Det känns rätt skönt faktiskt. Hur kul hade det varit ifall en av de värsta terrorregimerna i världen, den i Nordkorea, hade betraktat Sverige som en sann vän? Visst fanns det sådana tecken under Göran Persson-eran, när vår store statsminister mötte den lille Kim Jong-Il på flygplatsen i Pyongyang och hälsades av barnkörer som i bästa Unga Örnar-anda hälsade kamrat Persson välkommen till folkrepubliken. I egenskap av EU-ordförande var faktiskt Persson där, och jag tror inte att han var helt bekväm med att hyllas av tyranniets företrädare.
Att Nordkorea i dag betraktar Sverige som en amerikansk medlöpare, som inte skulle ha några invändningar mot att USA störtar regimen i Pyongyang hälsar jag med stor tillfredsställelse. En regim som låter sina bönder slita på risfälten med medeltidsmetoder, som låter sina barn växa upp på gräs och kvistar, som har gigantiska fångläger för oliktänkande och som hellre utvecklar robotar och kärnvapen än föder sina medborgare kan man bara förakta. Men sådan är kommunismen, den lilla människan får alltid stå tillbaka för elitens högre mål. Att lyda och underordna sig den store ledaren är "arbetsmyrans" livsuppgift...
Trots att jag föraktar Nordkoreas regim som förtrycker sitt folk på ett sätt som saknar motstycke i världen (Iran kan väl möjligtvis mäta sig med Nordkorea...) så fascineras jag över hur man lyckats hjärntvätta en stor del av folket, medan de andra i stället blivit apatiska över hopplösheten. Under en tid har jag faktiskt planerat att resa till Nordkorea, för att se kommunismens verk i vitögat, för att se ett land som lever på ett sätt som ter sig makabert för oss med en annan livsåskådning och för att uppleva ett land utöver det vanliga. Att ha en personlig guide som följer varje steg man tar, att få lämna sin mobiltelefon och kamera på flygplatsen, att få uppleva ett 4-stjärningt hotell där varmvattnet ransoneras, att få se de monumentala byggnader som hyllar kommunismen skugga de små skjul där medel-nordkoreanen har sin boning, att få åka på en 6-filig motorväg utan bilar och att slippa allt vad internet heter är ju bara så spännande! Efter denna kritiska artikel är jag dock tveksam om jag någonsin kommer beviljas visum till landet. Övervakningssamhället i Nordkorea har ett par "rejäla tentakler" på sin ambassad som noga kartlägger allt som sägs om regimen.
Ett annan skrämmande faktum är att det i Sverige, i detta upplysta samhälle finns människor som har fått för sig att Nordkorea är ett land med frihet, ett missförstått land och paradiset på jorden. Hur skruvad kan man bli egentligen? Verklighetsflykt? Psykisk sjukdom?
En av mina favoritfilmer är Team America, en film där Kim Jong-Il spelar en framträdande roll. Scenen när diktatorn skickar allas vår kärnvapenletare Hans Blix till hajarna är obetalbar! Lika obetalbar som meningsutbytet mellan Blix och Kim Jong-Il...
Blix: FN måste få inspektera era palats och leta efter vapen, annars...
Kim Jong-Il: Vad händer annars...?
Blix: Annars kommer vi i FN att bli mycket upprörda och skriva ett brev till er där vi berättar hur upprörda vi är...
En bättre beskrivning av det tandlösa FN har jag aldrig sett på film, samma tandlöshet börjar nu NATO visa upp mot Ryssland dessvärre...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar