2008/08/09

I MARSCHTAKT MOT ETT KALLT KRIG


Den ryska aggressionen fortsätter med tilltagande styrka mot den suveräna nationen Georgien. Jag tror att vi ser hur dörren nu öppnas mot ett nytt kallt krig, ett läge där Ryssland tydligt pinkar in sitt revir och där vi i väst får ta ansvar för att se till att denna historia inte återupprepas i Estland, Lettland, Litauen, Moldavien eller Ukraina.

I alla dessa länder finns det relativt stora grupper av ryssar som på ett eller annat sätt kan tänkas uppviglas från Moskva. Den minnesgode kommer med rysningar ihåg de uppenbara försöken att påverka valutgången i Ukraina häromåret. En cyniker som jag själv minns med rysningar hur den ryska underrättelsetjänsten orkestrerade kravaller i Tallinn och cyberattacker mot Estland när man flyttade ett minnesmärke som hyllade kommunisternas återtåg till Estland. Man tar sig friheter som är helt oacceptabla, och jag hoppas att vår regering nu drar de lämpliga slutsatserna av det som nu händer.

Eftersom Moskvas agerande i Georgien i mångt och mycket handlar om att säkra olja och gas, och transporterna av detta så bör vi se till att den tilltänkta gasledningen genom Östersjön inte blir mer en just tilltänkt. Denna gasledning kommer Ryssland betrakta som sitt intresseområde, och spänningarna i Östersjön kommer att stiga.

Dessutom bör vi ta oss en titt på om det verkligen är lämpligt att fortsätta på den inslagna vägen med en total avveckling av den nationella försvarsförmågan. Att skära ner flygvapnet ännu mer måste nu framstå som totalt oacceptabelt, att se till att marinens fartyg i malpåse återigen blir operativa är en nödvändighet. Att sedan återskapa en armé som kan bidra till stabiliteten i vårt närområde måste påbörjas skyndsamt. Idag framstår Sverige som ett militärt vaccum i norr, utan förmåga att skydda sig själv eller stödja grannar i behov av assistans.

Att våra grannar på andra sidan Östersjön har hunnit in i NATO tror jag nu man skattar sig lycklig för, annars hade med sannolikt "Tschinvali 2" utspelats i det nordöstra hörnet av Estland eller i gränstrakterna mellan Lettland och Ryssland. Att länder som Georgien och Ukraina tittar mot USA för sin egen säkerhet är väl inte så konstigt, vilken annan makt skulle kunna hjälpa dessa länder mota bort den björn som nu gått ur idet?

Vi ser det Kalla Kriget komma i retur, och det verkar inte finnas något sätt att stoppa utvecklingen... Ett Ryssland som strävar mot att vidga sin intressesfär möter grannar som sökt skydd hos NATO, kan det bli annat en kallt?

Och vi i det naiva Sverige lever kvar i tron att NATO är något elakt och konfliktskapande. Dags att förstå var vi hör hemma, på demokratins sida mot aggressionen, och gå med i en organisation där vi hjälper andra likasinnade och får hjälp själva...

1 kommentar:

Teo sa...

Jag är nog din totala politiska motpol, men jag är beredd att hålla med - det ser inte ljust ut. Jag hoppas dock lite naivt att det mest är paranoia.