Allt medan de demokratiska staterna grubblar och analyserar vad den ryska invasionen av Georgien kan få för konsekvenser så börjar regimen i Moskva tydligt markera var man har sina riktiga vänner... Idag läser vi om samarbetsavtal mellan Europas sista stalinist, den vitryske presidenten Lukajenko och hans gelikar i Kreml. Samma herrar i Moskva vänder sig även söderöver till sin gamla sovjetiska lydstat Syrien för att börja skapa en uppföljare till "Ondskans Axelmakter". Det kommer inte dröja länge innan vi ser Ryssland pumpa in modern militärmatriel till Nordkorea för att därigenom öka på spänningarna även i den delen av världen.
Om inte "väst" förstår att det nya Kalla Kriget är här för att stanna så är man lika naiv som Chamberlain var när han 1938 lämnade München och svammlade om "Fred i vår tid!". Ryssland skiter uppenbarligen i umgänget med Europa, man skiter i undertecknade avtal, man betraktar suveräna stater som virtuella experiment och man gör ingenting längre för att dölja den väg man valt.
Med herrar som Putin och Lavrov, och med en undfallen knähund som Medvedev vid makten i Moskva så bör vår svenska säkerhetpolitik börja omvärderas å det snaraste. Hotbilden kanske inte pekar ut Sverige som ett tilltänkt mål för den ryska stormaktsdrömmen, och det finns ju många länder som står före oss i kön. Men bara det faktum att vi i vårt omedelbara närområde har länder som öppet hotas med våld ( Polen ) och att det både nära och lite längre bort ( Baltikum och Ukraina ) finns stater som får se de ryska pekpinnarna vina runt huvudet när man försöker föra en självständig politik måste få oss att vakna. Tecknen finns, men vi har en försvarsminister som fortfarande skönmålar konsekvenserna för Sverige.
Med herrar som Putin och Lavrov, och med en undfallen knähund som Medvedev vid makten i Moskva så bör vår svenska säkerhetpolitik börja omvärderas å det snaraste. Hotbilden kanske inte pekar ut Sverige som ett tilltänkt mål för den ryska stormaktsdrömmen, och det finns ju många länder som står före oss i kön. Men bara det faktum att vi i vårt omedelbara närområde har länder som öppet hotas med våld ( Polen ) och att det både nära och lite längre bort ( Baltikum och Ukraina ) finns stater som får se de ryska pekpinnarna vina runt huvudet när man försöker föra en självständig politik måste få oss att vakna. Tecknen finns, men vi har en försvarsminister som fortfarande skönmålar konsekvenserna för Sverige.
Jag är brydd... Vad mer krävs innan vi börjar återskapa ett försvar värt namnet? Att bo granne med en stormakt med en klart diagnostiserad paranoia är att leva farligt... Det är precis vad Sverige gör.
Inlägg
2 kommentarer:
Skall alla länder som gränsar till Ryssland eller dess närhet kanske rusta upp...det kan ju ge militärindustrin ett ganska fantastiskt uppsving..det gäller att se om aktieportföljen!
Hur sjutton kan du så okritiskt kalla Georgien för en demokrati? Nog för att man bör kritisera Rysslands aggressiva politik, men varför skönmålar du Georgiens minst sagt tvivelaktige ledare, som knappast är en demokrat? Han har ju för sjutton slagit ner demonstrationer med våld, ägnat sig åt valfusk och stängt TV-stationer! Vad är det för en demokrati??
http://biologyandpolitics.blogspot.com/2008/08/kloka-ord-och-liberala-dumheter-om.html
Skicka en kommentar