SOSSARNAS STYRKA OCH BORDNINGSSTYRKAN

För den minnessvage kan det kanske vara på sin plats att pedagogiskt, kortfattat och kronologiskt redogöra för vad Socialdemokraterna med Håkan Juholt bakom ratten och Urban Ahlin i passagerarsätet har haft för sig i Libyen-frågan...

Det började med att sosseriet på sedvanligt oppositionellt sätt började gapa om svenska insatser, på att regeringen och hela EU var för långsamma ur startblocken och för den oinsatta betraktaren kunde det framstå som om Gaddaffi redan skulle vara borta, libyerna befriade och Libyen en fullfjädrad demokrati bara Håkan Juholt och Urban Ahlin hade fått styra.

Så kom då regeringsbeslutet om att skicka en svensk flygstyrka med 8 JAS 39 Gripen och understöd till Medelhavet, men då hade Håkan Juholt i all sin vishet och medkänsla kommit fram till att våra flygplan bara skulle skjuta ner libyska flygplan, som sedan veckor inte kunde starta då deras startbanor förvandlats till grustag - inte bomba våldsamheter, mördande, terror som utspelades på marken. Håkan Juholt stod upp för de drogade barnsoldaterna, men inte för de korkade civilister och oskyldiga som kom i de drogade barnsoldaternas väg. Regeringen ville ha ett brett stöd för vår svenska insats och vek ner sig. Man gav Håkan Juholt en tumme, som oppositionsledaren stoppade i munnen med ett förnöjt leende.

Knappt hade våra svenska stridsflygplan landat och hittat rätt bränsle förrän Håkan Juholt började kräva att flygplanen skulle hem efter de där tre månaderna som man klubbat igenom, trots att FN, NATO och det plågade libyska folket ville ha våra flygare kvar därnere. Juholt konstaterade, helt korrekt och utan att dra några slutssatser av sitt eget agerande, att våra flygplan knappt gjorde någon skillnad. Man fredade ett luftrum som inte behövde fredas längre, man fotograferade det elände som hände på marken men man fick inte göra något åt det annat än att ropa efter norrmän, danskar eller någon annan cynisk drogad-barnsoldats-mördare under NATO-flagg...

Alla plan skulle hem, det var Juholt solklara budskap. Socialdemokraterna skulle inte stötta en förlängd svensk flyginsats över Libyen, eftersom man inte gjorde någon nytta. Nej, Juholt ville se något annat - han ville se en svensk marin insats. Juholt och kompisen Ahlin ville ersätta JAS-planen med en bordningsstyrka - något de kallade för att "bredda insatsen".

Socialdemokraternas egen dynamiska duo Juholt/Ahlin hade målat in sig i ett hörn, där de påstod sig veta mer om vad FN och NATO ville ha av Sverige än vad NATO och FN själva visste. Planen skulle hem, punkt. Något annat accepterades inte av de gamla statsbärarna, men väl den där bordningsstyrkan som sosseriet hade hakat upp sig på. Förhandlingarna tog vid, och Juholt som hade fått en tumme tidigare ville nu ha hela handen när han skulle visa att han - annonssäljaren från Oskarshamn - bestämde i svensk utrikespolitik.

Men så blev det inte, Håkan Juholt och Urban Ahlin fick acceptera att flygplanen stannade, för att spana men med en minskad numerär - fem Gripen istället för som tidigare åtta. Juholt såg minskningen som en seger, inget hade blivit så bra om inte han hade varit så tydlig med vad han ville och varför. Juholt fick igenom sin bordningsstyrka, och socialdemokratins triumf var ett faktum.

Denna morgon får vi veta att NATO inte vill ha någon svensk bordningsstyrka, den får inte plats på deras båtar och ingen fattar ärligt talat vad den skall göra. Antalet fartyg som behöver kontrolleras kan utan problem hanteras av de enheter som redan fanns på plats när Juholt började kräva en svensk bordningsstyrka. De vapen som förs in i Libyen förs in över sandhaven i södra Libyens gränstrakter, inte över Medelhavet.

Men Juholt och Ahlin har inte misslyckats när de krävde något som ingen behövde, som ingen egentligen ville ha men som man kunde tänka sig prata om för att få ha kvar svensk flygspaning i luften över de drogade barnsoldaterna. Urban Ahlin skyller allt på NATO, Juholt har gått från pingvin till struts och socialdemokraternas politik i Libyen är naturligtvis precis så felfri som den dynamiska duo som hoppas ta över arvet efter utrikespolitiska storheter som Palme, Lindh, Eliasson. Ursäkta mig, men sällan har väl fallet från ett topplag till ett korpgäng gått så fort...?

Länkar: SvD, DN1, DN2, Expr, SVT
Bloggar: Ledamot Pettersson, Wiseman,