Här på Falu lasaretts "DDR"-flygel, med grå betong och delar av det gamla gränsstängslet från Järnridån framför den spartanska ingången vårdas Ohly av rättrogna läkare just nu...Folk runt Rommehed och Dala Airport anade nog att något speciellt hade hänt i deras närhet, för mitt i natten tändes landningsbanans inflygningsljus och den vanligtvis mörka flygplatsen strax söder om Borlänge sken upp som en julgran. När så ett flygplan från det venezuelanska flygvapnet landade, tätt följt av ett från det nordkoreanska ditot så började de yrvakna flygplansskådarna som mitt i natten tagit sig till platsen undra vad som stod på. Inte blev de klokare av att det samlades läkare från såväl Nordkorea, Cuba som Venezuela i terminalen ivrigt väntandes på en beställd taxibuss från Fagersta Folktaxi. Den rödmålade taxin dök upp och färden gick i ilfart mot Falu lasaret...
Inne på sjukhuset låg en plågad kommunistledare och vred sig i plågor, magen värkte och de "borgarbrackor" som utgjorde jourbemanningen bland kirurgläkarna på Falu lasarett vågade inte Ohly låta sig behandlas av. Smärtan tilltog, febern steg och Ohly rabblade "Kapitalet" baklänges och på ursprungsspråket i sitt omtöcknade tillstånd. De övriga medlemmarna i vänsterns partistyrelse hade redan ringt efter hjälp, från vänligt sinnande länder och de var redan på väg - men skulle de hinna fram i tid? Oroligt skruvade Ohlys vänner på sig, man anade att tiden att flyga från Pyongyang eller Havanna kunde få ödesdigra konsekvenser från den store ledaren. Ohly ömsom skrek av smärta, ömsom skrattade hysteriskt i sitt plågsamt förvirrade tillstånd. Att sedan hans älskade fotbollslag Djurgården igår förnedrades i Göteborg förstärkte förvirringstillståndet avsevärt...
När läkarna från de olika rättrogna länderna efter sina långa flygresor anlände till Dalarnas residensstad och satte sina knivar i den skarpsynte och alltid så vise vänsterledaren visade det sig att man kommit för sent - det lilla maskformiga bihanget av tjocktarmen, även kallat blindtarmen, hade brustit! När man penetrerat Ohlys bukhinna stod en kaskad likt en geyser av gammal Borstj och icke oanseenliga mängder rysk Kubanskaya Vodka upp ur operationssnittet. Det såg inte ljust ut, långt ifrån och Ohlys närmaste män och kvinnor började planera framtiden. Kunde man snabbt trolla fram en dubbelgångare med samma rörlighet i långfingret när argumenten inte räckte till? Eller skulle man helt enkelt försöka mörka det hela en längre tid och undanhålla sanningen? Vad göra var frågan som ställdes av de församlade kommunisterna...
Då hände något fantastiskt, ut från operationssalen stormade en nordkoreansk kirurg och en cubansk infektionsläkare hand i hand och med stora leenden i sina ansikten. Operation hade lyckats, Lars Ohly skulle bli helt återställd och förhoppningsvis "fit-for-fight" innan valet 2010! Klang och jubel bland de församlade, Internationalen sjöngs och Alice Åström rymde in i ett olåst medicinförråd för att fira... Nu gällde det bara att se till att få den nu något mer omtöcknade men alls icke så plågade kommunistledaren till Dala Airport och ett flyg till Havanna. Cubanerna är ju specialister på rehabilitering av svårt sjuka ledare, och Ohly ska om allt går som det skall snart få lära känna Fidel lite bättre.
Hur detta går vet vi ännu inte. Vad vi vet är att Lars Ohlys operation har gått bra och att vi som tycker att mannen är en frisk fläkt i den ideologiska stiltjen på den politiska vänsterkanten kan skatta oss lyckliga att allt gick bra till slut. Vad vore Sverige utan Ohly, och precis så tänkte nog regeringen när man hastigt och lustigt beviljade flygtillstånd för främmande makters militärflyg att passera in i och landa i riket. För det kan vill inte vara så att det ligger någon sorts egenintresse hos regeringen att snabbt få Ohly upp i den politiska manegen igen...?
Tokmoderaten vill passa på och önska Ohly ett snabbt och behagligt tillfrisknande, alldeles oavsett om det blir i hemmet på Södermalm eller i värmen utanför Havanna med Fidel som mentor. Jag känner en genuin samhörighet med Ohly eftersom vi båda firat påsken i ett vårlikt Dalom, och båda fått ont i magen i den miljön. I Ohlys fall krävdes kirurgi, själv kunde jag efter en holmgång på dasset bota mig själv genom att bajsa ut de 3 kilona påskgodis som orsakade mina plågor...
Länkar: AB, SvD, DN
Inlägg
8 kommentarer:
Härligt när moderater visar upp sina mest vidriga sidor. Men ni är ju vidriga människor så det är inte förvånande.
Om du som kommunist tycker att jag är vidrig så tar jag det som en komplimang. Glad Påsk Linus!
Det känns som det helt plötsligt har gått påskinflation i magsmärtor av den plågsammare sorten . Tidigt på lördagsmorgonen fick jag så ont i magen att jag svimmade och kallsvetten tilltog. Efter många om och men kom jag slutligen till akuten via färdtjänst och precis som du så räckte det med att skräpet kom ut genom ett naturligt kroppshål för bättring, fast jag kräkte istället. För övrigt, tycker jag att du är smart och humoristisk (det lilla man får se av dig)Jag menar; det är klart att man ska vara borgerlig! Vad ska man annars vara?
Vad var syftet med det här inlägget, förutom att raljera över en perons sjukdom?
struntar om det vore en person som är moderat, sosse eller har gud vet vad för politisk tillhörighet, men tillstånd som brusten blindtams skojar man inte om..man kan faktiskt dö av det!
Lill My: Hade Ohly varit illa däran så hade jag självklart hållit tand för tunga, men han mår ju bra - och det är med den djupaste medkänsla jag önskar honom ett trivsamt tillfrisknande. Och Ekim, vad har Peron med saken att göra? Lika lite som kommunism och fotboll har med varandra att göra, idrott och politik hör inte ihop!
Kul att du tar dig tid att svara på frågan. Nej, just, du tog detaljen istället.
Ok, vi gör en nytt försök:
Vad var syftet med det här inlägget, förutom att raljera över en persons sjukdom? Jag är nyfiken.
Ekim,
Syftet var att göra en grov satir över ett högst osannolikt skeende som måhända skulle kunna ha inträffat i något annat land, och då främst en vänsterdiktatur, när komunistledaren blev akut sjuk. Att Ohly var frisk nog att ligga å gnälla på att han inte kunde lyssna på damhockey var ett tecken så gott som något att det inte förelåg ngn fara för Ohlys liv, att han var vid god vigör och hade kvar sin glimt i ögat. Jag körde på, och försökte skapa något roligt, annorlunda - och om du inte ser det många andra har sett och påtalat (att det var rätt kul faktiskt...) så beklagar jag ifall Du känner dig stött eller förargad. Svar nog?
Skicka en kommentar