VERKLIGHETSFLYKT?

På planschen bakom Helene står det som synes "JA, till sänkta kostnader" och då menas naturligtvis kostnader för vård, skola och omsorg. På en annan plansch i närheten stod det "NEJ, till sänkta kostnader för politisk byråkrati, konst och kultur och baseballarenor"...

I dag så skriver KSO-Helene på två ställen, hon skriver på sin blogg om hur fantastiskt Paris är med sina konstmuséer - hur glada människorna i Paris är för att de har sina enorma konsthallar, sin kultur och hur stolta Parisarna är mest hela tiden. Men tro mig Helene, om Paris befolkning skulle få se konsthallarna byggas ut medan skolor och äldreboenden fick ett gigantiskt sparbeting över sig så skulle dessa annars så lyckliga och stolta människor storma ut på gatorna, anställa kravaller och bete sig allt annat än lyckligt. Fransmännen är utåtagerande till sin läggning och skulle ALDRIG acceptera något av det som nu sker i Sundbyberg...

Sedan skulle jag vilja påpeka att det är en viss skillnad mellan världsmetropolen Paris och min hemstad Sundbyberg. Sundbyberg är på många sätt en bättre plats än Paris, men vi kan aldrig mäta oss med världsmetropolens kulturliv, hur gärna Helene än vill tro att en baseballarena och konsthall skall få vår folkhälsa att som genom ett trollslag bli bättre. I dag har Sundbyberg den sämsta folkhälsan i länet och bland den sämsta i landet - och det tror Helene att vi råder bot på genom att bygga en pool som kommer förvägra våra utslagna att komma in genom ett saftigt inträde, eller en konsthall som ligger för långt från bolaget för att locka stadens mest olyckliga innevånare att gå på en spirituell tillfriskningsvandring i vår konstbunker.

Att faktiskt tro att vi i Sundbyberg skulle bli lyckligare av att bada i en utomhuspool full med gås-träck eller gå på en konsthall i Marabouparken är inget annat ren cynism från den politiska ledningens sida. Om man samtidigt låg vid poolkanten och brände sitt ister medan tankarna var hos ungarnas nedkörda skola och om man vandrade i en konstbunker och tittade på tavlor medan ens gamla mormor var inlåst på ett äldreboende med minimalt med personal och ingen möjlighet att ens gå ut eller få hemlagad mat - hur lycklig blir man då, Helene? Själv skulle jag vara betydligt lyckligare om jag bodde i en stad där ledningen hade vett att prioritera det som betyder mest när det är knapert i plånboken. Det är vi på Allianssidan som ser var man verkligen behöver prioritera när medlen inte räcker till allt man vill ha, medan Helene med vänner ägnar sig åt en verklighetsflykt...

Sedan skriver Helene ett försvarstal i SvD, efter det att Sanna Rayman lyft Sundbybergs absurda prioriteringar till riksmedia. Ber att få citera, och kommentera Helene ur dagens SvD:

Sundbyberg är en av de kommuner i Sverige som verkar klara sig bäst i krisen. Vi har under flera år arbetat målmedvetet med att få hit fler skattebetalare, fler jobbtillfällen och med att anpassa verksamheterna efter den nya tidens utmaningar. ( Sämst skola, sämst äldreomsorg, sämst folkhälsa trots 87 år av obrutet maktinnehav - Sundbyberg under S klarar inte ens av nutidens utmaningar!)

Sundbyberg har idag god ekonomisk likviditet – det vill säga vi har mycket pengar på banken. Det betyder inte att det är klokast att ha dem kvar där eller att använda dem i löpande drift. När lågkonjunkturen är här behöver vi investera för att få igång ekonomin igen. Det är dessutom nu det är billigt att investera och att rusta skolor och äldreboenden. Det är att planera långsiktigt. ( Det är inte skolan, det är inte äldreboendena eller socialtjänsten som får mer pengar av Helene, det är baseballarenan, poolen på Golfängarna, det kommunala caféet i vattentornet, det är en fördubbling av de heltidsanställda politikerna, det är en satsning på en konsthall och allt annat än det som våra barn, äldre och utsatta behöver just nu...)

Sundbyberg är en av de kommuner i Sverige som lägger allra mest pengar per elev i skolan. Resultaten är dessutom på väg att långsamt förbättras. De effektiviseringar som staden gör i skolan handlar om allt från energibesparingar till lokaleffektiviseringar. Vi höjer kvaliteten i skolan bland annat genom att rusta lokaler och öka lärarbehörigheten. Idag är Sundbybergs mål om 100 % lärarbehörighet ganska unikt. ( Skolan är lik förbannat sämst i länet när det gäller studieresultat, skolan ska spara 26 miljoner nu och hur det skall räcka till att rusta loklaer samt anställa fler lärare kan ju Helene kanske förklara...)

Finanskrisen drabbar Sveriges kommuner hårt. Vi vet att aktivitet i ekonomin, jobbsatsningar, människors livskvalitet och investeringar i såväl välfärd som hälsa och kultur är viktigare än någonsin i en lågkonjunktur. Vi kan inte sitta och vänta som regeringen valt att göra. Då fördjupas och förlängs lågkonjunkturen och dessutom står vi dåligt rustade när det vänder. ( Vilken tur att Sundbyberg, Sveriges minsta kommun till ytan och den 69:e största till folkmängd genom sina satsningar på en pool, ett konstmuseum och en baseball-arena ser till att lågkonjunkturen bli kortare och mindre djup i vår omvärld. Helt plötsligt ser jag sanningen, Sundbyberg leder världen - eller är det bara en groteskt variant av hybris?)

Länk: SvD, SvD2, HHK, Grufman