TAKTIKEN SOM GÅR HEM...

Extreme make-over? Flytspackel? Steloperade käkar?

När sosseriets mediastrateger märker att det börjar gå åt helvete så är en återgång till en välbeprövad, fungerande och smart strategi ett måste. För när har det egentligen gått bäst för SAP de senaste åren? När har de varit som starkast? Jo, när ledaren leker kurragömma eller spelar huvudrollen i en svensk nyinspelning och könskvoterad variant av "Osynliga mannen".

Sedan Wanja-gate har ju Mona Sahlin varit undangömd av sossarna, långt ifrån journalister som kan höra den ena floskeln och klavetrampet efter det andra ur den Sahlinska munnen. Helt uppenbart är det att det går bäst när Mona marginaliseras, göms undan och inte får tid i media. Nu när EU-valrörelsen står för dörren så kommer Mona vara tvungen att visa upp sig några gånger iallafall, och det lär om mina teorier stämmer avspegla sig i kommande opinionsundersökningar. Att Monas parhäst i valet till Europaparlamentet är Marita Ulvskog kan nog förstärka de negativa vågor folk får när man ser de tu på planscher, sminkade närmast till oigenkännlighet och med varsitt varggrin i ansiktena. Marita är ju en av de få etablerade politiker som i sin förmåga att uttrycka sig är jämförbar med undertecknad, plump, grov, elak och milt galen. Vem har glömt de bevingade orden "Han agerar som en våldtäktsman, som skyller på offret" om lille Lars Leijonborg i den senaste valrörelsen...

I dag är det Syttende mai, och som om inte det räckte för att få mig på dåligt humör så visar SIFO:s senaste siffror att något har hänt, att man lyckets stoppa fallet genom att gömma Mona, sossarnas fria fall har dämpats av och just nu är partiet i en liten uppstuds. För hur länge och varför, det kan nog ingen svara på - men en oroande orsak är ju att den unga generationen tydligen duperats totalt och nu tror sig ha funnit sin frälsning på den röd-gröna sidan. Visst spelar regeringens hantering av FRA-lagar och IPRED in, inte tu tal om annat. En hopplöshetskänsla när en fjärdedel av de unga också är placerade i utanförskapet kan säkert också spela in, och är man ung så kanske man går på sosse-retoriken om att allt blir bättre när väl Mona skall försöka styra landet med en gammal kommunist och två bakåtsträvare. Alldeles oavsett vad som fått de unga att söka sig vänsterut så måste nu Alliansens strateger tänka några varv för att se hur just vår framtid kan lockas tillbaka till de som står för framtidens politik.

Opinionssiffrorna visar på en lite större skillnad mellan blocken men det handlar inte längre om de fasansfulla differenser som var fallet för mindre än ett år sedan. Det är jämnt, det kommer att bli en spännande, tuff, elak men rolig valrörelse 2010. Det kommer bli en valrörelse som tvingar fram Mona i rampljuset och demaskerar hennes lagbygge av ovilliga, det kommer att bli en valrörelse om vilka som är bäst satta att ta hand om ett litet land, i en del av av en värld som lider av den värsta krisen sedan 30-talet. Det kommer handla om vilka som har en nykter syn på hur man möter en kris och med vilka visioner man gör det. Efter regn kommer ju som bekant solsken... Det kommer handla om förmågan att leda, det kommer handla om förtroende och i alla undersökningar som handlar om dessa förmågor så leder våra företrädare stort mot Monas lag.

Den dagen frågan ställs på sin spets, bakom ett skynke i en vallokal så kommer tankarna hos de osäkra att snurra, och ovissheten kommer vara stor. Det kommer att bli spännande, det kommer kanske att avgöras med målfoto - och det är då politiken är som roligast (ja, förutsatt att man vinner då...). För hur kul är det att som moderat i Täby, som sosse i Sandviken eller som vänsterpartist i Fagersta att vara ute och kampanja och redan veta att spelet redan är hemma i hemkommunen?

Länkar: SvD, DN, Expr, Krassman