FENOMENALE FREDRIK FIRAR FÖRTROENDET...?

Dagens fråga i Aftonbladet lyder "Varför är Reinfeldt så populär?" och det finns fyra förklaringar att välja på, fyra förklaringar som borde vara fem. Antingen kan man tycka att det är Fredrik Reinfeldts politik som ger honom folkets förtroende eller att det statsministerns person som ger honom en lyskraft som folket inte kan missa. De två kvarvarande alternativen är att det är den ännu mer strålande hustrun Filippa som gör Fredrik populär bland oss alfa- och beta-hannar som blir gröna avund eller kan allt förtroende bero på att han är den enda stjärnan på en snattsvart svensk politikerhimmel enbart för att det inte finns någon konkurrens att tala om...

Jag skulle vilja ha ett femte alternativ - "all of the above!" kryddat med en finansminister med ring i örat och hästsvans.

Fredrik Reinfeldt är utan tvekan den vi lite till mans vill hålla i handen när det känns jobbigt. De där inkännande fuktiga hundögonen andas ju välvilja och en ambition att faktiskt gå sida vid sida med det folk vars förtroende han bär. Fredrik Reinfeldt har fört en politik som uppskattas av fler än de som inte uppskattar den. Statsministern har en alldeles överdjävligt snygg fru som bara behöver svischa förbi en nano-sekund i ett nyhetsreportage för att en torrt malande anförande av statsministern skall upplevas som spännande istället för som trist och tråkigt. Bristande konkurrens, ja vad säger man när det största oppositionspartiet ägnar sig åt inbödeskrig och där den avgående ledaren Sahlin redan innan hade usla siffror och nu vandrar på sin Golgata-vandring.

Det handlar om att ligga rätt i tiden, och det är precis vad vi moderater gör just nu och vi har vår ledare att tacka för en stor del av framgången. Men inte bara Reinfeldt har lyckats bygga upp den bild som väljarna väljer att se på och köpa. Allt är ett gediget teamwork av de före detta partisekreterarna Littorin och Schlingmann, av Anders Borg och en här av förändringsbenängna moderater som tagit partiet dit vi nu är och Reinfeldt till en position som andas landsfader. Men nu är nu, framtiden ligger framför oss och vi måste hitta nya vägar för att gjuta fast den bilden vi vill att väljarna skall fortsätta att se - vi måste fortsätta förnyelsen...

Ett parti som står still är dömt att bli överkört, det är dödsprocessen som blir längre med en jättepopulär ledare. Att statsministern idag går sida vid sid med folket vars förtroende han bär innebär inte att de kommer gå där för evigt för att han är den han är, för att han har ett snygg fruntimmer, för att en samma gamla politik som har fungerat i 8 år skall göra det igen och för att hans huvudmotståndare är en lallande tant från Nacka som inte ens de egna har förtroende för.

Allt det där kommer att utsättas för prövningar, med undantag för Filippas skönhet som är bestående. Sossarna kommer få en ny ledare, en "hulk" från Skinnskatteberg om ni frågar mig, jobbskattevadrag nummer 21 kommer inte kännas lika spännande som ettan eller tvåan och Reinfeldt måste akta sig för övermod när 72% av folket som går vid hans sida också gillar sällskapet.

Det är nu när fienden träter och bråkar, det är nu när vi har lugn och ro i väntan på finanskris 2.0 som vi har tid att ändra skepnad igen, från de nya moderaterna till de ännu nyare moderaterna - och jag vill att vi hittar tillbaka till lite av vår kärna igen. Varför inte en blygsam satsning på ett starkare försvar? Varför inte lägga lite mer fokus på frihetsreformer där monopol-slaktande står på agendan...? Det finns vägar som känns som nya fast de kanske är gamla och beprövade...

Men vem är jag att tycka till egentligen, jag som tyckte att de nya moderaterna var en kompromiss för att få makten och behålla den. Partiet lyckades med det, jag bugar av ödmjukhet inför de framgångar som blev resultatet av en kameleont-politik och kan inget annat göra än att acceptera att ni gjorde rätt. Vi har ett parti som är störst, vi har en ledare som visste vad han sade när han kläckte ur sig de bevingade orden "Jag går sida vid sida med folket vars förtroende jag bär" i SvD redan 2007 - samma ledare som är på väg mot landsfaderrollen med stormsteg.

Min enmanstankesmedja jobbar för högtryck för att identifiera några områden där jag vill se en förnyelse, en förändring - men jag kan inte med min tidigare skepsis mot något som fungerat bra be er att lyssna på vad jag har att säga egentligen. Det enda jag ber er om är att inte göra om socialdemokratin misstag och gå från att förändra ett samhälle till att förvalta det man skapat - den som står still är dömd att bli överkörd, oavsett om man har en snygg fru och fuktiga ögon...

Länkar: DN, AB1, AB2, AB3

Bloggar: Kent