HÖGERSPÖKET: BRING 'EM HOME!

Högerspöket ser med sorg i blicken hur unga amerikanska hjältar gör sin sista resa hem. Må denna hemska syn aldrig möta oss på en svensk nedläggningshotad flygflottilj...

Min gode vän Högerspöket har nyss kommit hem från släktträff på Gröna Lunds spökhus. Det uteblivna bloggandet framtills nu beror på en utlandsresa till Transsylvanien där Högerspöket med ett perverst flin på sina smala läppar nedlagt några varulvar och pålat några vampyrer ur Grevens harem... Nu är han tillbaka och sågar vår största utlandsmission. Läs och begrunda.

"Svenska trupper har beskjutits utan att någon skadats. Än så länge.

Men om våra tappra knektar skulle skadas, invalidiseras eller dödas, vad har de då offrat sin framtid och sina liv för? Kung och fosterland? Knappast, båda hotas i långt större utsträckning av Arvsfienden än av skäggiga afghaner. Friheten? Inte heller här är skäggiga afghaner farligast. Arvsfienden seglar upp på listan, men det gör också våra egna extremister, oavsett om de är muhammedaner i Rosengård, nazister i Karlskrona eller anti-fascister från Söder.

Britterna försökte knäcka de afghanska stamkrigarna, men kom fram till att landet inte var värt besväret. Sovjet försökte detsamma,med hjälp av vartenda krigsbrott i boken, men fick också de pisk. Någon som inte var med då säger att det inte alls är samma sak, att varken britterna eller de elaka ryssarna ville afghanerna lika väl som vi i väst vill.

Tyvärr möter den synpunkten ett visst motstånd hos de stamhövdningar som styr i dagens Afghanistan, vars förfäder skar halsen av brittiska soldater, och vars fäder kastade ut ryssarna. De vill inte ha ett ordnat, centralstyrt Afghanistan med yttrandefrihet och fria demokratiska val. De vill ha makt över sin jordlott, för att kunna beskatta sina undersåtar och odla opium. De är dessutom beredda att döda och dö för sina ambitioner. Västvärlden håller på att förlora Afghanistan. USA vinner i Irak, men västvärlden förlorar i Afghanistan.

Så varför riskerar våra pojkar sina liv och lemmar i Mazar-e-Sharif? Varför töms den svenska krigskassan av kolonial vakthållning i Afghanistan, ökenäventyr med marinsoldater i Tchad och piratjakt i Somalia?

Svaret är enkelt. Det ger prestige. Herrar Bildt och Tolgfors kan strutta runt på ministermötena med en svansföring som slår i taket. Vi är ett så litet land säger de, men vi är med överallt där det smäller. Utom Irak förstås, men det går ju inte.

Men det kommer att kosta. Det kommer att kosta liv för de unga män som inte vet vad de ger sig in i. Det kostar genom att vi inte längre kan försvara vårt närområde. Det kommer att kosta politiskt. För Sverige har inte haft stora militära förluster sedan 1814.

Så hur kommer vi hantera militära förluster på 20 man i ett svep, eller 50, eller ett överraskningsanfall mot den svenska basen, som lämnar efter sig över 100 döda? Tänk er denna bas i Mazar-e-Sharif som ett svenskt Dien Bien Phu. Att göra denna jämförelse känns väl inte helt korrekt men slutresultatet kan ändå bli detsamma. Det finns ju trots allt en betydande skillnad mellan fjolliga franska fallskärmssoldater med manikyr, mode och kapitulation som huvudintressen och de svenska Arn-arvtagarna som nu förgyller alla beburkade kvinnors tillvaro med en spridning av den svenska genusnormen i provinsen. Men inte ens en svensk korsriddare på en galt kan ju vinna i längden.

Titta på bilden. Tänk er svenska flaggor istället för amerikanska. Skulle den politiker som skickat dem verkligen bli återvald?"

Länkar: SvD1, SvD2, DN, AB, AB2, Expr, Din Ledamot, Dagens Svenskbladet, SvD3, SvD4, DN2, SvD5