2011/08/21

JUHOLTS SOMMARTALANDE - ETT GÖMT MANUS


"Partivänner, mötesdeltagare,

Några stenkast härifrån, på Störtloppsvägen 30, ligger Västertorps Bar och Kök.
Gastronomisk ledare är en snubbe jag har glömt namnet på.
Jag överhörde nyligen en konversation som han hade med en kund. Med en blandning av vrede och sorg beskrev han hur Sverige förvandlats från ett land där ätande och drickande har varit en viktig del av vår
samhällsmodell, till något som handlar om utspäd pilsner, konkurrerande Thai-husvagnar och marginalisering.

"Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på en Dry Martini men inte vad den skall innehålla för något", röt han med en sådan kraft att det tog tid för mig i mitt något påstruckna tillstånd att ta in ordens styrka. Lokalkrogar läggs ner. Krogbesöken – som ökade med tre miljoner när Göran Persson fick råd att gå på krogen så ofta han ville – har rasat. A-lagare och förortsbor tvingas dra ner på restaurangupplevelser tillsammans barn och unga.

I konversationen berättade restaurangägaren att han i enlighet med den nya krogpolitikens villkor kontaktat de ansvariga i Sveriges Riksdagshus. Han ville få svar på frågan om han måste börja sälja Thai-föda som nudlar eller annan orientalisk kost till de gäster som vill betala för en tallrik mat där namnet låter som något framyrat under en febertopp. Varför kan inte han få stöd att överleva genom sänkt restaurangmoms? Jag satte drajjan i vrångstrupen - han vars verksamhet jag stöttat sedan jag flyttade till Västertorp ville sänka skatter! Förrädare! Kapitalist! Utsugare!

Partivänner, här – i synen på statens rätt att beskatta näringar till döds - och, i försvaret av Statens och Partiets uppgift att odla hans drömmar, att ge honom möjligheten att kunna se på livet med med socialdemokratiska ögon – framträder skillnaden i människosyn som tydligast.

Vi sociala demokrater tar alla i handen och leder dessa inåt så att de bättre förstår vilka vi är. Men handen leder dom också utåt så att de känner igen oss i andra. Vi behöver ideologiskt ta över de demokratiska rum som restauranglokalerna utgör, Kvarterskrogar, gatukök, sunkiga förortspubar, andra andaktslokaler och välfärdsstatens institutioner är mötesplatser där vi medborgare träffar varandra och möts som jämlikar över en Dry Martini eller en klunk hemkört.

Låt därför beskedet från denna parklek i Västertop vara, att svensk socialdemokrati står upp för en krogpolitik där vi med en fortsatt hög restaurangmoms utrustar människor med vingar då de tvingas köpa en Red Bull på Seven Eleven för att orka leva i Alliansens kalla, hårda samhälle, som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet, som öppnar nya möjligheter genom skatter och avgifter, som respekterar den kunskap, det engagemang, det djup och den bredd som landets krögare och barägare står för med den höga momsen som bevis på hur högt vi värdesätter deras engagemang för oss andra...

Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet - människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad. Om detta – ett Sverige där vi genom social demokrati och en fortsatt hög restaurangmoms stärker allas frihet genom ökad jämlikhet – vill jag tala i dag, under denna min femte månad som ordförande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti.

För drygt fyrtio år sedan, i september 1969, var strålkastarnas ljus riktade mot en lågstadieskola i Oskarshamn. Efter några inledande ord av en osäker lärarinna och två rastlösa fötters rörelse bakom skolbänken, blickade en liten pojke med mustasch med lite bångstyrig lugg ut över klassen när han väl hade tagit sig fram i rampljuset. Och så sa han så här: "Den senaste tiden har jag ofta ställts inför frågan: På vilka punkter kommer den svenska socialdemokratins politik att radikalt förändras med en ny partiordförande?

