssel. Marita Ulvskog placerades som toppnamn på den socialdemokratiska valsedeln trots att kvinnan verkar ha ett omdöme rent politiskt som ligger på min nivå, trots att antalet grodor som har hoppat ur kvinnans mun är omöjliga att räkna och trots att SAP hade långt många fler kandidater som ville göra något vettigt av sin tid i Bryssel än att sitta och gnälla.

Jag må vara bitter in i absurdum över de politiska avhoppen i hemstaden Sundbyberg som ledde till att väljarnas val reducerades till en historisk parantes, men Maritas bitterhet mot allt och alla slår ju alla rekord. Det hedrar faktiskt sossarna i Sundbyberg att man, trots att Marita Ulvskog har sin hemvist i grannstaden Solna, valde att stå upp för Åsa Westlund - en ung kvinna med andra ambitioner än att bara sitta och gnälla, vara spydig och le hånfulla leenden. Ett tecken så gott som något att sosseriet i Sundbyberg iallafall har vett att välja rätt någon gång...

Statsminister Reinfeldt har nyss fått känna av Ulvskogs svada och bitterhet. Knappt har Alfons Åberg-kopian gjort entré i Europaparlamentet innan den galna kvinnan sätter igång. När Reinfeldt lyfter de frågor som jag tror att alla psykiskt friska personer i landet kan enas omkring är viktigast under vårt ordförandeskap - ja, då klampar Marita in med sina bandanas och börjar gapa om inrikespolitiken. Sverige vill driva på om miljön och hur vi gemensamt skall kunna börja jobba oss ur den ekonomiska krisen, och Marita vill precis som vanligt självklart något annorlunda. Man kan anklaga Marita Ulvskog för mycket, men konflikträdd är hon inte.

Nej, Marita vill på samma sätt som den rödgröna röran här hemma sprida pengar omkring sig på helt andra saker. Budgetdisciplin i EU är i Maritas och Monas värld lika oviktig som hemma i Svedala, saknas det helt plötsligt pengar till välfärdsstatens kärna - ja, då finns det ju skatter som man utan problem kan höja. Mindre pengar kvar i medborgarnas plånböcker blir resultatet. Ett fantastiskt sätt att sätta igång den konsumtion som måste öka för att ta oss ur krisen, eller är det verkligen det...? Man minns ju med välbehag Monas bevingade ord: "Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt. För mig är skatt det finaste uttrycket för vad politik är."

I socialdemokratins värld, såväl i Europa, Sverige som Sundbyberg så finns det ett överflöd av pengar till allehanda satsningar medan det som är samhällets fundamentala skyldigheter är satta på undantag. Skolan - hur utvecklades den under alla år socialdemokratin styrde, och påverkas den av de besparingar som skulle bli resultatet av en omdömeslös politik? Samma fråga kan man ställa sig om äldrevården, socialtjänsten, rättsväsendet... Vad skulle bli bättre?

Avslutar med ytterligare ett citat saxat från Wikiquote, av den f.d vice riksbankschefen, LO-ekonomen och socialdemokraten Villy Bergström från i vintras:

"Partiledaren Mona Sahlin är inte förmögen att med auktoritet tala om ekonomiska frågor, än mindre tänka konstruktivt om ekonomiska system, därtill är hon för okunnig. Kompetenser i hennes omgivning har stötts ut"

Mona och Marita, ler och långhalm. Om ett år kan den ena sitta och gläfsa i Bryssel medan den andra sitter och flinar som ett fån på Rosenbad och talar sin dagis-svenska med sina röd-gröna statsråd. Fredrik Reinfeldt bad om borgfred under ordförandeskapet i EU, det tog några dagar innan Marita sänkte den förhoppningen - kampen inför 2010 har redan börjat. Vägvalet har aldrig varit viktigare...

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2