2011/08/01

MEDMÄNSKLIGHETENS GRÄNS...


Medmänsklighetens gräns, går den vid partifärgen, vid den valda ideologin eller vid religionen? Sedan när blev det så att man bara kan ha empati för eller sörja endast de som drabbats av olycka och elände som finns i samma politiska övertygelse som den egna…?

I spåren av det som har hänt i Norge – i Oslo och på Utöya – har det hörts från flera olika håll att vi som inte är socialdemokrater eller socialister är hycklare när vi säger oss uppröras över en slakt av människor vars värderingsgrund skiljer sig en del från vår egen men där respekten för demokratin är gemensam.

Vänsterbloggaren Nicklas Eriksson på bloggen "Arbetarperspektiv" sätter ord på den upprördhet som vissa på vänsterkanten känner när vi högermänniskor säger oss sörja offren på Utöya…

"Jag vill minnas att det var någon mentalsjuk moderatkärring som skrev på ett forum att hon tände en cigarr för att fira när Palme skjutits. Jag tror inte att Fredrik Reinfeldt ELLER Tokmoderaten för den delen heller bryr sig ett skit om arbetarrörelsens barn skjuts. Ingen av dem har någon anledning."

Alldeles oavsett den mentalsjuka moderatkärringens osmakliga tobaksvanor så dyker frågan upp. Hur skulle Niklas Eriksson bete sig om han såg någon som kunde vara en politisk motståndare råka illa ut? Hade han – Nicklas – någon anledning att bry sig ett skit…?

Om Nicklas Eriksson skulle se en lyxig BMW krascha in i en bergvägg i alldeles för hög fart, skulle han då per automatik passera platsen med tankarna ”Det var rätt åt borgarbrackorna! Död åt förtryckarna!” i huvudet? Skulle Nicklas Eriksson stanna och hjälpa sina medmänniskor i nöd, oavsett vilken partitillhörighet offren i lyxbilen har? Skulle Nicklas Eriksson bete sig som en medmänniska och må dåligt över folk som lider, och är det i så fall något som vänsterfolket har monopol på?

På Håkan Juholts Facebook-sida möter vi samma resonemang från en kvinna vid namn Gunvor Carlsson från Angered utanför Göteborg. Naturligtvis kan vi som har Alliansen som förstahandsval uppröras över attackerna mot Norge, mot Arbeiderpartiet och AUF.

"Inte så konstigt att de inte ställer upp – det gäller ju socialister och vi är ju deras fiende, eller hur??" skriver Gudrun apropå nyheterna om att statsministern inte visar sig så mycket som han borde ha gjort…

Om Gunvor Carlsson skulle få se en nyhetssändning där en galning, en mördare som mördade unga moderater ur MUF på konferens lyftes fram – skulle Gunvor då tycka att det var okej att låta det hela passera henne oberörd bara för att det var "fienden" som drabbats? Skulle Gunvor sitta ner och trycka i sig Göteborgskex utan att känna någon empati, någon sorg medan dödade unga meningsmotståndare passerade i revy framför TV-kamerorna? Eller skulle Gunvor kliva ur rollen som politisk motståndare och som medmänniska bry sig om folk som lider alldeles oavsett vilken ideologi dessa står upp för eller är det så att det här med medmänsklighet bara är något som vänsterfolket förstår sig på…?

Hur skulle vårt samhälle se ut ifall bara sossar kunde sörja sossar, när bara vänsterpartister förstod sorgen som en av olycka drabbad vänsterpartist hade råkat ut för? Hur skulle samhällsbygget påverkas av att man bara kunde känna med de som tycker likadant vid katastrofer och tragedier? Med vilken rätt kan Nicklas och Gunvor sitta framför sina datorer och tycka att vi på andra blockgränsen inte kan och inte skall sörja medmänniskor som drabbats av ett politiskt terrordåd bara för att de är unga norska sossar…?

Galningen i Norge hade som ett första delmål att skapa ett polariserat samhälle, där gruppering ställdes mot gruppering, där kristna ställdes mot muslimer, där förrädare ställdes mot icke-förrädare. Skulle Anders Behring Breivik få sitta framför en dator och surfa från sin cell så skulle han förmodligen gnugga sina blodbesudlade händer om han skulle snubbla in på kommentatorsspår och facebook-sidor där medmänskligheten stannar vid partigränsen, där den politiska motståndaren är en fiende och inte en medmänniska…

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2,
Bloggar: Kent, Maria Abrahamsson,

14 kommentarer:

anybody sa...

Det här inlägget är det bästa och viktigaste jag läst på mycket, mycket länge. Jag blir djupt berörd och lite sorgsen .. för det som du beskriver borde inte få hända i samband med en mänsklig tragedi.

Anders sa...

