NYLUND-WATZ, LOGIKENS MÄSTARINNA...?

Under åren 2002-06 så var det alltid mörkt runt sjukhuset i Södertälje...

Det fanns en tid för rätt länge sedan, en tid vi nog aldrig kommer att få uppleva igen - eran då Socialdemokraterna hade makten i rikets största län, Stockholms län. Finanslandstingsråd under dessa gyllene år var en liten späd kvinna från Pajala med snedlugg och den bistra blick som ofta kännetecknar folk från Tornedalen - Ingela Nylund-Watz. Jag gillar uppriktigt sagt hennes frisyr, det är ju något synthigt i den som gör henne tuff och att hon allt som oftast verkar leka arga leken gör henne ännu lite mer spännande som person.

Året var 2003, det var tre år kvar tills dess de kuvade Stockholmarna skulle få möjligheten att slita sig loss från sina bojor, ta sig till valurnorna och befria sig själva med valsedeln som vapen. I Landstingshuset på Kungsholmen satt Nylund-Watz och lyssnade på en ljudboksversion av "Populärmusik från Vittula". Sverige var mitt uppe i en högkonjunktur, men folk satt fast i ett utanförskap och de skattepengar som de pungflådda Stockholmarna ändå tjänade användes till att bygga ett tredje badhus i Piteå, en konst- och kulturhall i Stekenjokk eller en ny skola för de sex barnen i Stollträsk. Men det var ändå högkonjunktur den dagen 2003 då Ingela bestämde sig för att lägga ned det välfungerande lilla sjukhuset i den nya hemkommunen Södertälje. Eller, lägga ner...? Det skulle tas bort akutmottagning och förlossning, vårdavdelningarna för akuta patienter skulle avvecklas, Intensiven upphöra och mottagningar försvinna - men Nej då, Ingela tänkte inte lägga ner Södertälje Sjukhus. I sann politisk struts-anda så tänkte Ingela: "förvandla Södertälje sjukhus till ett närsjukhus för att tillvarata de senaste fem årens fantastiska medicinsk-tekniska utveckling."

Trots Ingelas genialiska plan och ett kommunalråd vid namn Anders Lago som svek sina medborgare och väljare när han för att hålla sams med sina partivänner på ett närmast unikt sätt vägrade ta parti för det avvecklingshotade sjukhuset så slog folkets vilja igenom och Södertälje sjukhus fick leva kvar. Detta ville Ingela göra vid makten, när världen var ljus och framtiden såg positiv ut...

Nu sitter samma Ingela i opposition, en plats där hon kommer få sitta i tid och evighet om jag får leka Saida. Helt plötsligt så betyder inte den fantastiska medicinsk-tekniska utvecklingen någonting för Ingela, för det Ingela ville vid makten vill hon inte i opposition. Nej nu när krisen ligger som ett vått lakan över hela världen, när det är svårt att överblicka vad som ligger framför oss så vill Ingela bygga ett helt nytt sjukhus i... Södertälje! Ett akutsjukhus, med akutmottagning, med förlossning, med intensivvård och med akutavdelningar i överflöd". År 2003 tyckte Ingela att Södertälje Sjukhus med lite drygt 180 vårdplatser var överdimensionerat, odugligt och inte betydde ett skvatt för stadens befolkning. Nu när kalla vindar blåser över Jorden, Europa, Sverige och Södertälje vill Ingela ha ett större sjuhus med allt det där som man utan problem kunde avveckla 6 år tidigare. Har de senaste 6 åren stått still i den medicinsk-tekniska utveckling som föranledde Ingela att slåss med näbbar och klor för att lägga ner sjukhuset 2003?

Svaret är självklart NEJ. Detta är den sortens populism som får mig att må illa, ett dubbelspel som ökar på folks förakt för oss politiker till skyhöga höjder och som visar på att multipla personligheter borde vara ett baskrav för att enrollera sig politiskt Att hon inte skäms kvinnan? Tror hon att folk har glömt hennes viljeinriktning under högkonjunkturen, och vad får henne att tro att folk skall tro på det hon nu säger? Södertäljeborna är nog smarta nog att se igenom Nylund-Watz och nickedockan Lagos dubbelspel i denna fråga - ett hyckleri utan dess like.

Själv tycker jag att Södertälje Sjukhus är ett lagom stort, bra sjukhus som verkar som den resurs den skall vara för befolkningen i staden och länets södra periferi. Min senaste "kreation" på barnfronten, den unge Felix 4 år häromdagen föddes på Södertäljes förlossning och trots att alla förlossningar har varit bra och oklanderliga så var denna den bästa. En välskött förlossningavdelning med mycket bra personal gjorde oss trygga - högsta betyg! Om det är något som skulle gynna sjukvården i Södertälje så är det att personalen får arbetsro i renoverade och ändamålsenliga lokaler samt möjlighet att vara med och påverka. Allt detta förvägrades personalen under Nylund-Watz, och turbulensen påverkade vården. Sammanslagningen av KS och Huddinge var också ett av Ingelas mest begåvade påhitt, ett tragiskt kapitel i landstingets historia som ännu i dessa dagar sätter sina avtryck i vården i huvudstaden...

Länk: DN

SMITTOR SPRIDS SNABBT PÅ SVENSKA SJUKHUS OCH I FLYKTINGLÄGER...

Rubriken är kanske lite provocerande, men det är ju så att en vårdavdelning på ett svenskt akutsjukhus allt som oftast är lika stökigt som ett tältläger i Darfur. Förvisso finns det toaletter, men på SöS kan det handla om alltifrån 4 till 6 toaletter per avdelning, och varje avdelning har ju plats för runt 25 patienter och allt som oftast en drös med överbeläggningar. Någon som blir förvånad över det kaos som uppstår när vinterkräksjukan slår till? Eller när VRE, vankomycinresistenta enterokocker börjar frodas på våra sjukhus? Nä... förstår det. Och lika illa ser det ut över hela Sverige. Och detta trots att vi betalar ett otroligt högt pris med våra skattekronor för en välfärd som gnisslat betänkligt sedan 70-talet...

Att sedan Sveriga har minst antal vårdplatser per innevånare i hela västeuropa och USA talar för sig själv, vi har problem med att vara effektiva. För det är ju ändå så att trots att vi ligger i botten på vårdplatser ligger med i toppen när det gäller kostnader för vården. Precis som när det gäller försvaret får vi alltså alldeles för lite effekt för de pengar vi lägger ner på dessa verksamheter.

Sanningen är ju den att den svenska sjukvården lider av att vara överbyråkratiserad, med landstingen som den yttersta posten för administrativt slöseri, och under landstinget alla nämnder och annat trams... "Fröjdslöjd någon"? En underbar tidskrift om hemslöjd som Stockholms läns landsting ger ut medan vården lider genom sina hemslöjdskonsulenter... Sedan finns det beställarstyrelser, massor med små sub-enheter som bara producerar papper, dravel och generar kostnader.

Låt staten bli huvudman för sjukvården i Sverige, avveckla den enorma byråkratin som landstinget för med sig, med arvoderade politiker och anställda tjänstemän som sitter på sina poster i olika landsting och gör samma arbete som kollegorna på andra sidan länsgränsen. Med en statlig sjukvårdshuvudman skulle patienten gynnas också, då inga läns- eller regionsgränser skulle avgöra hur länge man fick vänta på sin operation eller undersökning. Och släpp för guds skull in näringslivet i branschen, de vet hur man får mesta möjliga effekt för de pengar man har. Och de som är rädda för att marknaden slår sig in, varför? Är du inte nöjd med din frisör, så byter du, smakar kaffet rävgift så byt och är du inte nöjd med din vårdgivare så känn dig fri att se dig om efter någon som svara upp mot dina förväntningar!

ÄR DET DÄRFÖR JAG ÄR SJUK...?

Tanken har gnagt i min konservativa hjärna ett tag, kan min sjukfrånvaro på jobbet förklaras av att jag aldrig får något beröm på mitt arbete? Varken chefer eller kollegor ger mig den minsta antydan till ett erkännande för mitt enträgna slitande på jobbet. Alltmedan mina kollegor sitter och surfar, läser damtidningar eller bara pratar öronen av varandra får jag springa runt som en virvelvind med min tjocka kropp och försöka hålla SöS-intensiven flytande på nätterna. Och inget beröm får jag, snarare det motsatta... Skulle jag undantagsvis få möjligheten att slå mig ner och ta en kopp kaffe kommer det alltid en galen kollega och skriker på mig om vad jag skall göra istället för att lata mig.

Eftersom mina kollegor allt som oftatst läser mina blogginlägg där de sitter framför datorskärmarna kommer jag nu inte få det lättare, men vissa konflikter är värda att ta...

Medan jag skriver raderna ovan sitter jag och ler, för sanningen är nog snarare den motsatta men jag älskar ju att retas. Är det någon som sitter fastväxt är det nog undertecknad, är det några som är sig som virvelvindar är det ett antal andra kollegor. Dock inte Joakim, han är minst lika lat som undertecknad... ;-)

Det är Jocke och jag som visar oss från vår bästa sida på bilden ovan, på väg hem efter en natt på jobbet.

Intensiven är en speciell arbetsplats, med döden ständigt närvarande och med en "kundkrets" som ständigt rör sig i gråzonen mellan liv och död. Ett sätt att överleva på en sådan arbetsplats är genom gott kamratskap och det anser jag att jag har i mitt nattpass. Förvisso har jag fått höra genom chefsskapet att min ibland mansgrisaktiga humor och de grova skämten som allt som oftast väller ur käften kan få vissa kollegor att tycka att jag är just en grov mansgris med låg nivå. Det vet jag ju om, men om någon blirr stött - säg till för guds skull!

Det händer ibland att jag får beröm av mina kollegor, trots min kroniska lättja. Det händer desto mer sällan att någon chef säger något positivt, kanske beroende på att dessa tjänstgör på dagen och har lite mindre koll på vad som händer på natten. Får jag höra något så är det att min humor kan misstolkas, att jag är för grov eller bara lat. Eller så skall jag vara glad att de vet så lite? Annars hade jag kanske fått en ännu mindre löneökning...?

Efter närmare 20 år i vården så vill jag hitta något annat, och mina andra yrkesutbildning är ju officer och den vägen känns ju lite "död" med mig själv som en 40-årig gubbe i ett tillstånd av fysiskt förfall och med en försvarsmakt i samma tillstånd...

Jag brinner för mina kollegor, de är orsaken till att jag trots allt trivs ok på jobbet. Men jag vill hitta en ny utmaning, gärna inom politiken. Med min ödmjuka och sansade framtoning borde väl inte det vara omöjligt, eller hur...?

ETT SYNNERLIGEN IDIOTISKT BESLUT

"Läkarmedverkan i ambulanser är inte normalt på land. Varför skulle människor i skärgården behöva läkare mer?" God morgon yxskaft! Detta är alltså detta, närmast avundsjuka, argument som rättfärdigar beslutet att ta bort narkosläkarna från länets ambulanshelikopter. Orden kommer från landstingsrådet Gustav Andersson, centerpartist, som tydligen är totalt omedveten om att helikoptern faktiskt kan landa på fastlandet också...

Att så snabbt som möjligt nå länets alla delar med en kvalificerad läkare görs ju bäst med helikopter. Med bil tar det ca 40 minuter att ta sig till Nykvarn med blåljus från centrala stan, till Hallstavik mer än en timme, med helikopten är man på båda platserna inom 15 minuter från larm... Och fördelen med helikoptern är att man kan nå båtar och öar om läkaren skulle behövas där, och försök att göra det med bilen kära Gustav Andersson.

Överallt annars i landet så är det snarare så att man verkligen tillser att ambulanshelikoptern blir den spetskompetens inom den pre-hospitala sjukvården som den är ämnad att vara. Att få ut en begåvad läkare till en skadeplats kan vara A och O när det gäller att rädda liv, och helikoptern får ut doktorn snabbast. Sedan spelar det ju ingen ingen roll om man landar vid trafikplats Salem, Drottningholm eller på Ljusterö...

Här har politikerna i landstinget fattat ett beslut som man uppenbarligen inte har tänkt igenom ordentligt, eller i värsta fall inte förstått att man drivit igenom. Jag har faktiskt fått sådana signaler från folk från landstingsfullmäktige som jag har pratat med, att man inte alls vet om att man faktiskt röstat för att avväpna ambulanssjukvården sin mest dugliga resurs... Själva beslutet är skrämmande dumt, och än mer skrämmande om det fattats utan att man anat konsekvenserna. Riv upp, gör om och se till att vi i Stockholm har en ambulanshelikopter som kan göra skillnad mellan liv och död. Därmed inte sagt att narkossyrran på helikoptern är till ingen nytta men ibland behövs skadeplatsläkare eller läkarkompetensen hos vårdtagaren. Det måste även vi i Stockholm kunna erbjuda... Överallt, närsomhelst.

DET SOM SKER PÅ GATAN BLIR VÅRT JOBB...

Min gamle chef Sören Carlsson-Sanz, för övrigt en av de bästa cheferna jag någonsin haft, är ute i media igen... Denna gång redogör Sören för det arbete som Sören och hans medarbetare i SöS Antivåldsgrupp lagt ned på att upplysa Svensson om vad som pågår i dagens samhälle.

Ingen kan väl påstå att det som redovisas är en munter läsning, våldet ökar om än i nya former. Sparkar, slag och sönderslagna flaskor ersätter delvis knivar och de ännu så länge hyfsat sällsynta skottskadorna. Det innebär inte på något sätt att våldet blir mindre grovt...

Jag tillbringade ett antal år i slutet av 90-talet och det första året av detta sekel under Sörens vingar på akuten. Eftersom jag då inte arbetade nattskiftet så var mina upplevelser av våld inte alltför stora. Visst kunde man se spåren av natten, med ett förråd tömt på allt vad suturset ( nål, tråd och tillbehör... ) efter en galen fredags- eller lördagsnatt, men det var oftast det enda vi såg. Nattgänget såg mer, och när jag ibland tassar ner ifrån IVA under mina nattpass för att lämna någon brits eller bara säga hej till någon gammal kollega så ser jag vad som händer i dagens Stockholm... Som vården är organiserad i Stockholm så är det rätt sällsynt att vi intensiven på SöS ser de som misshandlats allra grövst. Ofta behövs ju neurokirurgi, och då är det ju KS som gäller...

Sören har många och bra visioner om hur man skall komma tillrätta med våldet. Hoppas att justitieminsister Ask lyssnar på Sören när de möts i eftermiddag. Jag anser att våldsmännen inte bara skall dömas till fängelse utan också få en klar och nykter bild av vad våldet ställer till med. Ett besök nattetid på SöS-akuten öppnar allas ögon... något för Beatrice?

SANNINGEN FINNS MITTIMELLAN NÅGONSTANS...

Som far till 4 söner, tillika fritidspolitiker och anställd i vården kan man ha många synpunkter på hur barnsjukvården i huvudstaden fungerar. Professor Lagercrantz tycker att vården håller en standard som speglar 50-talet medan fru Reinfeldt tycker att det aldrig varit bättre. Sanningen är nog att båda har rätt...

Att Stockholm med alla sina barn endast har ett sjukhus dit man kan vända sig när barnen brutit sin arm, behöver sys eller har drabbats någon annan "kirurgisk åkomma" är naturligtvis förkastligt. Det räcker inte på långa vägar, kötiderna på Astrid Lindgrens akutmottagning är allt som oftast horribla även för åkommor som förvisso inte är livshotande men ändå fruktansvärt smärtsamma. Jag har suttit i väntrummet i 7 timmar med en son som hade en underarmsfraktur och hade ont, riktigt ont, och våndats. Jag vet att han inte dör av att vänta, men vill vi att barnens första minnen av den svenska sjukvården skall vara väntetider, smärta och ett kaos? Personalen gör sitt absolut yttersta, det vet jag. Men de räcker inte till... Känslan av otillräcklighet måste vara enorm efter ett avslutat arbetspass.

Den vård som man ändå får förr eller senare är ju alltid bra, så problemet är ju snarare kvantitet än kvalitet. Förslaget är ju då att öka upp möjligheten att få vård, och enligt mig öppna upp en barnkirurgisk klinik på Sachska barnsjukhuset på SöS. Vi har ett stort hus, E-huset, som tidigare inhyste sluten psykiatri men idag bara massa olika administrationsfunktioner som skulle lämpa sig väl. För medicinska åkommor är det avsevärt bättre med akutmottagningar på såväl SöS, KS Solna, KS Huddinge som Danderyd. Det är just när det gäller kirurgi, ortopedi och ungar som behöver läggas in bristerna finns. Genom att öppna upp kirugi på Sachska skulle vi kunna få fler vårdplatser, kortare köer och en bättre valfrihet. För ungarnas skull måste något hända... och det som skall hända är naturligtvis inte en nedläggning av Astrid Lindgren eller färre förlossningsplatser. Det behövs en satsning, en satsning på mångfald och valfrihet! Vilka är bäst på det...?

DET MULLRAR INTE, DET PRIMALSKRIKS!

På jobbet för ett nattpass. En arbetsplats där nästan alla sjuksköterskorna går omkring och tuggar fradga i ett synnerligen upprört tillstånd över ett i deras ögon undermåligt avtal. Efter att ha läst och sett vad det innehåller är jag benägen att hålla med. Att slösa på strejkkassan under 6 veckor för att nå detta resultat är väl ytterligare orsak att överge den socialistiska kamporganisation som facket är.

Därför alla ni som med rätta är besvikna, tänk noga igenom varför du är medlem? Kanske är det dags att överge det Vårdförbund vars ordförande står och håller 1:a Maj-tal hos Vänsterpartiet Stalinisterna. Se till att istället lägga kraft och energi på att utöka mångfalden bland arbetsgivarna i vårdsektorn. En valfrihet i vården för såväl personal som patienter. Det är det enda sättet att på såväl kort som lång sikt hitta en löneutveckling som visar vad vi alla i gemen känner för de som för allmosor lägger ner all energi för att våra medmänniskor skall få en bra vård. Facket ser dessvärre bara till vad som gynnar folket på Norra Bantorget och Sveavägen, inte vad som gynnar medlemmarna. Tiden då fackföreningsrörelsen fyllde en funktion ( se där, till och med jag erkänner att den tiden har funnits ) är sedan länge förbi... Det är dags för något nytt, vad kan vi hitta på.

BLANDAD LÖRDAGSLEKTYR

Efter att häromdagen har passerat 10.000 unika besökare känner jag mig nästan lite tom inombords. Jag har ju nått det mål jag satte upp för lite drygt 3 månader sedan började blogga hysteriskt. Nåväl, jag får väl sträva mot 6-siffrigt innan nyår... det är ju en utmaning som heter duga.

Sitter på kammaren och jäser efter att tryckt i mig en rejäl portion potatisgratäng med lövbiff, smaskens. Vitlökssmaken ger sig till känna i gomen vid varje andetag, är det inte en underbar smak så säg. Efter att ha ögnat igenom SvD och DN vill jag kommentera tvenne nyheter, den kommande vårdkonflikten och Moderatkvinnornas förslag om att få ersättning för att ta hand om sina skröpliga föräldrar vid sjukdom.

Vårdkonflikten då. Ja, man blir ju matt ibland. "Måste man byta kön för att få högre lön?" säger en uppretad sjuksköterska. Nä, men jobb kanske... Vi män i vården lider också av en låg lön. Vi "manliga" undersköterskor fick en mindre löneökning än våra "kvinnliga" kollegor eftersom man i avtalet hade fastslagit denna kollektiva särbehandling, och i mina ögon kränkande bonus för dem utan Petter Niklas... Problemet med de låga lönerna i sjukvårdssektorn beror enligt mig på att denna kvinnodominerade sektor är så förbannat trångsynt. Man gapar och skriker om högre lön, men skulle skrika lika mycket om skatteökningar åt upp påslaget.

Vår lön betalas med skattepengar, och vi kan inte brandskatta Svensson längre. Dessutom är man hänvisad till praktiskt taget två arbetsgivare, Kommunen och Landstinget. Dessa gör allt för att bromsa löneutvecklingen, till och med genom kartellbildning mellan sjukhusen. Fler utförare i vården leder ofrånkomligt till en större möjlighet att som arbetstagare spela ut olika arbetsgivares lönebud mot varandra. Samma människor som gapar och skriker nu, skriker också som spädgrisar när förslag på en större mångfald i vården förs fram. Därmed inte sagt att jag inte unnar sjuksköterskorna högre lön, det gör jag. Men jag är inte villig att betala mer i skatt av min låga undersköterskelön för det... Effektivisera, av-byråkratisera, stimulera och reformera !

Om man då tittar på klientelet som vi vården tar hand, så föreslår nu Moderatkvinnorna att man skall ha möjlighet att få ersättning för att ta hand om sina föräldrar när dessa börjar bli till åren komna. Jag kommer absolut inte nyttja detta bidrag, in på hemmet med mor och far och släng bort nyckeln! Cynisk, jag? Nä... men dom är ju socialister. Dom vill ju att det alltid så insiktsfulla "samhället" skall ta hand om dom från vaggan till kistan.

Självklart skämtar jag med dessa rader, men är det inte så Sosse-Sverige skall fungera? Kom inte och säg att Du vet vad som är bäst för din dementa mamma, eller Alzheimersjuka pappa, det vet politikerna i äldre- och omsorgsnämnden och tjänstemännen i kommunhuset mycket bättre än Du.

Förslaget som sådant är bra, men borde det inte vara naturligt att man ställer upp när det krisar? Kolla i andra kulturer, där finns man ju nära varandra när ohälsan slår till utan det minsta krav på ersättning från staten. I Sverige har vi ju dessvärre en annan syn, som ett resultat av den politik som förts alltsedan andra världskrigets slut, som innebär att vi har våra gamla på instution, hälsar på en gång per kvartal och är nöjda så länge vi ingenting hör från den patientansvariga sjuksköterskan. Min något generaliserande bild är självklart orättvis mot alla de som bryr, de finns de med, men dessa cyniska tankar är ett resultat av 20 års slit på ett av Stockholms sjukhus...

SJUKVÅRD - KÖER OCH MOTION

Sitter på jobbet och har det faktiskt hyfsat lugnt. Ögnar igenom såväl DN som SvD:s hemsidor. På DN kan man läsa att Filippa Reinfeldt nu skjuter till 100 miljoner för att sjukhusen i Stockholms Läns Landsting skall kunna jobba bort de köer som i mångt och mycket skapades av den tidigare röda majoriteten.

Att slå ihop Karolinska och Huddinge Sjukhus var ett av de värsta felbeslut som Nylund-Watz och hennes kollegor drev igenom, det har jag närmast rabiat tjatat om tidigare. Sammanslagningen innebar bara nya köer, mer lidande för såväl patienter som personal och en så stor pass organisation att den närmast blir ohanterbar. Man tycker ju att Nylund-Watz skulle ha sett resultatet av den synnerligen misslyckade sjukhussammanslagningem i Göteborg, men inte då... Ingela ville prompt minska den interna konkurrensen, skapa köer och få personalen på två stora sjukhus att må fruktansvärt dåligt.

Med en ny majoritet finns hoppet återigen för länets skattebetalare och patienter. En mer decentraliserad vårdkedja, där sjukhusen själva får stå för underskott men behålla överskott, där sjukhusen själva kan påverka sin inriktning i större utsträckning, där medarbetarna känner att man faktiskt lyssnar till deras åsikter även i Landstingshuset, och där man faktiskt bryter upp monopol och ökar valfriheten gynnar de Stockholmare som nödgas söka hjälp för sina krämpor.

Och så läser man en nyhet om att man skall ordineras fysisk aktivitet på samma sätt som man blir ordinerad läkemedel... Huvaligen!

"Vårdpersonal ska främja fysisk aktivitet.
Den nya upplagan av FYSS har kompletterats med nya kapitel om följande tillstånd; graviditet, metabola syndromet, plötslig hjärtdöd och idrott, stress, demens, schizofreni och ångest.
I regeringens folkhälsoproposition har också särskilda medel anslagits för att vidareutbilda vårdpersonal i vikten av att främja fysisk aktivitet" står det, och jag är ju vårdpersonal... Illa?

Själv mår jag bäst när jag kan ta bussen till Max i Solna för att trycka i mig ett rejält skrovmål, men det är ju jag det. Är fullt medveten om att man mår bättre av att röra på sina muskler, i mitt fall engagerar jag käkmuskulaturen till bristningsgränsen... Men skulle man i så fall inte kunna be läkaren skriva ut lite mer fysisk aktivitet med partnern, vore skönt att kunna köra upp receptet i ansiktet på kvinnan när hon gnäller över huvudvärk.

MONA OCH YLVA GLÖMMER SVEKEN

Så, för att anknyta till dagens tidigare blogg upptäckte jag på DN Debatt hur Kommunals ordförande, den socialdemokratiska knähunden Ylva Törn och hennes vise ledare Mona Sahlin lovar guld och gröna skogar för välfärdsarbetarna i Sverige.

I det hela går allt ut på att om man tar ut mer skatt så blir allt bättre, personalen mår bättre, ledarskapet blir bättre, vården blir bättre om man bara suger ut Svensson lite mer... Problemet är bara att man försökt tidigare med välkänt resultat. Krisen i dagens hälsovård beror inte på de som styrt Sverige i ett och ett halvt år, utan på de trötta och idéfattiga socialdemokrater som inte ser att man kan få en bättre välfärd UTAN att för den skull skatta ihjäl landets befolkning. Lösningen heter konkurrens, småskalighet, frihet att välja... När ska de trötta tanterna förstå ?

"Kommuner och landsting har stora möjligheter att frigöra pengar och personal genom att modernisera arbetsorganisationen. Vi riktar kritik mot trögheten i att utveckla kreativitet, flexibilitet och eget inflytande" skriver tanterna. Ingenstans nämns att det är precis det motsatta man alltid har genomdrivit och kommer fortsätta med. Ingenstans nämns möjligheten för personalen att starta eget och på det sättet optimera det egna inflytandet. Jag vill påstå att trovärdigheten är noll för Socialdemokratins sjukvårdpolitik...

Jag minns speciellt "Vi tar Fighten!", Kommunals ambitiösa strejk som gav brödsmulor åt medlemmarna. Och varför blev det så ? Jo, LO och Göran Persson tyckte inte det var rätt läge att se till att välfärdsarbetarna fick möjlighet att överleva i Socialdemokratins Sverige. Detta trots att GP hela tiden påpekade att detta var nödvändigt, att ekonomin var den bästa och att han räddat Sverige... När ord skulle bli handling, blev den enda handlingen från statsministern och LO-basen att dra i nödbromsen och stoppa kärnväljarnas möjlighet att förbättra sin levnadsstandard.

Om man istället ser andra lösningar, där personalen känner att man kan påverka och utforma sin arbetsmiljö, där arbetsgivare och arbetstagare är i symbios och inte i ett påhittat motsatsförhållande och där man som personal inte är utlämnad åt enbart en tänkbar arbetsgivare så finns lösningen. En lösning som höjer lönen, som gör att man känner sig värdefull och engagerad, som gör att produktiviteten ökar...

Socialdemokratin står där med sina byråkratiska lösningar, höjda skatter och inget nytt överhuvudtaget. I Stockholm minns många med fasa den sammanslagning av Huddinge och Karolinska som länets politrucker genomförde. Resultatet talar för sig själv...

Trots att båda sjukhusen var inom landstingets domäner hade man någon sorts konkurrens där man triggade varandra att vara bäst. I och med sammanslagningen börjde personalen må dåligt, känna sig långt ifrån sin ledning och köerna sköt i höjden. Uppåt 30 människor fick sätta livet till i de av Socialdemokratin skapade köerna för en By-Passoperation. Detta vill de ha tillbaka, vakna Svensson och se ljuset i de nya lösningar som nu förs fram istället...

GNÄLLIGA SJUKSKÖTERSKOR?

På SvD Opinion belyser två sjuksköterskestudenter dagens minst sagt taskiga löneläge för en nyutexaminerad sjuksköterska. Visst är det för dåligt att man efter tre års studier inte belönas med mer än ungefär 17.000 kronor, men visar verkligen lönen samhällets syn på det jobb de utför ?

