Nu har Sverige återigen blivit sig likt. Det stormar i vattenglaset när den republikanska föreningen tjoar om att kungahuset inte är politiskt obundet, och detta för att ung och söt tjej skall hjälpa mitt parti med vår EU-valskampanj. Tjejen är prins Carl Philips flickvän, och ännu inte på något sätt ingift, trolovad eller involverad i kungafamiljen på ett djupare plan än som just flickvän.
Om hon nu skulle vara moderat, so what...? Jag tror för övrigt att hela kungahuset har hjärtat till höger och är betydligt mer konservativa än vad vi moderater är just nu. Konstigt vore väl det annars eftersom vänsterkoalitionen vill avveckla just kungahuset, Ohly gärna genom en blodig revolution... Folkpartiets Birgitta Olsson lär väl även ha sett till att alla liberala tendenser i de kungliga sinnena blåst bort.
Man kan ju argumentara till leda om för eller emot monarki. Jag har gjort mitt val, jag är monarkist. Det finns många argument för en avvecklad monarki som jag förvisso tycker har en viss substans, men måste allt vara så djävla rättvist och korrekt hela tiden? Vi har haft kungar och drottningar sedan Olof Skötkonungs tid vid 900-1000 talet. Kungen har ingen makt, han lever utan grundläggande rättigheter stackaren - han har ju inte direkt yttrandefrihet men han gör ett bra jobb med att representera Sverige. Att han sedan har lyckats avla fram prinsessan Madeleine gör ju vår konung värd att respektera för all framtid... Allt gammalt behöver inte raseras, allt behöver inte förändras. Carl XVI Gustaf har ingen makt över hur Sverige styrs, det har folket genom val.
Egentligen är det väl därför långt mer upprörande att sossarna styr i min hemstad Sundbyberg trots att folket gav dom sparken, än att vi har en kung i Sverige? Jag, bitter? Que...?
Inlägg
1 kommentar:
Kan tillägga att det finns många sakargument för en bevarad monarki, förutom att det är kul med kungahus.
Skicka en kommentar