NÄR OSTHYVELN BLIR EN MOTORSÅG

När ett företag går riktigt dåligt, när marginalerna har ätits upp och kassakistan ekar tom så återstår i många fall bara ett stålbad där man anpassar kostnaderna efter verkligheten. Då personalkostnaderna oftast är en stor del av kakan så faller det sig naturligt att göra sig av med folk, människor av kött och blod som måste vandra ut i utanförskapet för att hitta nya jobb. Precis det som under finanskrisen fick folk att i lämmeltåg lämna sina arbetsplatser för gott händer nu i det politiska partiet Socialdemokraterna...

Var tredje anställd hos sosseriet skall bort, nästan 150 politrucker och politiska tjänstemän skall bli färre än 100 i en omorganiserad och mer slimmad organisation - anpassad till en verklighet där socialdemokratin inte längre är ett gigantiskt stort parti med ett behov av en gigantiskt stor partiapparat. Efter två fruktansvärt usla val så är socialdemokratin på ruinens brant, marginalerna är uppätna och inget annat återstår än att skicka ut folk i kylan. Eftersom jag vet att jag har massor av trogna läsare just i den grupp där tre skall bli två så vill jag naturligtvis och helt utan öppen skadeglädje visa mitt deltagande i en jobbig tid.

Om ett byggföretag permitterar, eller om en matvarubutik väljer att låta osthyveln gå över bemanningen så finns det ofta andra byggherrar att söka sig till eller andra butiker som vill anställa folk - andra företag som lyckats bättre och behöver folk. Men för de som är anställda i Socialdemokraterna och kommer att få fira julen med uppsägninghotet i bakhuvudet som en försenad julklapp från Ibrahim Baylan så finns ingen annan att söka sig till. Det är ju inte så att de framgångsrika partierna idag, M-partierna Moderaterna och Miljöpartiet, kommer att anställa folk med en annan ideologisk hemvist än det som partiet har.

Samtidigt så fick Alliansfritts SAP-avlönade startmotor Björn Fridén ett erbjudande från Aftonbladet och är redan på väg ifrån Sveavägen 68 med allt vad det kan innebära för tidiningens framtida utveckling. Frodén följer i spåren av sin tidigare kommunikationschef med stora öron, Karin Pettersson, som redan åkt exakt samma väg. De såg vad som komma skulle, och de hade tydligen något som den röda kvällstidningen efterfrågade...

Sossarna som kommer att få gå har inget annat parti som vill ha dom under sina vingar - möjligtvis kan fackföreningsrörelsen öka på sin redan alltför tilltagna byråkrati för att rädda de som räddas kan. Samtidigt vet vi att fackföreningarna snart måste se över sina egna organisationer i spåren av en alltmer tynande tillvaro där folk ledsnat på att facket och ett utvalt parti lever i symbios när facket borde leva i symbios med hela Sverige. Nej, det ser mörkt ut för de som tvingas gå när Ibrahim Baylan stoppat ner osthyveln i bestickslådan och hämtat motorsågen i förrådet...

Möjligheten finns ju förvisso att flytta ifrån huvudstaden och ut i partidistrikten där samma Baylan väljer att anställa nytt folk trots att partiet i sin helhet bara är ett dåligt skämt nuförtiden. Ibrahim Baylan försöker på detta sätt köpa stöd av partiet i periferin, eftersom han känner att den centrala organisation flåsar honom i nacken och vill att just denna Baylan skall vara en av de som vandrar ut i utanförskapets skuggiga dal.

Ett parti måste följa utvecklingen och därför är trots allt den slimmade organisationen ett måste för ett parti som inte längre är det som det det än gång var. Två usla val efter varandra får nu de konsekvenser som behövs för att hålla plus och minus skall gå ihop när inte valresultatet gör det, och de röda politruckerna får börjar leta alternativ i arbetslivet - ett arbetsliv som inte är anpassat för en politisk adel utan några erfarenheter än att sitta och leka med partistöd och medlemmarnas pengar. Jag tänker på er, jag lovar...

Länkar: DN, AB