RIKTIGT ELÄNDE ELLER BARA ELÄNDE...?

När jag börjar knacka ner det här inlägget har det alldeles strax gått sex timmar sedan åskan, blixtarna och den allt annat än moderata nederbörden drog in över hufvudstaden med kaos och förtvivlan som resultat. Det är tur att man har kvar lite tid på Telias semestermodem för kontantsurfande, annars hade man ju varit helt avknoppad från nätet - med allt vad det innebär av separationsångest...

Sönerna är hysteriska, TV-matchen på TV3 mellan de två blågula lagen Ukraina och Sverige är ett gigantiskt fältslag i myrornas svartvita raskrig och deras möjligheter att koppla upp sina seanser på Call of Duty eller World of Warcraft har varit som bortblåsta sedan en fjärdedels dygn. Telefonen är också död och ingen här hemma är imponerade av Com Hem AB:s förmåga att fixa sin utrustning efter ett ordinärt sommaråskväder.

Frågan har dykt upp bland avkommorna ifall det är de där två feta tanterna i Com Hems reklam som skickats ut som reparatörer eftersom de i TV-reklemen verkar kunna det mesta. En annan skriker hysteriskt i WoW-abstinensens spår något om att omedelbart bryta med företaget som vid sidan av en icke-existerande bredbandsuppkoppling och TV-bild inte heller kan leverera en prognos om när de skall kunna leverera sina tjänster igen. Det sårbara tekniksamhället i ett nötskal, där vädrets makter får av TV-spelande apatiska tonåringar att bli rabiata och hätska och skylla allt världens elände på de föräldrar som i valfrihetens heliga namn valde just Com Hem - de som tar evigheter på sig att fixa sina fel...

Översvämmade vägar, trafikolyckor, nerblåsta träd och allt som kan tänkas komma i spåren av ett hyfsat åskoväder skrivs det om i nyheterna och visst är jag själv frustrerad över att jag inte har en bild på TV:n när jag sitter med laptopen i knäet och suckar åt sönernas gnällande medan jag har lagt beslag på den enda fungerande uppkopplingen i lyan. Men när de skriker som bäst, frustar som mest och beter sig som pest så ber jag att de tar och tänker på riktigt elände under tiden de väntar på att Com Hems feta reklamtanter skall laga det som måste lagas.

Svältkatastrofen på Afrikas Horn, kravallerna i Storbritannien, den förestående finanskrisen version 2.0, massakern på Utöya, bomben i Oslo och allt lidande de händelserna förde med sig, Mattias Ekholms förmodade flytt från Brynäs till Nashville, det ändlösa krigandet i Afghanistan och andra av våld plågade länderna runt om i världen eller den förestående korkade tyska kärnkraftsslakten - det är lidande det!

Det är verkligt lidande, det är det som gör livet lite jobbigare att stå ut med - inte en TV-bild som tvingar mig att leta rätt på en vuxenfilm till DVD:n i brist på andra rörliga bilder, inte heller att jag måste plugga in ett kontantsurfmodem för att kunna se vad som händer på det nät som du iallafall har förmånen att komma in på för att hitta hit. Allt är relativt, mitt lidande och sönernas ångest kan inte mäta sig med de som lider av helt andra skäl. Men de kan jag trots min fantastiska retorik inte få de små liven att förstå.

De hatar Com Hem mer än jag hatar Assad eller talibaner, de spyr på Com Hems kundtjänsts automatiska telefonröster mer än vad jag spyr på Anders Behring Breiviks leende på bilderna från häktningsförhandlingen. Visst är världen sjuk, och jag känner mig misslyckad som inte lyckats få ungarna att fatta vad som är riktigt elände och vad som bara är elände...

Länkar: SvD,
Bloggar: