ETT JULTAL SOM VAR ETT FÖRSENAT VALTAL...

Lite sjukt är det väl när man tillbringar lite drygt en halvtimme framför datorn för att lyssna på statsminister Reinfeldts jultal, direkt från Skansen. Med en grann gran i bakgrunden, och med två små kopior av tomtefar och tomtemor - jämställdhetskorrekt så man mår illa - som sufflörer stod han där, landsfadern och talade. Mycket mysigare än ifjol, då han bara ackompanjerades av två sterila och tråkiga granar...

Visst är traditionen att hålla ett jultal eller ett nyårstal trevligt, det visar iallafall en ambition att dela med sig av sina funderingar. Men ett tal är alltid enkelriktat, där ingen kan komma med synpunkter eller kommentarer direkt och därför av begränsad nytta när man vill frottera sig med väljarna och lyssna in deras synpunkter. Nu vet ju jag att det parti som statsministern företräder gärna lyssnar in strömningarna i debatten och suger åt sig det som folk tycker för att på ett så genialiskt sätt som möjligt bli allas parti. Moderaterna förändras, moderaterna förnyas och vi gör det hela tiden. Nyckeln till framgången är just det, att hitta en politik som ser samma problem som väljarna och som faktiskt gör något åt desamma.

Om någon ber mig att kortfattat förklara varför Socialdemokraterna i Sverige av i dag är med döda än levande så är orsaken att de inte förmått att varken förstå eller förnyas, där gamla dogmer och en möglig retorik blandas med en rejäl portion gnäll till något som de flesta inte blir kloka av att lyssna på.

Peter Högberg är en av galjonsfigurerna bland sosse-bloggarna, och imorse måste han ha vaknat på helt fel sida. I det Högbergska hemmet lär det ha osat av svavel i förmiddags, när mysige Peter skrev ett blogginlägg om oss moderater. Svaveldoften kom inte ifrån några sprakande tomtebloss, utan från bloggaren som förbannade oss som lyckas med det som hans parti inte lyckas med. Peter är bitter, och andemeningen i texten är att vi moderater bara lurar väljarna att tro att vi vill dom väl, att vi i grund och botten är emot den lilla människan och att vi gärna äter spädbarn till frukost. Men hallå säger jag? Orsaken till att jag blev moderat var ju att just vi stod ipp för den lilla människan mot byråkratin, mot en stat som med pekpinnar ville få in folket i "rätt" fålla.

Att idiotförklara väljarna och berätta för dom att deras verklighet bara är en illusion är inte rätt väg att gå för att få samma väljare att återigen söka efter svaren på sina frågor hos socialdemokratin, Peter. Väljarna säger sitt, och som de säger det och som de sade det den där valdagen då sossarna gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes...

Tillbaka till statsminister Reinfeldts jultal. Bra? Nä, inte speciellt. Varför? För att det var en stel kopia av ett valtal, ett tal som mest andades självgodhet och alldeles för lite visioner. Vi vet alla att det är jobben som ligger i fokus och måste ligga i fokus, men det har vi hört till leda och ännu lite mer så när det kläms in sjuttioelva gånger på ett stycke. Ett jultal måste andas något om ett högre mål, om den lilla människans tillvaro i frihet och med en ömsint statsminister i bakgrunden som hjälper till när så behövs.

Den lilla människan är en människa som oftast bara jobbar 33 procent av timmarna per dygn, om man nu har ett jobb. Hur ger vi den lilla människan möjlighet att använda de andra 67 procenten av livet till något vettigt och stimulerande, vilka instrument kan vi ge den lilla människan för att själv kunna utforma sin drömtillvaro? Svaret är naturligtvis sänkta skatter, vad annars kan svaret vara från en moderat...?

Men inte bara sänkta skatter, utan så mycket, mycket mer. Det är detta "mycket, mycket mer" som vi måste hitta och lyfta fram i våra politiska visioner, en vision som alltid måste sätta den lilla människan framför den stora staten - alldeles oavsett vad sosse-bloggare som Högberg än går och insinuerar.

Det här med jultal kanske skulle vara något att nappa på, men nu är julen för nära så jag har inte tid att skapa en egen tradition till jul. Men varför inte ett Tjugondedag Knuts-tal på en nästan lika mys-pysig plats som Skansen? Tokmoderatens Tjugondedag Knuts-tal på Torekällberget, inne i svinstian eller i stallet bland doften av hästskit. Gott så, så får det bli! Tidpunkten återkommer jag med, eftersom det måste synkroniseras med julgransplundringen...

Någon som kan ta sig dit och filma spektaklet tro? Det är dags att skapa sina egna traditioner, med ett tal som berör mer än det som min och din statsminister flosklade ur sig den här dagen på Skansen.

Länkar: SvD, DN, Expr,

Bloggar: