ALLTID KNÖKFULLT...

I Dagens DN beskivs situationen inom sjukhusvården i Stockholms Län på ett synnerligen målande och korrekt sätt. Att vårdpersonalen i dag är på väg att i armkrok unisont marschera rakt in i väggen är närmast ett tragiskt faktum...

Kan man klandra den sittande majoriteten...? Knappast. Sjukvårdens prekära situation är en effekt av ett styre som sedan decennier trott att politiker och tjänstemän förstår och vet bättre än de som jobbar nära patienterna: läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Man lyssnade aldrig eller i varje fall ytterst sällan på synpunkterna nedifrån. Sammanslagningen av Karolinska och Huddinge till en närmast ohanterbar jättekolloss är ett av flera grava felbeslut.

Eftersom jag arbetar på Intensiven på SöS tar jag mig här friheten att beskriva verkligheten från mitt perspektiv. En intensivvårdsavdelning bör ha en beläggning på ca 75-80%. Detta för att kunna hantera en större olycka, eller andra oförutsägbara händelser. På SöS IVA har vi en beläggning för de senaste 12 månaderna som ligger på cirka 115%... Vi har 6 intensivvårdsplatser, på mitt senaste pass låg det 11 patienter på dessa 6 platser. ALLA respiratorer var upptagna, bortsett ett gammalt härke som nästan ingen längre kan sköta.

Vi har lokaler för 12 intensivvårdskrävande patienter men personalen räcker bara till dessa 6... Ytterligare felbeslut är orsaken till detta, en synnerligen begränsad utbildning av nya IVA-sjuksköterskor drabbar alla intensivvårdsavdelningar i länet. Vems felet är ? Ja, vilka har styrt Sverige under längst tid ? Som det ser ut hos oss, ser det ut i hela länet. Jag fasar för den dagen då Stockholms befolkning ställs inför en masskadesituation... Verktyget att prioritera med då är inte osthyveln, det är motorsågen ! När vi redan i dagsläget får ställa oss frågan vem av de som behöver intensivvård som faktiskt måste skickas till en vanlig vårdavdelning för att det kommer någon som behöver platsen "bättre", hur blir det då när ett tåg spårar ut eller buss krockar med en långtradare ? Bristen på neurokirurgi, thoraxkirurgi och annan livsviktig vård kostar redan i dag skattebetalares liv, vad kan förbättra den situationen ?

Som moderat gapar man gärna "konkurrens!", och visst behövs det. Men det behövs även en ny struktur, där sjukhusen genom egen budget och egna beslut skapar en verksamhet som i varje fall har förutsättningar att möta framtidens utmaningar. Frihet åt sjukhusen, och vilka är det som värnar denna frihet politiskt ? Vissa bra beslut är tagna i denna riktning men som alltid går det långsamt att förändra den enorma organisationen som är Stockholms Läns Landsting...

Någon som undrar varför man längtar bort ibland? Nähä, förstår det. Känslan av att vara otillräcklig är en av de värsta känslor man kan ha, och den känslan gnager ofta hos mig och mina kollegor...