Nej, i mina ögon är såväl statsmakt som arbetsgivare pinsamt medvetna om att lönerna är på tok för låga för alla oss som jobbar i vården. Men vad göra när våra löner betalas med skattemedel, och vårt skattetryck redan idag är bland det högsta i världen ? Som undersköterska skall jag inte gnälla alltför högt, eftersom våra löner steg dramatiskt efter den senaste förhandlingssvängen. Dock är det så att såväl vi som våra mer utbildade arbetskamrater sjuksköterskorna måste premieras bättre om vi vill ha nya kollegor i framtiden. Att sedan skillnaden i lön mellan mig och en sjuksköterska gör att jag går back ekonomiskt på att plugga vidare är ett makabert strulturfel, men så är det... Löneskillnaden är så pass liten att avbetalningen till CSN skulle äta upp hela denna "ökning".

Ett annat strukturfel som jag varit inne på tidigare, och som alla socialister som oftast jobbar i den offentliga sektorn vägrar att se, är bristen på konkurrens. Med fler alternativa arbetsgivare, såväl privata som offentliga, kommer man som arbetstagare kunna spela ut olika presumtiva arbetsgivare mot varandra. Med fler privata aktörer kommer landstingens lönebudget dessutom fördelas på färre och vad det innebär borde till om med en som klarat en 2:a i matte klara av att räkna ut. Vill landstingens sjukhus ha folk, får man bjuda till och fightas! I dag är det precis tvärtom, genom avtal med varandra håller landstingets monopolinrättningar tillbaka en vettig löneökning för de som i sitt dagliga arbete sliter för att medmänniskorna skall ha en bra sjukvård.

ALLTID KNÖKFULLT...

I Dagens DN beskivs situationen inom sjukhusvården i Stockholms Län på ett synnerligen målande och korrekt sätt. Att vårdpersonalen i dag är på väg att i armkrok unisont marschera rakt in i väggen är närmast ett tragiskt faktum...

Kan man klandra den sittande majoriteten...? Knappast. Sjukvårdens prekära situation är en effekt av ett styre som sedan decennier trott att politiker och tjänstemän förstår och vet bättre än de som jobbar nära patienterna: läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Man lyssnade aldrig eller i varje fall ytterst sällan på synpunkterna nedifrån. Sammanslagningen av Karolinska och Huddinge till en närmast ohanterbar jättekolloss är ett av flera grava felbeslut.

Eftersom jag arbetar på Intensiven på SöS tar jag mig här friheten att beskriva verkligheten från mitt perspektiv. En intensivvårdsavdelning bör ha en beläggning på ca 75-80%. Detta för att kunna hantera en större olycka, eller andra oförutsägbara händelser. På SöS IVA har vi en beläggning för de senaste 12 månaderna som ligger på cirka 115%... Vi har 6 intensivvårdsplatser, på mitt senaste pass låg det 11 patienter på dessa 6 platser. ALLA respiratorer var upptagna, bortsett ett gammalt härke som nästan ingen längre kan sköta.

Vi har lokaler för 12 intensivvårdskrävande patienter men personalen räcker bara till dessa 6... Ytterligare felbeslut är orsaken till detta, en synnerligen begränsad utbildning av nya IVA-sjuksköterskor drabbar alla intensivvårdsavdelningar i länet. Vems felet är ? Ja, vilka har styrt Sverige under längst tid ? Som det ser ut hos oss, ser det ut i hela länet. Jag fasar för den dagen då Stockholms befolkning ställs inför en masskadesituation... Verktyget att prioritera med då är inte osthyveln, det är motorsågen ! När vi redan i dagsläget får ställa oss frågan vem av de som behöver intensivvård som faktiskt måste skickas till en vanlig vårdavdelning för att det kommer någon som behöver platsen "bättre", hur blir det då när ett tåg spårar ut eller buss krockar med en långtradare ? Bristen på neurokirurgi, thoraxkirurgi och annan livsviktig vård kostar redan i dag skattebetalares liv, vad kan förbättra den situationen ?

Som moderat gapar man gärna "konkurrens!", och visst behövs det. Men det behövs även en ny struktur, där sjukhusen genom egen budget och egna beslut skapar en verksamhet som i varje fall har förutsättningar att möta framtidens utmaningar. Frihet åt sjukhusen, och vilka är det som värnar denna frihet politiskt ? Vissa bra beslut är tagna i denna riktning men som alltid går det långsamt att förändra den enorma organisationen som är Stockholms Läns Landsting...

Någon som undrar varför man längtar bort ibland? Nähä, förstår det. Känslan av att vara otillräcklig är en av de värsta känslor man kan ha, och den känslan gnager ofta hos mig och mina kollegor...

SAHLIN, SOSSERIET OCH SJUKVÅRDEN

När man själv jobbar i landstingets organisation, på Södersjukhuset är man pinsamt medveten om vad den socialdemokratiska politiken innebär för den enskilda patienten. Självklart är jag gravt färgad i och med mitt engagemang i ett parti som kritiskt granskar just Sosseriets politik. Som vanligt är de socialdemokratiska lösningarna något som inte på något sätt tar hänsyn till att alla individer har olika behov. Dessutom hindrar deras närmast rabiata motstånd mot konkurrens och privata initiativ utvecklingen mot en större effektivitet, en mer individanpassad och mångsidig sjukvård.

Om man synar den socialdemokratiska tiden vid makten i Stockholms Läns Landsting mellan åren 2002-2006 så var det inte mycket som blev bättre. En katastrofal sammanslagning av de två universitetssjukhusen Karolinska och Huddinge genomfördes trots att de dåliga erfarenheter man kunde se från Göteborgs sammanslagning av Sahlgrenska, Östra och Mölndal. Gigantiska vårdkolosser gynnar enbart de politiker om älskar att vara med och detaljstyra verksamheter som sjukvårdspersonalen kan så långt mycket bättre. Trots att Huddinge och KS båda låg under landstingets domäner så konkurrerade faktiskt sjukhusen mot varandra, man jämförde sig hela tiden med varandra på alla fronter och triggade varandra att prestera bättre. Innan sammanslagningen fanns i Stockholms län ingen kö för s.k By-Pass-operationer, efter sammanslagningen fick ca 35-40 personer sätta livet till i de köer som uppstod. Vill man vara cynisk kan man ju lätt få för sig att det är så vissa vill spara pengar i vården...

Om man nu ville minska sjukvårdens administration, varför då inte slå ihop Karolinska med Danderyd och Huddinge med SöS ? Man hade på detta sätt sparat minst lika mycket pengar, man hade haft kvar konkurrensen och man hade haft långt mycket lättare att få dessa enheter att samarbeta på ett effektivt sätt... Det var och är nämligen så att det är två helt olika kulturer som finns på nuvarande KS Solna och KS Huddinge. Sammanslagningen är att likna vid att blanda en hink med skit och en hink med chokladmousse för att därefter tro att det skall smaka gott. Vilken hink som är vilket sjukhus får läsaren själv gissa...

Nu är ju sammanslagningen genomförd sedan ett antal år, men det gnisslar fortfarande. Man säger att man inte kan bryta upp storsjukhuset igen då det skulle bli än mer turbulent för personalen. Det tror inte jag, inte många av de jag känner som jobbar inom kolossen idag trivs bra... Ju närmare sin ledning man känner att man finns desto bättre. Därför, återskapa Huddinge till Stockholms andra universitetssjukhus. Låt SöS och Huddinge samarbeta, och låt KS och Danderyd utveckla sina kontakter. Om man sedan kunde se till att privatisera ett av dessa alternativ skulle vi snart få se en konkurrens som gynnar såväl patienter, skattebetalare som vi som jobbar i vården... Med enbart en aktör på marknaden som sätter löner ( landstinget...) är det svårt att trissa upp de låga löner vi de facto har.

VILL MAN BLI MAGSJUK PÅ McDONALDS ?

När man jobbar i vården är det tabu att använda långärmat i den patientnära vården. Vi vill inte och skall inte sprida bakterier mellan våra vårdtagare... Eftersom det är kallt på natten kan man behöva en kofta till och från för att värma sig, nära patienten får man dock stå ut med att frysa.

Därför, Tack McDonalds ! Tack för att ni faktiskt upprätthåller era hygienska krav. Man vill faktiskt kunna gå ifrån sitt gastronomiska tempel utan att magen låter som en kompostkvarn och raparna luktar jäst. Att man går till diskrimineringsombuds-mannen och beklagar sig visar dessvärre bara att man sätter sina egna religiösa värderingar före sina medmänniskors rätt att slippa bli sjuka i buken efter den orala orgasm som ett besök på McDonalds ibland kan vara.

Alltså, har man den religiösa tron som innebär att man måste bära långärmat är varken ett arbete i vården, på McDonalds eller livsmedelsindustrin önskvärd. Man kan bara titta på ett långärmat plagg i mikroskop för att förstå vad som rör sig i tyget. Med tvål och vatten, handsprit så håller man efter bakteriespridningen. Inga religiösa skäl kommer att få mig att acceptera en större risk för matförgiftning vid mitt besök på McDonalds, eller någon annan lokal som serverar mat heller för den delen.

De som känner mig vet att jag har en förkärlek till hamburgare. När man fick rösta på hur ofta man besökte ett fast-food ställe fanns inget alternativ som innebar flera gånger i veckan, det som jag skulle kryssat i...

Nu är det tydligen så att ett kraftigt inmundigande av hamburgare i kombination med en rätt låg dos motion sätter sina spår i levern. Akta er sålunda för min lever den dagen jag trillar av pinn och man skördar mina organ !

VINNARE I VÅRDEN

...med alliansens politik är såväl patienter, med den ökade valfriheten, och personalen som ges större möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden. De s.k avknoppningarna är något som jag är väldigt positiv till. Ju närmare medarbetaren den högsta ledningen finns desto bättre.

Det som betyder mest när man tittar på välfungerande sjukvård är att man har personal som faktiskt trivs och upplever att man kan vara med att påverka sin arbetssituation. Att det skulle vara värdelöst att jobba åt landstingets bolag Södersjukhuset är inte med sanningen överensstämmande. Till och från är det riktigt trevligt faktiskt... Men jag tror att de små, familjära och personaldrivna vårdinrättningarna skulle köra över landstingens diton rätt så rejält i kvalitets- och trivselgranskningar. Dessutom är personalen den som bäst förstår sig på det arbete som krävs för att optimera vårdarbetet och skapa en vård som gynnar patientgruppen. Den samlade kompetensen som ryms i vårdkedjan skapar den vård som tjänstemän och politiker i landstingen inte har förmågan att skapa. Socialdemokratins egen lilla skällande terrier, Ingela Nylund Watz, är som vanligt skeptisk och har en övertro till de alltigenom misslyckade lösningar som hennes parti står för. Hur många av personalen uppskattade sammanslagningen Huddinge-Karolinska ? Gällde något majoritetsförhållande där ? Resultatet talar för sig själv, med en nästan ohanterbar koloss på lerfötter där personal vantrivs, köerna ökar och toppstyrning är ett ledord... Att sitta och gapa om majoritetsbeslut nu är patetiskt efter den överkörning av såväl läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som Nylund Watz gjorde sig skyldig till i och med detta misslyckande !

