2011/08/09

"LONDON CALLING TO THE FARAWAY TOWNS..."

Should I stay or should I go now? Should I stay or should I go now?
If I go there will be trouble, and if I stay it will be double...

"London calling to the faraway towns,
now war is declared, and battle come down.
London calling to the underworld
Come out of the cupboard, you boys and girls.
London calling, now don't look to us.
Phoney Beatlemania has bitten the dust
London calling, see we ain't got no swing,
except for the ring of that truncheon thing..."

Min absoluta favoritstad i Europa brinner. Kravallerna slår sönder Londons norra förorter, och det som började med en av polisen skjuten fyra-barnsfar sprider sig nu som ringar i vattnet från kataklysmens Tottenham. Inställda fotbollsmatcher, nedbrända butiker, bostäder, polisfordon och vandalism är inte vad Imperiets hjärna behöver inför sina olympiska spel om ett år...

Rotlöshetens biverkningar visar sig inför 13.000 tjänstgörande "Bobbies" som försöker rädda vad som räddas kan av trygghetskänslor och respekt för andras egendom. Utanförskapets effekter visar sig på ett sätt som vi i Sverige upplever i miniatyr i de stadsdelar där sommarlovet eller helgen innebär ytterligare några hopplösa timmar att slå ihjäl. Rosengård, Rinkeby, Angered - tre stadsdelar i våra större städer som alltför ofta upplever sina mina-kravaller och där frågan är när och inte om vi får se något av samma dimensioner som i norra London - och allt hänger på en föräldrageneration som har kapitulerat inför sina avkommors leverne.

Den brittiska premiärministern har avbrutit sin semester, polisen mobiliserar och myndigheterna gapar om att det minsann är dags nu för de brittiska föräldrarna att ta ansvar för sina ungar som i masspsykosens spår leker följa John med de mest utstuderade vandalerna. Sjukhusens akutmottagningar fylls av skadade poliser och de som fått se sig hanterade med våldsamma metoder av ordningsmakten och det finns ingen quick-fix för ett problem som sitter betydligt djupare än den där poliskulan i fyrbarnsfaderns kropp.

I Sverige, i Frankrike, i Tyskland precis som i Storbritannien och London handlar det om att bygga ett samhälle som gör att känslan av hopplöshet och utanförskap minimeras, ett samhälle där medborgarna känner sig värdefulla och inte som en paria i samhällsbyggets granskande ögon. Det är naturligtvis mycket lättare sagt än gjort, i våra öppna samhällen där det liksom inte funkar att köra in stridsvagnar a la Assad i stadsdelar där folket reser sig av någon anledning. Det handlar mer om att bygga från grunden, och köra ner känslan av vi och dom i halsen på de som skriker mest om att konfrontationen är den enda lösningen och där ett pussel med olika färger på pusselbitarna aldrig går att lösa...

"London calling to the imitation zone.
Forget it, brother, you can go it alone.
London calling to the zombies of death,
quit holding out, and draw another breath.
London calling, and I don't wanna shout.
But while we were talking, I saw you nodding out.
London calling, see we ain't got no high,
except for that one with the yellowy eyes..."

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, ABTVExpr1, Expr2
Bloggar: CIng, Stenholm, Högberg, Konservativa tankar, Kent

7 kommentarer:

Thord sa...

Som Fredrik Reinfeldt brukar säga "det mångkulturella samhället är spännande..." samt "ursvenskt är endast barbariet". Londonborna tycker säkert att nyliberalismen, fri invandring och det kravlösa samhället är fantastiskt idag.

Anonym sa...

Språkbruket om mannen som blev skjuten är lite märkligt. Han omtalas hela tiden som fyrabarnspappan, men det var väl inte därför polisen sköt honom? Väl?

Om jag kommer ihåg rätt så var det en eldstrid mellan mannen och polisen efter att hans bil blivit stoppad, och i ett sådant fall när man skjuter på poliser så ligger det ju i farans riktning att man själv blir skjuten. Oavsett hur många barn man är far till.

Även en Tokmoderat får tänka på vilka ord han använder och vilken betydelse de får i olika sammanhang.

/P H

Magnus i Solna sa...

Nu var ju den skjutne mannen inte bara fyrbarnsfar utan även gängmedlem och enligt uppgift beväpnad knarklangare. Hans kusin dödades vid ett bråk, han fick en flaska i hjärtat.
Att bli far kan vem som helst klara av. Det betyder inte att man är en bra människa.
Givetvis är det tragiskt när en människa dör. De exakta omständigheterna ska ju utredas i detta fallet.

Anonym sa...

Undrar också över frasen "fyrabarnsfar".
Birthcontrol in the UK

/Bo

Anonym sa...

Visst kan man diskutera om han var: 4-barnsfar, knarklangare, beväpnad, gängmedlem eller allt och mer därtill. På vilket sätt är det intressant?

Det väsentliga är att det i det Stora Brittanien även finns Stora Problem. Hade den stora majoriteten av innebyggare där upplevt att de varit nöjda med sina liv; att de haft plats i, och mening med, sina liv hade de inte gått ut på gatorna på det här sättet. Hade de trott på en framtid hade de inte gått ut för att föröda den.

Så visst finns det en hel del i Tokens tankar, det är detta jag läser i bloggposten, inte vilka epitet snubben gjort sig förtjänt av. Även att andra länder i Europa kan stå på tur om vi inte tar dessa problem på allvar.
Men jag saknar en del i tankarna. Något som detta år borde varit ganska självklart. Parallellen till Nordafrika (jo tanks & Syrien, men det var mer om samhällets reaktion).
Man gick inte ut och slogs enbart för demokrati där, man slogs för sin framtid, sina förhoppningar. Men demokratin var viktig. Man ville bli hörda och lyssnade till. Och vi jublade! Och använde inte ord som vandalism även om det nog egentligen var det.

Här har vi, åtminstone formellt, en bättre fungerande demokrati. Men för människor som lever på samhällets nåder eller helt utanför det är inte att rösta någon gång då och då att bli lyssnad på. Samhället måste lyssna nu, man vill ha sin chans nu, man vill få hopp om en framtid nu. Det problemet måste vi tackla, att ge människor en rimlig chans att få plats i våra samhällen.

* Om invandrare.
Utan dessa människor som kallas invandrare, oavsett om de invandrat eller ej, stannar Sverige. (Något jag undrat över är i hur många generationer ärvs invandrarskapet? Varför kallas min grannes döttrar för invandrare när de är födda i Stockholm?).

* Om multikulturella samhället.
Sverige har i den meningen alltid varit mångkulturellt. Ursprungligen tyska eller franska ord är ganska vanliga, men även åtminstone ett ord från romani används ofta: tjej. Idag kommer de största influenserna västerifrån men oxå från invandrade grupper: pizza, meze, nanbröd osv.
Som snart pensionär har jag sett människor från olika länder invandra till Sverige för att arbeta här. Deras barn "försvenskas" något, barnbarnen mycket mer. Barnbarnsbarnen blir som svenskar är mest. Dessa släkten förändras drastiskt jämfört om de bott kvar där de kom från. Men Sverige tar oxå upp saker vi gillar ur deras kultur vilket förändrar Sverige.
Om vi bjuder in dem i samhället vill säga.

* Om föräldrar som kapitulerat.
Jag har träffat väldigt få föräldrar som inte brytt sig om sina barns framtid. Men om man inte har en bild, en förhoppning, en dröm om en framtid, hur ska man då kunna vidarebefordra en?

Som några av mina elever i Rinkebyskolan för 25 år sedan sa (efter SockerConny{?}):
"Du har inte en chans: TA DEN"

el Persson

bloggare på icedaniel.se sa...

Du skriver nåt bra om "att det är viktigt att skapa en vi-känsla" för att motverka utanförskap som kan leda till kraveller. Men hur gör man det i ett samhälle med stora klasskillnader och där många människor ställs utanför ?

Maja sa...

”kampen” för fred och socialism med Che som föredöme, hur exakt har SKP tänkt sig den? Är detta kontrollrum,intelligentian OCH fronten?
http://www.riktpunkt.nu/2010/11/skps-natmormor-ryter-till-mot-datalagringsdirektivet/#respond

http://www.skp.se/blogg/2011/08/10/missforstadda-monster/

Jag har så himla svårt att få ihop att man från SKP framhåller sig som motståndare till våld what so ever och samtidigt har Che på sin header. Hjälp mig!!