EN LIKA BEFRIANDE SOM ONATURLIG KÄNSLA

Som moderat ner i trampdynan så är det en naturlig reaktion att jubla högt när den stora stygga staten låter folket behålla lite mer av sin lön genom skattesänkningar. Den ekonomiska friheten att välja ifall man vill betala för ett besök på bion versus gå på ett museum eller göra andra prioriteringar i den egna plånboken är ett grundfundament i vår bild av hur ett samhälle bör se ut. Friheten att i största möjliga utsträckning få påverka det egna livet utan pekpinnar från ett gäng politiska förstå-sig-påare som tror sig veta bättre än den enskilda människan hur livet skall levas, skillnaden mellan det frihetliga blåa och det dominanta röda...

Naturligtvis kan vi inte bygga ett samhälle där välfärden inte finansieras tillsammans, av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov. Skiljelinjen går i vad som är välfärd, om det är gratis museibesök men inte en film på bio? Om ett rättvist samhälle skapas när den som åker buss 3 kilometer till jobbet skall betala precis lika mycket som den som åker pendeltåg i åtta mil för att kunna vara med och dela på jobbskatteavdragen? Välfärdens kärna måste få kosta det den kostar, men med full fokus på att låta folket i landet leva i förvissningen att inte en skattekrona slösas bort på trams, på en evigt svällande byråkrati och på ineffektiva myndigheter som mer fungerar som skyddade verkstäder.

Som moderat ner i trampdynan så är det inte en naturlig reaktion att känna sig lättad och trots allt rätt nöjd när det statsbärande partiet som av en händelse är just moderaterna denna dag aviserar att man tänker skjuta upp ett antal skattesänkningar för det skattetyngda svenska folket - där jobbskatteavdrag 5.0 kommer att bli jobbskatteavdrag 5.1 senare under mandatperioden. Det handlar om att ta ansvar, se till att välfärdens kärna skyddas så gott det går ifall de värsta skräckscenarierna angående världsekonomin besannas under en stormig höst. Borg tar ansvar, Reinfeldt berättar att Borg tar ansvar, Reinfeldt och Borg är ansvarsfulla och ansvarsfulla politiker är något som Sverige kommer att behöva nu och i framtiden.

Självklart är det också en befriande känsla att veta att en fråga som skulle kunna få svensk inrikespolitik att explodera i ett parlamentariskt kaos nu desarmeras av ett sänkt kreditbetyg för Obama och en grekisk ekonomi som snart går ut på att åka runt Europa och samla tomburkar. Den samlade jätte röd-röd-grön-bruna oppositionens mål att sätta åt regeringen i frågan om jobbskatteavdrag 5.0 blir inte något mål i höst iallafall, förmodligen senare.

En turbulent höst väntar och själv är jag trots att jag får ribba varje gång jag hör ordet "skattesänkning" faktiskt väldigt tillfreds med att regeringen säger det de säger idag - att det ekonomiska ansvarstagandet och värnandet av välfärdens kärna just nu, i oförutsägbara och svåra tider, har högre prioritet än ett jobbskatteavdrag som för mig motsvarar ett skrovmål på Texas Burger. Målet måste dock vara detsamma inför framtiden, ingen skall kunna tvivla på vad vi vill i den här frågan iallafall - att folket skall få behålla mer av sina pengar för att forma sina liv, sin vardag efter egna prioriteringar. Inte i höst, inte så länge krisens vindar sveper över planeten, inte så länge osäkerheten är större än säkerheten, men sedan. Efter regn kommer ju solsken...

Länkar; SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2
Bloggar: Krassman, Stenholm, Moberg, Högberg, Böhlmark, "Saida"-Kent, Lidby