EN LITEN BULLE I DEN KUNGLIGA BAKUNGNEN...

Kronprinsessan och hennes gemål från Ockelbo har lyckats med ett av sina huvuduppdrag - att trygga tronföljden, och det är förmodligen nästan lika skönt för mig som monarkist som det måste vara för ett par som ofrånkomligen måste ha haft prestationsångest i den kungliga sänghalmen.

Naturligtvis sällar jag mig till alla miljoner svenskar som i affekt jublar över den i mars planerade kungliga nedkomsten. Självklart skriker jag "Grattis!" högt och ljudligt i riktning mot Haga Slott, och jag tror faktiskt att alla svenskar delar kronprinsessparets glädje och lättnad när nu graviditetstesten har visat det som så många har väntat på.

Att få barn är att få mycket mer av allt man en gång hade. Är man kärleksfull till sin natur så blir man ännu mer kärleksfull när man tittar ner på sin avkomma som i sin naiva nyföddhet tror att pappas tuttar också är en del av kostcirkeln. Är man lycklig så blir man ännu lyckligare av att ha skapat något som man inbillar sig skall skänka lycka till den dagen då man knackar på dörren till Sankte Per, och är man olycklig så blir man ännu olyckligare i skov då man vet att ens olycka kanske kan sprida sig till det lilla barnet. Har man problem så får man ännu lite fler problem när man får en liten krabat som inte kan lyfta ett fingar i problemlösandet utan mest ställer till det...

Barn är oftast något man längtar hysteriskt mycket efter när man inte har några, som man saknar enormt när man reser bort utan att ha den gallskrickande avkomman i flygfåtöljen bredvid. Barn är något som ofta ger oss känslan av otillräcklighet, men som vi ändå inte kan älska tillräckligt mycket och ofta. Att ta hand om ett barn från vaggan till World of Warcraft-seanser natten lång är den ultimata utmaningen för vilken människa som helst. Victoria och Daniel har nu sin utmaning ett knappt halvår bort och jag hoppas att de tar tillvara på den tiden för att kunna möta utmaningarna på det sätt de tycker passar deras blivande familjekonstellation.

Victoria skall bli mamma, Daniel skall bli pappa, Carl Gustaf morfar, Silvia mormor, Olle och Ewa farfar och farmor, den undersköna Madeleine moster och Carl Philip morbror. Det som berättades i alla medier idag berättas på samma sätt i betydligt mindre kretsar varje timme, varje dag men i familjer där inte den efterlängtade ungen redan från början kan förberedas på sin yrkeskarriär eller sitt uppdrag - som i detta fall blir statschef oavsett genus. Det som i mediabruset framstår som unikt är inte ett dugg unikt, bara vardagen för alla som får ta sig an resultatet av oskyddat sex.

Republikanska föreningen kunde naturligtvis inte knipa igen fullt ut en dag som denna, utan lovade mer eller mindre att redan nu arbeta för att det kungliga barnet skall få leva i utanförskap och arbetslöshet. De får naturligtvis tycka vad de vill om vårt statsskick, men hade det inte varit passande att vänta några dagar med att ventilera sina åsikter? Jag tror det hade gynnat deras sak, deras debattartiklar idag motarbetar republikanernas syften - och då borde jag ju vara nöjd, egentligen...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2,
Bloggar: Westerholm, Böhlmark, Högberg