Morgonen för 5 år sedan, när en tårögd Göran Persson berättade att Anna Lindh inte hade överlevt det vansinnesdåd hon utsattes för på NK fällde så och jag några tårar. I mina ögon var Anna Lindh en fantastisk representant för socialdemokratin som rörelse. Det fanns entusiasm, det fanns ett klart ideologiskt patos och hon var så skärpt den där kvinnan...
Jag träffade Anna Lindh en gång, det var när hon åkte tåg från Stockholm mot Nyköping, platsen där hon och hennes familj bosatt sig. Maken Bo, också han sosse, var ju landshövding i den vackra sörmländska residensstaden och Anna åkte detta tåg frekvent. Jag hamnade brevid Anna Lindh, nåväl med en gång emellan, en gång på tåget. Hon satt där försjunken i sina papper och läste men lade sedan ner dom i sin väska. Hon tittade på mig och kommentarade det usla vädret, och jag instämde. Det var ju inte politik det handlade om, så det var ju inte svårt att nå samsyn om det usla svenska vädret... Snabbt ledde jag in den gryende konversationen på politik, för när har man turen att sitta brevid en politisk motståndare som man dels högaktar för sina kunskaper och som man gillar som person?
Tåget rullade vidare, genom tunnlarna på Södertörn, förbi Hall och över inloppet till Södertälje. Vi pratade EU, vi pratade Euro, vi pratade NATO och vi pratade om det mesta i livet under de 40 minuter jag hade nöjet att sitta där brevid Anna Lindh. Trots att vi var långt ifrån ense om allt så var det ett mycket trevligt och givande samtal. Och i mitt inre fasade jag för tanken att denna kvinna en dag skulle avlösa "pösmunken" som partiledare för socialdemokraterna... Att ta sig an Anna Lindh i en valrörelse, som ledare för en pånyttfödd Socialdemokrati, hade för Alliansens företrädare varit en fruktansvärd utmaning! När jag klev av sa Anna: "Tack för ett trevligt samtal, hoppas vi kan spinna vidare på det här vid ett annat tillfälle." Jag sa hej och klev av i världens tråkigaste samhälle, Vagnhärad där familjen mötte upp för hemtransport till Gnesta.
Nu kom en galning emellan och vi vet alla att Anna inte blev den där fantastiska sosse-ledaren som hon hade blivit. Oavsett kvotering, och alldeles oavsett det faktum att sossarna hade sagt att det nu var dags för en kvinnlig partiledare så var Anna Lindh det bästa ledarämne "rörelsen" hade odlat fram. Anna Lindh hade blivit en av de stora, inte bara inom Socialdemokratin utan också i Sverige. Det var hon ju förvisso redan som en ytterst begåvad och vitaliserande utrikesminister, men det hade varit spännande att se henne som ledare för sitt parti.
Dagarna efter Anna Lindhs bortgång så dök förslaget upp om att döpa om Skavsta till Anna Lindh Airport. Lyft frågan igen, ty Anna Lindh var en mycket bra representant för socialdemokratin, Sverige och Nyköping...
Mina tankar går till de söner som saknat sin mor i 5 långa år och till den f.d landshövdingen i mitt f.d hemlän Bo Holmberg, Annas make. Vår förlust är ingenting mot Er förlust, men trots det är vår förlust oändligt stor...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar