MAJ, MONA, MALMÖ OCH MMMMMARABOU...

Det är väl lite konstigt hur de mest indoktrinerade människorna beter sig, när man trängs runt en ifrågasatt partiledare för att fotograferas med en kvinna som kan anklagas för mycket men knappast för att vara fotogenique... Uppenbarligen var det så det var i det röda Malmö efter den röda promenaden, och det måste väl ha med vädret att göra - att folk blir vänliga, på gott humör och gör löjliga uppsluppna saker.

Vänligheten hade ju inletts redan under Monas tal då en vänligt sinnad själ kände sig så empatisk inför den pratglada kvinnan däruppe på podiet att han ville bjuda Mona på hennes favoritkonfekt - en av Marabou licenstillverkad Toblerone. Den flög upp på scenen, men Monas livvakter tog hand om glädjespridaren på ett allt annat än tacksamt sätt.

Mona var i Malmö, medan hennes "Sister-in-arms" Wanja kämpade på i huvudstadsområdet. Wanja inledde i min hemstad Sundbyberg, och jag kunde tyvärr inte vara där för att bevitta spektaklet. Men enligt var mina källor, som självfallet är neutrala och sanningssägande, så var det fler rödingar ute i år - men även sådana som vågade framföra kritik mot just Wanja. SSU agerade som vanligt rödgardister och gjorde sitt bästa att likrikta informationsutbytet till det vanliga, okritiska och självgoda tramset som bär SAP:s signum. Att det jublades i Sundbyberg när Wanja gjorde entré förvånar mig föga, det handlar mer om rörelsen som religion än som politik och våra sossar i Sundbyberg är politikens motsvarighet till Livets Ord.

I Sundbyberg klarade sig tydligen Wanja lindrigt undan medan det blåste till storm på Norra Bantorget. Olika grupperingar uttryckte sitt missnöje med att Wanja lever i en parallell dimension, där hon tror sig ha stöd från allt och alla, där hon tycker att det är helt normalt att kritisera andra för sådant som hon själv har gjort. Som vanligt tystades kritikerna av mötes-STASI och fördes från platsen. Wanja blev förstås ledsen och påtalade att demokratin tjänar på att mötesfriheten respekteras... Jaha, och tjänar inte demokratin på att missnöjda människor använder sin yttrandefrihet även när den inte faller partiet i smaken?

Apropå något som inte faller mig i smaken, ett rejält klavertramp i den politiska retorikens historia taget ur Wanjas tal:

"Sanningen är att aldrig förr har så få på så kort tid lyckats åstadkomma så mycket elände för så många" - Nej, det är inte Pol Pot och de röda khmererna eller Hitler och hans nazister hon talar om. Inte heller Stalin eller Saddam Hussein - nej, det är Sveriges demokratiskt valda regering hon talar om, kvinnan. Vet hon vad elände är? Är det krig, massmord, pest, censur och massarresteringar, en åsidosatt yttrandefrihet eller handlar det om en rätt blygsam justering av ersättningsnivåerna i A-kassan? Är hon sjuk i huvudet på riktigt, är verklighetsflykten så total?

En av koalitionskamraterna paraderade också i dag, Lars Ohly var ute och traskade trots att han uppenbarligen varit så illa däran för några veckor sedan under sitt påskfirande i Dalom. Blindtarmen brast, mina litterära spärrar likaså och att jag hade mage att raljera över att just Ohly låg på sjukhus möttes av hätska mail och ord som bara kan betraktas som en önskan från företrädare för Ohlys parti att jag skall uppsöka de sälla jaktmarkerna illa kvickt. Jag är faktiskt genuint glad att Ohly nu är kurant nog att demonstrera, jag blir ännu lite gladare när han pinkar in reviret och markerar en tydlig skillnad mellan sitt parti och Monas parti. Det skall bli en trovärdig koalition av de här, tillsammans med den sköna Maria Wetterstrand som inte gillar röda flaggor men som gärna stänker ordentligt med rödfärg på sitt gröna standar bara för att få makt... Lagbygget skall bli extremt roligt att följa.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1, AB2, Expr1, Expr2, Expr3