Är det inte så att vi får acceptera
vissa galningar på nätet (och i övrigt), oavsett om de är gula, röda, blå, gröna med blandade partifärger. Jag är kanske naiv, men trots allt så är majoriteten
av svenskarna medkännande och förstående människor. Det som jag kommenterar, är just de personer som enligt min åsikt inte uppfyller
ovanstående kriterier.

Anonym sa...

Jens Stoltenbergs storhet är att han i nödens stund bortsåg från partiet och såg sig som en ledare för hela Norges folk. Kan de på vänsterkanten, som för ovan nämnda resonemang, förlåta honom detta eller kommer de att se honom som en förrädare?

Johan sa...

Du har snuddat vid vänsterns världsbild...

Vänstern har en extremt polariserad världsbild, där de, som inte delar vänsterns världsbild, betraktas som högerspöken, borgarsvin m.m.

Med den utgångspunkten ligger det nära till hands för vänstern att misstänka, att högerspöken och borgarsvin hycklar.

Anonym sa...

Har vänstern en polariserad världsbild? Hur menar du att högern och ABB inte är polariserade? Ni är ju de mest polariserade av alla som ser fiender överallt och speciellt folk med annan hudfärg eller religion.

Jan Nilsson sa...

Många viktiga sanningar och skrämmande saker här. Tack!

Anonym sa...

Har Simon Fors hörts av ännu? Väntar annars med spänning på hans reaktion.

granntanten sa...

Om vi skall följa den värdemätaren som "damen" i Göteborg använder så bör moderater rent av diskvalificeras från sådana yrken som läkare sköterska - ja alla vårdande yrken. Jag valde nog fel yrke efter vilken partitillhörighet jag har. Det är för jäkla sorgligt när vi ser på varandra så här. Hemskast är att "damen" inte är ensam att tycka så- och så undrar de hur Världen kan se ut som den gör-

Visionären sa...

Ännu ett strålande inlägg från dina korvfingrar hamrandes på tangentbordet.

;-)

Fan, du börjar bli riktigt, riktigt bra.

På en annan blogg skrev jag följande, som ju har viss anknytning till ditt ämne:

"Kom ihåg att det tog oss människor miljontals år att komma dit vi är idag (på gott och ont). Det kan mkt väl ta oss ytterligare hundratusentals år att mentalt utveckla oss dithän att vi kan komma ur denna enfaldiga dualism.

Jag gör ju själv samma misstag. Ovan skrev jag närmast reflexmässigt ”(på gott och ont)”, vilket ju är ett dualistiskt sätt att se på saken. Jag tror att språket, som ju i mångt och mkt utvecklat sig tillsammans med de religiösa skrifterna, låser fast oss i ett dualistiskt tankesätt."

V

Anders sa...

Johan, märkligt att du bara hoppar på vänstern om en polariserad världsbild. Jag lovar när det gäller skällsord så är ni på högerkanten minst lika uppfinningsrika, era mest populära
brukar vara kommunistsvin, sossepack, kommunistsossar, vänsterdrägg mm mm. Lite självkritik hade inte skadat från dig...snacka om att kasta sten i glashus.

Tokmoderaten sa...

Tack V! Dina ord värmer något oerhört skall du veta...

J-O sa...

Klockrent!!
I stort sett alla dina inlägg efter katastrofen i Norge har imponerat på mig. Tidigare har jag mest roats, trots min läggning åt vänster, av dina tokmoderata synpunkter - nu tycker jag nog att du blivit klokmoderat!
J-O

Hej sa...

Visa ord, herr Tokmoderat! Jag hoppas att det inte finns så hemska människor som tänker politiskt när de ser en människa i nöd. Det är intressant att spekulera i Vänsterbloggaren Nicklas Erikssons människoskyn; att de som inte delar hans ideologi inte har någon anledning att bry sig om andra människor. Tror ni att han tror själv på det han skriver, eller är det blott ett försök att plocka politiska poäng?

Johan sa...

Svar till Anders

Om du läser Marx, Lenin, Burke, Mill, Smith m.fl så kommer du att upptäcka den stora skillnaden i världsbild mellan å ena sidan Marx, Lenin m.fl och Burke, Mill, Smith m.fl å den andra sidan.

En allmän reflektion

Det är enl. min erfarenhet inte helt ovanligt, at någon som inte omfattar vänsterns världsbild har informerat sig om denna genom att själv läsa Marx, Lenin osv.

Jag har däremot aldrig träffat någon, som beskriver sig själv som vänster, som har läst något av Burke, Mill, Smith m.fl.

Marx och Lenins polariserade världsbild kanske bäddar för ett ointresse (hos någon som anser sig stå till vänster) betr. hur världsbilden ser ut bland dem, som inte delar vänsterns världsbild?