FÖRSVARET ÅTERIGEN I FOKUS

När 19.30-sändningen av Rapport var över kände jag mig lite mer hoppfull... På mina bloggar har jag ju tidigare spytt galla över Folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman. Herr Widman har ju tidigare varit ute och cyklat minst lika som en hel cykelskyttebataljon m/66 tillsammans i vissa frågor. Men i dag sade Allan bara bra saker. Det som har hänt och fortfarande händer i Georgien har tydligen fått de annars så naiva och godtrogna försvarspolitikerna i Sverige att vakna till. Det som hänt i Gori räddar möjligen Arvidsjaur, det som händer i Poti kan bevara Kallinge eller Kallax...

Höstbudgeten kommer förhoppningsvis visa detta uppvaknande i och med de ekonomiska medel som ställs till Försvarsmaktens förfogande. Det räcker dessvärre inte med att trycka bromsplattan i botten i slutet av återvändsgränden och sluta skära och spara. Vi måste göra en u-sväng och accelerera våldsamt åt motsatta hållet, med satsningar och återhämtning i en nära framtid. Att sedan Tolgfors kan fortsätta sitt arbete med att få ut största möjliga effekt ur varje försvarskrona ligger ju inte i ett motsatsförhållande till en vettig återtagning. Vi måste återskapa ett trovärdigt nationellt försvar, som snabbt kan verka och avskräcka i vårt närområde och till det behövs det mer resurser.

Folkpartiet har överhuvudtaget bra idéer just nu när det gäller försvaret. Bland annat vill ju Allan att Sverige bör ingå i den flygstyrka som NATO har i Baltikum för att skydda våra tre grannländers luftrum. Vi behöver ju inte ens basera våra plan i Litauen, vi skulle kunna ha planen på Gotland och nå hela Baltikum inom 15 minuter. Det tar i dag lika lång tid för NATO att nå Narva från den litauiska flygbasen i Siauliai...

Sedan har vi NATO-frågan... Så länge socialdemokraterna ologiskt sätter sig på tvären kommer det ta tid att få med "Svensson på tåget". Det konstiga i sosse-retoriken är att man först tillsammans med Mp gör försvaret till en ihålig organisation utan förmåga att ens nödtorftigt kunna skydda landet, men sedan vägrar se till att vi får någon som helst säkerhetsstruktur i samarbete med andra. Det Leni Björklund i symbios med Lars Ångström de facto har gjort är närmast att betrakta som landsförräderi. Det bisarra när det gäller alliansens försvars- och säkerhetspolitik är att det krävdes ett ryskt erövringskrig i Kaukasus innan man vaknade till...