Som halvestländare har man ju svårt att hitta ryssar man uppskattar, iallafall bland de som lever kvar i tron att den Röda armén 1944 befriade esterna. Många ryssar av idag tror ju fullt och fast att Stalin gav mitt folk det styre som de längtat efter sedan sommaren 1941 när nazisterna drev ut kommunisterna. Denna grova vanföreställning har på senare tid uppmuntrats och trummats in i ryssens medvetande av den nuvarande ryska premiärministern, den f.d presidenten Vladimir Putin.Att inte göra upp med sitt förflutna, eller som i Putins fall sin tidigare arbetsgivare KGB:s, smutsiga historia kännetecknar tyvärr ett land som längtar tillbaka till svunna tider. Det är därför jag gång efter annan uttrycker skepsis kring de önskedrömmar som många i Sverige och västvärlden i övrigt drömmer om när man hoppas på att Ryssland skall bli en välfungerande demokrati av västerländskt snitt. Ett land som inte gör upp med de svarta kapitlen i sin historiebok kan man inte hoppas för mycket av... Det är ju lite som om Tyskland än idag på fullt allvar skulle påstå att det var Polen som startade andra världskriget, när Ryssland vägrar se att balterna införlivades i Sovjetunionen mot folkviljan och med tvång och hot om vapenmakt.
Men det finns ju också oändligt många fina människor i Ryssland av idag, folk som ser nyktert på framtiden och dåtiden. Dessvärre har en sann kritiker till det system som Ohly* gärna skulle vilja se i Sverige gått ur tiden, nobelpristagaren och den under kommuniststyret okuvlige regimkritikern Alexander Solzjenitsyn. Jag högaktar folk som står upp mot det totalitära samhället som är kommunismens mål, och därför högaktar jag självklart Alexander Solzjenitsyn för hans enträgna kamp mot tyranniet.
Efter ett långt liv med många litterära mästerverk, ett antal år i GULAG samt landsförvisning och återkomst har denna hedervärde man kommit till ro. Må människor hedra Solzjenitsyn genom att aldrig glömma de värderingar han slogs för, och vad han slogs emot...
Vila i frid
*= Lars Ohly i Röd Press "Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen."
Inlägg
2 kommentarer:
det fanns och kanske finns en idag en del stora författare i ryssland, även om jag förstår din sovjet-antipati:)
En bra författare, med bra böcker. För den som känner att Gulag-arkipelagen är lite väl mastig (svenska utgåvan är väl i fyra böcker om jag inte minns fel) så rekommenderar jag den kortare novellen En dag i Ivan Denisovitjs liv.
För övrigt borde både denna novell, liksom Gulag-arkipelagen, vara obligatorisk läsning för alla som påstår sig vara kommunister.
Då kanske även de kan komma till samma slutsats som Solzhenitsyn; att kommunism alltid är totalitär och våldsam och ofelbart leder till förtryck. Detta är ett systemfel som kan spåras ända tillbaks till Marx och Engels.
Däremot kan det vara värt att notera att Solzhenitsyn var anti-kommunist, men inte anti-nationalist eller anti-Ryssland. Han invände bland annat att de brott mot mänskligheten som bedrevs i Sovjetunionen var utslag av kommunismen -- som i sig var statslös -- och inte hade någonting med Ryssland att göra.
Att Ryssland alltid fört en imperialistisk politik, och alltid varit ett hot för sina grannar bortsåg han från och min bedömning är att inte hade några invändningar mot Rysslands nuvarande politik eller dess återkomst som en militär stormakt (även om deras militära kapacitet inte matchar Sovjetunionens när den var som starkast)
Skicka en kommentar