PATETISKA PACIFISTER MED FEL FOKUS...

Tänk om världen vore så underbar att inga konfilkter mellan människor mynnade ut i våldsanvändande, och tänk om världen vore en så underbar plats att det aldrig någonsin, någonstans, någon gång uppstod konflikter mellan medmänniskor som borde kunna resonera med varandra lugnt och sakligt om sådant där man tycker annorlunda...?

Tänk om pacifismen som tanke var något som kunde bli verklighet och inte bara en naiv önskedröm om något vi aldrig någonsin, någonstans eller någon gång kommer att få uppleva i verkligheten? Tänk om inte de syriska stridsvagnarna inte alls hade rullat in i ytterligare en syrisk stad för att massakrera civila som försökte andas in lite av frihetens luft för att orka skrika slagord? Tänk om inte talibanerna inte hade sprängt ytterligare en skola där afghanska flickebarn hade fått lära sig läsa och skriva, och tänk om samma talibaner sedan hade varit så snälla att de inte alls halshögg lärarna tillsammans med den bångstyriga byäldsten?

Tänk om vi i Sverige kunde vara säkra på att alltid få leva i fred och frihet, utan att behöva frukta att våldet tassade in på vår bakgård? Tänk om vi i Sverige kunde blunda så hårt att allt elände i Libyen, i Kongo, i Afghanistan eller i Syrien bara försvann och blev en ond mardröm. Tänk om världen vore en plats där våldet kunde utrotas som genom ett trollslag - där inga fulla ungtuppar började slåss i krogkön en löningsfredag, där inte polisen behövde göra mer än att höja rösten för att få folk att lyssna, där inga våldtäkter existerade, där inga krig fanns...

Ja, tänk om... Då hade jag kanske sluppit få kväljningar och mått fysiskt illa över att naiva dagdrömmare i den pacifistiska organisationen Ofog kränkte de soldater som klivit ur sitt militära klädskåp och berättat att de tillhör de som hellre parningsleker med de av samma kön. Vi har den värld vi har, vi har ingen drömvärld. Det finns platser på jorden där våldet triumferar och där människans mörkaste sidor kommer fram i dagsljuset betydligt oftare än de goda sidorna som ändå måste finnas någonstans.

Vi i Sverige har ett försvar för att försvara friheten, vårt demokrati - med yttrandefriheten, med åsiktsfriheten, med religionsfriheten, med friheten att doppa i vem man känner för så länge motparten har fyllt 15 år. Vi har ett försvar för att folk skall kunna uttrycka sina åsikter öppet utan att behöva frukta att stridsvagnarna rullar in i kvarteret och skjuter alla som inte tycker som den som styr. Vi har ett försvar som i allt större utsträckning också jobbar med att se till att människor i länder som inte alls är lika lyckligt lottade som vi får chansen till en ljusare framtid. Vi har ett försvar där de som jobbar för att du, vi, jag och idioterna i Ofog skall få uttrycka våra åsikter förtjänar respekt och inte att hånas offentligt...

Ofog-gänget kränkte svenska soldater som i frihetens tjänst tagit på sig ett uppdrag som i en vacker och underbar drömvärld inte behövde utföras men som i verkligeheten är ett livsnödvändigt ont. De som står upp för frihet måste tyvärr vara beredda att försvara friheten med vapen i hand - friheten är inte gratis. Hade demonstrationerna från Ofog riktat in sig mot syriska stridsvagnsbesättningar eller Gaddaffis lego-knektar, mot Talibaner eller mot andra personer som alltid kommer att ha våldet som näringskälla - ja, då hade jag kunnat förstå Ofog-stollarnas demonstrerande.

Men se, det är inte mot världens våldsverkare man riktar udden - det är mot brittiska u-båtar, NATO-flyg i Norrbotten och mot svenska HBT-soldater i en Pride-parad. Skulle en stolla som Ofogs Miahabo Berkelder ta sitt pick och pack, sina plakat och sina åsikter till någon halvst söndersprängd syrisk landsortsstad - då hade Ofog haft någon form av trovärdighet. Men att ta sina pacifistiska aktiviteter till platser där budskapet behöver spridas, det vågar man nog inte för i ofrihetens namn kan de ju drabbas av sånt som vårt försvar skall skydda oss andra mot...

Nu skjuter man istället in sig på de som försöker göra världen till en bättre plats, en plats där respekten för frihet gör att pacifismen någongång någonstans och kanske någonsin går från en naiv dröm till något som skulle kunna bli verklighet. Nu kör man på samma tema som andra rabiata opinionsbildare i landet som jämför svenska män med talibaner, där nyanserna suddas ut och en svensk stridsvagnsbesättning på Ränneslätt med en homosexuell vagnschef helt plöstligt är precis lika vidrig som en syrisk T-72:a på väg att köra ner friheten i sanden med sina larvfötter medan den syriska presidenten tycker att "Staten gör sin plikt!".

Länkar: SvD1, SvD2
Bloggar: