REINFELDTS TAL. STRANDVIK, GUSTAFSBERG - "VARJE GÅNG DU MÖTER MIN BLICK..."

Den rödfärgade bloggaren Sebastian Stenholm använder sig av en text framgnydd av Jocke Berg i Kent från min födelsestad Eskilstuna när han recenserar statsminister Reinfeldts sommartal i något som mest liknade höst. "Ingenting, sen kom ingenting och sen kom ingenting" och jag tänker på tunga synthslingor och inte på ett sommartal vid Strandvik, Gustavsberg, Värmdö...

Efter Almedalen i somras var jag besviken på Reinfeldts tal som var 40.000 miljarder gånger sämre än det tal hon trots vädret höll runt lunchtid dag som ovan. Alltså var dagens sommartal 40.000 miljarder gånger bättre än talet för en och en halv månad sedan i solskenet på Gotland, och detta trots att vädret på Gotland var ungefär 40.000 miljardet gånger bättre än i Gustavsberg denna dag. Idag är jag inte alls lika besviken, och herrarna i Netroots ledarskikt lär förmodligen såga mig vid fotknölarna för att jag för en gångs skull inte kräks offentligt på en ledare som i Almedalen var 40.000 miljarder gånger sämre än han var idag.

De röda bloggarna förväntar sig att jag alltid skall klaga, medan de själva aldrig kan ta en ton av kritik mot mäster Juholt i sina käftar. För precis så kommer vi kunna läsa deras alster vid 14-tiden imorgon. Den fullfjädrade retorikern, visionären, ideologen, myten, mannen, legenden Håkan Juholt som bara sade det som behövde sägas för att uppnå en masspsykos i en parklek i Västertorp. Själv skall jag gnälla på Reinfeldt bara för att jag är gnällspik och en så öppenhjärtig kritiker som faktiskt kan tycka att min ledare kan vara dålig till och från ibland...

I Almedalen var Reinfeldt usel, 40.000 miljarder gånger sämre än idag, om jag får tycka till. Idag sade Reinfeldt det han kunde säga inför en höst som var här vädermässigt redan vid lunchtid. Ingen vet vad som väntar, och det som i värsta fall blir en kris med orkanstyrka kan om vi har tur bara bli en storm som vi överlever med bara några blåmärken. Reinfeldt sade det han kunde säga om en framtid som idag är mer oförutsägbar än den var när vi samlades i Almedalen.

Det handlade om att ansvar, om att göra sitt yttersta för att ta Sverige genom ännu en kris under alliansen tid vid rodret. Det handlade inte om löften som kan bli tomma ord, det handlade inte om att strö pengar åt vänster och ännu mer åt vänster. Det handlade om att pinka in ett revir som redan är inpinkat - där Alliansen är Spara och där Juholt är Slösa. Det handlade om att visa att vi tar ansvar för nuet, inte dået...

Jag var inte där, jag fick lyssna på talet över nätet men känslan var nästan densamma som när jag satt bara några meter från statsministern med de överfuktiga ögonen på Kägelbanan uppe vid Mosebacke under valrörelsens första trevande dagar förra sommaren. Det var då jag såg en storhet som jag alldeles för sällan har fått se, det var då jag kände ungefär som i Kent-låten "Varje gång du möter min blick..."

"...Och varje gång du möter min blick

blir min värld en aning större

Varje gång du möter min blick

hör jag ditt hjärta ge mig blod

Varje gång du möter min blick

går en störning genom ljuset

Varje gång du möter min blick

så vet jag vem jag är."

Förmodligen vänder det sig i magen på de nätrötter som har satt mig på pidestal och som alltid förväntar sig att jag skall såga en statsminister som till och från blir äckligt självgod och snarlik sin företrädare. Men idag höll han det tal han kunde hålla, precis ett sådant tal som jag ville höra just idag, helst på plats men som en nödlösning framför datorn och Nyheternas direktsändning. 

Det var ett tal som låg rätt i tiden, men som kanske kunde ha innehållit en liten antydan om vad - förrutom ett femte jobbskatteavdrag - som väntar bortom krisen. Det var ett tal som var 40.000 miljarder bättre än i Almedalen, och till skillnad mot det sommartal som kommer att hållas imorgon var kliniskt rent från populism... 

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, Expr1, Expr2,

Bloggar: Böhlmark, Röda Berget, Stenholms "Ingenting", Kent, DHE, MMK, Westerholm, Moberg, Västros