TOKMODERATEN ÖNSKAR GOD JUL...

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast Leif Pagrotsky är vaken.

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen -
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar vid Båven.

Glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm,
krubban han lutar över
fylls av husbonden Görans klöver...

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne.

Går till hönsen, där tuppen står
stolt som husbonden Göran,
på sin högsta pinne.

Karo i hundboets halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin "Paggan" känner,
de äro goda vänner.

"Paggan" smyger sig sist att se
husbondfolket - de kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära.
Görans skafferi han sen på tå
nalkas att se de söta små,
inget må det förtrycka -
det är hans största lycka

Så har han sett den, rörelsens och partiets forna ledare,
ren genom många leder
slumra som ett barn - men varifrån
kommo han väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

"Paggan" vandrar till ladans loft,
där han har bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste.
Nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att twittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg,
lyser månen på "Paggans" skägg,
strimman på skägget blänker,
"Paggan" grubblar och tänker...

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av partiets fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän det skall fara,
undrar, vem Prime-källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast Leif Pagrotsky är vaken.

Tokmoderaten i egen hög person vill önska alla sina vänner och ovänner, läsare och besatta, motståndare och medlöpare en riktigt GOD JUL! Må ni få de julklappar ni är värda, eller de som ni ni inbillar er att ni är värda...

Min julgåva till Er blir en lite jul-truddelutt som förgyller min julafton iallafall. Så varsågoda, Achtung X-mas!