Dags för en repris från ett inlägg om en ovärdig opposition, där man utan problem kan reprisera hela inledningen av just det blogginlägget...
Jag hoppas att alla kommer ihåg hur det lät för lite mindre än ett år sedan, hur orden ekade i mässhallen ute i Älvsjö, på sosseriets jobbkongress - själva startpunkten för en rörelses långa och plågsamma självdefenestration. Jag hoppas att alla kan dra sig till minnes vad Mona Sahlin sade där och då, inför sina jublande kongressombud.
"Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! ...Och det gäller också passivt inflytande!"
Det var då, och orden uttalades av en kvinna som i dag är en "lame duck" i svensk politik - av Mona Sahlin. Efter dagens historiska omröstning där de två S-demokratiska partierna gav minoritetsregeringen Reinfeldt en gemensam knäpp på näsan så vet vi att ordet aldrig i socialdemokratins vokabulär aldrig har betytt aldrig egentligen.
Men det var då och nu är nu, folket litar ju inte på sossarna ändå så vad finns det för anledning att älta i det som en gång sades, där aldrig någonsin, aldrig någonstans och aldrig någon gång var den 9 december i Riksdagens plenisal och den första gången då det passiva inflytande blev aktivt. Visst, det tillhör oppositionens roll att jobba på det här sättet, och visst det tillhör en minoritetsregerings verklighet att ta hänsyn till att man inte har en majoritet i ryggen - men det visste ju Mona Sahlin om när hon lovade aldrig, aldrig och aldrig.
Mona Sahlin är och var en av de mest erfarna politikerna i Riksdagen, men kanske trodde hon lika lite på de löften som hon så högtidligt levererade till sina jublande kongressombud på Älvsjömässan som på den egna politiken som det nu i efterhand blivit klart att inte ville ta i med tång ens. Men varför älta det här, Mona är ju numera en parantes i svensk politik.
Själv tar jag på mig rollen att börja lova saker på sossarnas vis, det blir ju så mycket enklare att sprida löften omkring mig när jag vet att jag inte behöver bry mig om vad jag faktiskt har lovat. Så därför, vänner och ovänner, har jag nu ett antal löften a la Sahlin som jag vill delge er men som ni inte skall bli ett dugg förvånade om jag råkar att bryta...
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång dricka öl igen.
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång äta hamburgare, godis eller pizza igen.
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång tala illa om oppositionen, deras ledare eller andra höga företrädare för "Rörelsen"...
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång släppa av en dold rökare i andras närvaro för att sedan spela oskyldig.
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång vara rolig på andras bekostnad.
Jag hoppas att alla kommer ihåg hur det lät för lite mindre än ett år sedan, hur orden ekade i mässhallen ute i Älvsjö, på sosseriets jobbkongress - själva startpunkten för en rörelses långa och plågsamma självdefenestration. Jag hoppas att alla kan dra sig till minnes vad Mona Sahlin sade där och då, inför sina jublande kongressombud.
"Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! ...Och det gäller också passivt inflytande!"
Det var då, och orden uttalades av en kvinna som i dag är en "lame duck" i svensk politik - av Mona Sahlin. Efter dagens historiska omröstning där de två S-demokratiska partierna gav minoritetsregeringen Reinfeldt en gemensam knäpp på näsan så vet vi att ordet aldrig i socialdemokratins vokabulär aldrig har betytt aldrig egentligen.
Men det var då och nu är nu, folket litar ju inte på sossarna ändå så vad finns det för anledning att älta i det som en gång sades, där aldrig någonsin, aldrig någonstans och aldrig någon gång var den 9 december i Riksdagens plenisal och den första gången då det passiva inflytande blev aktivt. Visst, det tillhör oppositionens roll att jobba på det här sättet, och visst det tillhör en minoritetsregerings verklighet att ta hänsyn till att man inte har en majoritet i ryggen - men det visste ju Mona Sahlin om när hon lovade aldrig, aldrig och aldrig.
Mona Sahlin är och var en av de mest erfarna politikerna i Riksdagen, men kanske trodde hon lika lite på de löften som hon så högtidligt levererade till sina jublande kongressombud på Älvsjömässan som på den egna politiken som det nu i efterhand blivit klart att inte ville ta i med tång ens. Men varför älta det här, Mona är ju numera en parantes i svensk politik.
Själv tar jag på mig rollen att börja lova saker på sossarnas vis, det blir ju så mycket enklare att sprida löften omkring mig när jag vet att jag inte behöver bry mig om vad jag faktiskt har lovat. Så därför, vänner och ovänner, har jag nu ett antal löften a la Sahlin som jag vill delge er men som ni inte skall bli ett dugg förvånade om jag råkar att bryta...
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång dricka öl igen.
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång äta hamburgare, godis eller pizza igen.
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång tala illa om oppositionen, deras ledare eller andra höga företrädare för "Rörelsen"...
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång släppa av en dold rökare i andras närvaro för att sedan spela oskyldig.
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång vara rolig på andras bekostnad.
- Jag lovar att aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång ha sex med en kvinna...
Jag är stolt över mina utfästelser, lika stolt som alla de hysteriska SAP-arna kan känna sig en dag som denna då det passiva inflytandet helt plötsligt blev väldigt, väldigt aktivt...
Inlägg
4 kommentarer:
De som liksom jag har läst Linköpings tekniska högskolas stora kurs i logik vet att ett inte inte helt enkelt inte finns, utan kan lugnt reduceras bort till ingenting alls.
Det är bara att räkna hur många gånger (s)-representanter säger inte. Är det inte en jämn 2-potens så blir svaret inte, annars så blir det inte inte...
Helt logiskt med andra ord!
Jättebra att Reinfeldt får veta hur det känns att drabbas av besparingar. Överallt annat ska det sparas in men inte på Reinfeldts arbetsplats. Ni moderater står helt ensamma i era åsikter i denna fråga.
Då kanske ett NEJ inte alltid betyder NEJ, ibland!?
De rödgröna och SD har inget med varandra att göra. Föeslaget var de rödgrönas och SD valde att rösta på det. Inget konstigt med det. Om man vill undvika detta måste den rödgröna opinonen sluta lägga egna motioner.
Skicka en kommentar