Jag har anledning att besvara frågan genom att framhålla att den är fel ställd. Socialdemokratin är en folkrörelse som aldrig har och aldrig kommer att låta sig dirigeras av enskilda personer.Till den som frågar hur vår politik kommer att förändras säger jag: Studera diskussionerna och besluten i detta klassrum. Res till Oskarshamn, till skolan där unge Juholt är elev och hör på debatten. Gå till lärarrummet och lyssna till pedagogerna. Där finns svaren, hos de som lyssnat och lärt av Juholt, partiets Zlatan, partiets stjärna, de drogade barnsoldaternas räddare, hos den blivande annonssäljaren som kommer att kalla sig journalist och bli partiordförande..."

Pojken bakom orden var jag, några månader senare härmade Palme mig i Folkets Hus några riktigt långa stenkast härifrån. Vad Olof Palme beskrev som nyvald partiordförande, är ett parti med folkrörelsens identitet. Att han inte hade förmågan att se in i framtiden, se Zlatan, de drogade barnsoldaternas räddare eller min överlägsna storhet tjugofem-trettio år framåt i tiden är bara ett bevis på att det är jag som är partiets historiska stjärna. Och nej, ni behöver inte klappa sönder handflatorna - jag förstår att ni älskar mig över allt annat ändå.

Men uppgiften för mitt parti är större än att stå här och beundra mig. Partiet ska samtidigt vara ett verktyg, ett redskap, för människor som vill att jag Håkan Juholt, skall förändra samhället. Vi får inte krympa till att bli en intresseorganisation för kommunalt förtroendevalda som inte förstår sig på min storhet. Jag, Håkan Juholt, har alltid - i anden eller i verkligheten - varit med och bygga Sverige genom visioner, praktisk politik och vitalt folkrörelsearbete från mina upphöljda positioner. Nu sitter jag så högt jag förtjänar och bara det där mentala kalhygget till statsminister sitter i vägen för mina ambitioner att ha ännu fler ambitioner.

Det är när ni kan hålla ihop kring mitt ledarskap och förena dessa uppgifter som jag kan väcka människors nyfikenhet och förtroende. Det är då stödet för min idé kan växa. Det är då människor vågar tro och lita på mig. Låt er inte tveka om detta. Ni har gjort det förr och om ni beslutar er för det – kan jag göra det igen!

Varsågoda, välkomna åter om ett år. Då tänkte jag prata om hur vi med statliga subventioner kan hålla dating-siterna under armarna. Vem vet, kanske figurerar jag då på Victoria Milan...? Det är vårt svar på allt borgerligt svammel om valfrihet. Vi håller den viktiga valfriheten under armarna! Hej då. Tunnelbanan ligger där borta..."

Detta var talet som Juholt tänkte hålla men som någon nitisk pressekreterare gömde och bytte ut under några "drajjor" på Västertorps Bar och Kök under den mentala uppladdningen på lördagskvällen. Som av en händelse fick just jag tillgång till Håkans manus, något som jag härmed delar med mig av.

Länkar: AB, Expr1, Expr2,
Bloggar: Böhlmark,

3 kommentarer:

Anders sa...

Ha ha ha, ja med din fantasi så ska
du bli talskrivare åt moderaterna.
Fredrik har en lat talskrivare som
bara ändrar på lite verb, talet är
i övrigt detsamma som de tjugo tidigare. Kanske är det en flört med Miljöpartiet som älskar återanvändning.

svenerland sa...

Juholt, vår Partiordförande sopade banan med den handlingsförlamade högerledaren http://svenerland.wordpress.com/2011/08/21/dagen-v/

Hans Odeberg sa...

Du glömde avsnittet om de borgerligas hårda och kalla privatisering av restaurangnäringen. Under alliansens styre har restaurangerna segregerats och blivit ojämlika. En del serverar gourmetmat, en del korv med mos, en del thaimat, en del afrikansk gryta. En sådan orättvisa kommer inte fortgå i ett socialt och demokratiskt Sverige. Restauranger skall förbjudas att gå med vinst, och alla skall utgå från samma meny, den som finns i Domusfiket. Privata alternativ skall begränsas, ty alla skall äta likadan mat. Förutom kungafamiljen och andra rika knösar som har råd att fixa en privat kock i alla fall.