GÄSTBLOGG: ATT BLOGGA ÄR 10% INSPIRATION OCH 90% TRANSPIRATION

Sådär. Nu har jag formellt passerat gränsen då jag har haft en halv miljon besökare på bloggen. Förmodligen hände det redan för flera månader sedan, men det första räkneverket jag installerade - Blogcounter - har i perioder vägrat räkna in de som har hälsat på hos Tokmoderaten.
Nu finns det dock inga tvivel, nu har den 500.000:e besökaren välkomnats och det firas med ett gästblogginlägg från en av de som faktiskt fick mig att börja blogga - folkpartisten Mattias Lönnqvist från Sundbyberg. Så varsågoda, en av mina inspiratörer berättar varför jag har blivit så stor och fantastisk som jag har blivit, och då pratar vi om bloggande och inte om kroppshydda...

"Jag kom i kontakt med Fredrik (eller Tokmoderaten som de
flesta av hans läsare känner honom som) redan innan han började
blogga. På den tiden hade han en politisk hemsida med få besökare, få
texter och han kommenterade till och från på min blogg (som på något
underligt sätt hade överlevt att valrörelsen var slut, eftersom den
var ämnad som en personvalsblogg). Han bad mig om hjälp med att starta
en blogg och eftersom jag då inte kände honom särskilt väl så svarade
jag ja mestadels för att hjälpa en allianskamrat; hade jag redan då
vetat vilken genuint trevlig person Fredrik är hade jag svarat ja utan
att tveka.

Jag gav honom tipset om hur man kommer igång med blogspot -- som var
det bästa verktyget då, i dagsläget skulle jag snarare rekommendera
wordpress -- och hur man inledningsvis driver in trafik på en blogg
genom att kommentera på aktuella ämnen och skapa inlänkar från
tidningar och andra bloggar. Jag ser det inte som något större bidrag
från min sida; att skapa en blogg och att börja driva in trafik är
trots allt väldigt simpelt och det var inte direkt några "hemligheter"
som jag vidareförmedlade till Fredrik.

Det som är svårt med en blogg -- och det som gör att vi kommer in på
det tema som Fredrik anbefallt -- är att behålla de läsare som man
lockat in, samtidigt som man försöker fortsätta driva in ny trafik.
Detta kräver tre saker:

1. Uthållighet -- skriver man inte regelbundet så tröttnar många
läsare. Jag skulle aldrig orka upprätthålla den takt som Fredrik
håller, och om Fredrik skulle göra som jag (dvs ta månadslånga
uppehåll i bloggandet) så skulle han antagligen tappa en del av sina
läsare som istället skulle leta upp en annan blogg för sin dagliga
"fix". Här har vi de 90% transpiration som nämns i rubriken.

2. Välformulerade inlägg som tillför någonting. Det finns alldeles för
många bloggar som mest länkar till 12 olika artiklar och sedan har en
kommentar på en mening eller två. Vill jag ha korta kommentarer så går
jag ut på twitter (som är utmärkt för detta) men på en blogg krävs
lite mer av skribenten. Förutom att ämnet ska vara intressant för mig
så krävs det ett välskrivet inlägg för att hålla mig kvar, och här
blir Fredrik bara bättre och bättre. En del av hans första inlägg
kanske inte var så lysande formulerade, men numera håller inläggen hög
kvalitet; både språkligt och innehållsmässigt. Detta är de 10%
inspiration som lyfter Fredriks blogg till en högre nivå.

3. Det lilla extra. Det finns många bloggar som upprätthåller just 90%
transpiration och 10% inspiration, men de lyckas ändå inte lyfta; det
blir aldrig en fenomenal blogg. Det är här som Fredriks storhet visar
sig eftersom han lyckas kombinera politik med humor (vilket är extremt
svårt, och det kan döda en politisk karriär snabbt om man har sådana
ambitioner). Dessutom lyckas han med en dödsföraktande balansakt
precis på gränsen till där skrattet fastnar i halsen. Han har en blogg
som innehåller skämt, men där skämten sällan blir plumpa och en blogg
som vågar ta ut svängarna utan att för dess skull bli en parodi på
politiska bloggar. Visserligen tycker jag att han går över gränsen
ibland -- och det tycker han nog själv eftersom några inlägg raderats
-- men detta händer allt mer sällan och han verkar ha hittat sin stil
och form som ett unikum bland politiska bloggare.

Jag tror inte att någon annan bloggare ens skulle ha kommit på idén
att skriva om "Mona Sahlins julfirande", men han rodde det i land och
lyckades slutföra hela temat. Visserligen var det några inlägg som
inte riktigt nådde samma nivå som resten, men som projekt var det
imponerande och flera av inläggen var riktiga guldkorn. Sedan gjorde
han misstaget att försöka samma grej om Jimmie Åkesson och då
fungerade det inte alls, men här menar jag Fredrik återigen visade sin
storhet genom att inse detta själv och avsluta projektet i förtid.

Under de år som jag läst Fredriks blogg så har jag blivit road, jag
har skrattat, jag har fått tankeställare och jag har fått relevanta
politiska kommentarer. Ibland har jag även rodnat och till och med
blivit förskräckt, men det är fortfarande en blogg som jag gillar och
som jag läser regelbundet. Om jag skulle önska någonting av bloggen så
är det egentligen två saker:

1. Jag skulle önska att Fredrik någon gång ibland faktiskt skrev om
lokalpolitik. Nu verkar han visserligen ha övergett oss i Sundbyberg,
men det hade varit kul med några inlägg om det lokala också.
2. Fredrik har en massa energi och kommer ofta med roliga initiativ,
men det är ofta lite dålig framförhållning på dem. Förra gången jag
blev inbjuden som gästbloggare hann jag inte skriva någonting och då
blev jag "uthängd" som rojalist (vilket jag som republikan inte var
helt nöjd med). Och jo, jag förstod att det var med glimten i ögat,
men den här gången tog jag det säkra före det osäkra och skrev en egen
text.

Men som en sammanfattning; Fredriks storhet som bloggare ligger i att
han hittat en egen form och stil, och att han sedan applicerat detta
på grundreglerna för hur man bedriver en framgångsrik blogg (10%
inspiration och 90% transpiration). Grundreglerna må vara enkla, men
det är få som orkar upprätthålla dem och ännu färre som kan prägla en
egen stil ovanpå detta."

Vid tangentbordet - Mattias Lönnqvist

Länkar: Nope. Ingen riksnyhet ännu...

Hyllningsbloggar: Fyll på... Tack! Böhlis först ut.