STOLTENBERG-EFFEKT I SVERIGE...?

Det finns enligt de svenska socialdemokraternas allsmäktiga ledare, "Rörelsens" stjärna och partiets egen Zlatan - Håkan Juholt - inga partier i hela världen som står så nära varandra som hans svenska sossar och Stoltenbergs norska Arbeiderparti. Jag finner för en gångs skull ingen anledning att ifrågasätta det Juholt säger om relationerna mellan norska och svenska sossar...

Denna morgon kommer den första opinionsundersökningen i kölvattnet efter den båt som tog den vedervärdiga massmördaren och Norges politiska terrorist Anders Behring Breivik från ett norskt fastland - där delar av huvuudstaden Oslo låg i ruiner - ut till Utöya. De svenska socialdemokraterna går framåt i opinionen, alla partier i Alliansen backar och kanske kan man kalla siffrorna som United Minds delar med sig av som en svensk Stoltenberg-effekt. Det är ingen gigantisk uppgång, inte i närheten av det stöd som Jens Stoltenberg med rätta kommer att få i ryggen efter att ha hanterat Norges mörkaste tid på ett sätt som är så bra att det bara är att buga och bocka för Norges socialdemokratiska statsminister.

"För väljarna blir socialdemokratin det goda som ondskan gett sig på" förklarar United Minds de svenska socialdemokraternas uppgång, och hade det handlat om siffror i Norge så hade jag kunnat köpa de där orden. Men med mitt blåa cyklopöga så finns det en stor skillnad på hur de norska sossarna under Stoltenberg och de svenska sossarna under Juholtar'n har spelat sina kort på olika sätt. Där Stoltenberg enade sitt land över partigränserna, där inga politiska poänger inkasserades av det styrande Arbeiderpartiet i en sorgeprocess där det goda Arbeiderpartiet hade fått se sig angripna av de onda och där alla norrmän slöt upp i Stoltenbergs sorg, i Arbeiderpartiets och AUF:s sorg och i den norska nationens sorg så dröjde det inte länge innan våra svenska sossar började bete sig annorlunda...

Det handlar om två socialdemokratiska partier som står varandra väldigt nära, men där Stoltenbergs norska sossar styr samtidigt som Juholts svenska sossar fortfarande har svårt att förstå att man förlorade sitt andra val i höstas efter ett historiskt uselt val. De svenska sossarna är efter sitt monopol på makt under Sveriges moderna historia stöpta till de sämsta förlorarna i världspolitiken. När SAP inte har makten är väljarna dumma, det är som en statskupp eller så är det så enkelt att inte tillräckligt många förstår att sossarna är de goda och alla andra de onda. Förmodligen är det just detta karaktärsdrag hos de svenska sossarna som fick dessa att inte anamma samma gedigna politik som sina norska kamrater i spåren av Utöya och Oslo.

För samtidigt som man i Norge inte drog några politiska poänger av hemskheterna så avslutade Håkan Juholt sitt första pressmeddelande från solsemestern som andas en vilja att redan från början politisera grannlandets tragedi - "Jag utgår från att den svenska regeringen noga följer utvecklingen i Norge och vilka eventuella effekter det som skett där kan få för Sverige och för svenska medborgare". Juholt utgår ifrån detta när alla egentligen vet att han vill lyfta frågan "Gör regeringen tillräckligt?". Det som i Norge kanske förmodligen hade varit "Vi står bakom regeringen och stöttar den i dess arbete för att lindra det som inte går att förstå" blev i Sverige ett insinuant uttalande för att sätta bollen i rullning...

Sedan dröjde det några dagar, och så fick vi höra att statsminister Fredrik Reinfeldt inte sörjde det som hänt i Norge på rätt sätt. Han var för kall, han var för frånvarande, han satt inte i TV-soffor, han grät inte offentligt och om nu Reinfeldt var så känslokall så måste ju regeringens stöd till Norge har varit undermåligt. Så lät de svenska socialdemokraternas opinionsbildare på ledarsidor, på nätet och faktiskt uppmuntrade av en liberal ledarskribent på DN. En tragedi i grannlandet, hos kamraterna i Arbeiderpartiet, blev i Sverige en fråga om statsministerns personligher - det som i Norge enade ett folk politiserades i Sverige.

Reinfeldt åkte några dagar efter bomben och massmordet på Utöya söderöver på semester, om man skall tro på ryktena som började cirkulera. Reinfeldt sörjde inte, Reinfeldt käkade kebab med ett leende på läpparna med frugan solade, Reinfeldt var helt oberörd av det som hade hänt i Norge medan han semestrade längs den turkiska medelhavskusten. Det berättade sosse-bloggarna, och en fråga som enade grannfolket användes för att splittra de krafter i Sverige som måste kunna dra åt samma håll i kampen mot extremismen. I spåren av Utöya och Oslo så kom den svenska debatten att handla om vilken typ av person statsminister Reinfeldt var och är...

Jens Stoltenberg har hanterat Norges mörkaste dagar på ett sätt som gjort Thorvalds och Karins son till ett ljus för norrmännen. I mina ögon kan man inte hantera det som hände på ett bättre sätt än Stoltenberg har gjort, och för sitt gedigna arbete kommer Jens Stoltenberg att för lång tid framöver kunna skörda frukterna av sitt arbete i form av folkligt stöd, fantastiska valresultat i spåren av ännu mer fantastiska opinionsundersökningar. Jens Stoltenberg har gjort allt rätt i en tid då det hade varit så lätt att göra fel, och trots att jag inte alls har samma ideologiska ryggrad som Stoltenberg unnar jag honom all framtida framgång.

Jens Stoltenberg gjorde det som hans kamrater i Sverige inte klarade av, att inte försöka ta billiga politiska poänger av en tragedi. Den ökning vi idag ser hos de svenska sossarna hos United Minds är faktiskt en Stoltenberg-effekt även i Sverige.

...och ja, jag observerade att även Sverigedemokraterna ökade hos United Minds. Men skärskådar man siffrorna så ser man ett tapp på över 3 procentenheter efter Anders Behrings Breiviks bidrag i kampen mot mångkulturalismen och islamismen. Vad kommande undersökningar visar kommer nog påverka ifall vi framöver får se herrar Åkesson och Söder i Pampers Up 'n' Go i kammaren.

Länkar: AB, SvD, DN, GP
Bloggar: Ledamot Pettersson,