Politikerns roll är att sätta ramar och fatta inriktningsbeslut. Tjänstemännen kontrollerar att detta blir gjort och ser till att kvalitetskraven vidmaktshålls och efterlevs. Själva vården, den sköter personalen bäst !

LIKT EN STRUTS MED HUVUDET I SANDEN

På SvD kan man läsa ett inlägg från Vårdförbundet och Ylva Johansson om den prekära situationen i vården. Som anställd i denna sektor måste jag be att få kommentera det som skrivs och rätta till ett antal faktafel. Som vanligt förtränger Socialdemokratins företrädare att man faktiskt haft makten i riket i 8,5 år av de 10 år som enligt politrucken och fackpampen en negativ utveckling skett...

Inom landstinget har man anställt fler och fler sjuksköterskor, på bekostnad av erfarna undersköterskor under dessa 10 år. Det krävs definitivt inte en specialistsjuksköterska för att göra det jobb en undersköterska tidigare utförde med bravur! Denna omstrukturering innebär per automatik att det idag finns fler sjuksköterskor i vården, och fler som inte behöver specialistutbildning... Detta är att misshushålla med dina och mina skattekronor, undersköterskan har en lägre lön än sjuksköterskan och skall dessutom ha det. Men det blir dyrare för skattebetalaren med fler sjuksköterskor som dessutom gör ett arbete man är överkvalificerad för. Kanske bryr sig inte dom som med stolthet betalar skatt utan att med ett uns att kritisk granskning se ifall dessa pengar används effektivt...

Att det sedan saknas röntgensjuksköterskor, intensivvårds-sjuksköterskor, narkossköterskor, barnmorskor m.fl är ett annat faktum och måste väl rimligtvis läggas socialdemokratin till last? Att utbilda dessa personer tar 12-18 månader, och då kan väl inte en regering som suttit i Rosenbad i lite drygt 18 månader ställas till ansvar. I dag lider vården pga dessa brister. Hos oss på IVA SöS skulle vi kunna öppna upp fler platser ifall bara IVA-sjuksköterskor fanns att rekrytera. Likt en struts stoppar fackpampen och den i symbios levande socialdemokraten huvudet i sanden och blundar för sina egna felprioriteringar under ministären Persson där Ylva Johansson hade ett tungt ansvar för just dessa frågor.

Man säger att lönerna är för låga, och där instämmer jag. Rent ekonomiskt tjänar inte jag på att vidareutbilda mig, löneökningen äts upp av amortering på studielånet. Löner till de vårdanställda betalas över skattsedeln, och vill Svensson betala mer i skatt ? Tveksamt... Ställ istället de låga lönerna mot populism som enhetstaxa i kollektivtrafiken, fria besök på muséer och annat kulturellt krims-krams som vänstern gärna slösar skattepengar på. För en positiv löneutveckling behövs fler aktörer på marknanden, se vad det nya barnsjukhuset vid Sofia innebär för barnsjuksköterskornas löneutveckling. Man talar om 25-30% bättre lön på det privata alternativet, och landstingen måste naturligtvis bjuda med om man vill ha kvar sin duktiga personal. Sjuksköterskor, undersköterskor och läkare kommer få de löner de är värda först när landstingens anställningsmonopol bryts upp och folk kan söka andra arbetsgivare än landstinget. Tillgång och efterfrågan i vårdens Sverige... Bra för patienten som genom valfrihet och konkurrens får minskade köer, högre effektivitet och mer vård för skatten. Bra för personalen som äntligen belönas ekonomiskt för det arbete man lägger ner för sina medmänniskors välbefinnande !

BONUSSYSTEM I SJUKVÅRDEN

På Södersjukhuset reagerar ledningen på Landstingets nya policy som innebär att varje sjukhus får hantera plus och minus i sin budget efter egen förmåga. Tidigare har det varit så att sjukhus som gjort ett bra resultat har fått hjälpa de sjukhus ( läs KS... ) som inte klarar att hålla sin budget.

I och med det nya styret kommer alltså de sjukhus som håller budget, jobbar effektivt och patientsäkert att få behålla de ekonomiska medel som blir över om man kan minska kostnader och öka produktiviteten. Skulle Södersjukhuset klara detta utfaller en bonus, eller belöning till all personal oavsett titel bortsett ledningsgruppens medlemmar. Vill allt sig väl kan man få 4.800 kronor att sätta sprätt på, det är mycket pengar för den som jobbar i vårdsvängen...

Jättebra tycker jag ! Det ligger i linje med den ideologi jag förespråkar, man skall genom målmedvetet arbete kunna få lite extra även om man har sin inkomst från skattepengar. Nu är det förvisso så att alla är beroende av att alla på SöS gör sitt jobb. Varenda klinik måste hålla sig inom budgetram utan att för den skull "producera" ( gillar inte det ordet i vårdsammanhang faktiskt...) mindre vård. Om vi på Anestesi- och Intensiven gör ett plusresultat är det alltså ingen garanti för att några pengar rullar in, vi är beroende av de andra klinikernas arbete också. Solidaritet a la SöS...

Detta är väl en gyllene medelväg från sjukhusledningens sida. Helst hade jag sett att varje klinik fick arbeta lika självständigt som sjukhusen. Detta skulle innebära att kliniker som hushåller med skattebetalarnas pengar på ett föredömligt sätt också skulle belönas oavsett om grannkliniken inte lyckas lika bra. Hoppas vi kommer dit så småningom.

Vilka gnäller då ? Facket naturligtvis, vilka andra ? Allt som kan sporra folk är av ondo i fackets värld. "Lägg pengarna på löner istället...". Jaha, så lata jag skall få mer trots att jag slösar med matriel och tillbringar natten sovandes eller surfandes på datorn ? Nej, låt äntligen ekonomiska incitament bli en drivkraft även för vårdpersonal.