2008/09/24

NÄR BARNEN FRÅGAR FÅR DE SVAREN


Rädda Barnen, en av mina grannar i Sundbyberg, kommer i SvD med råd och tips medan DN har letat upp en annan psykolog för att få stöd i hur man pratar med sina barn när något så skrämmande som en skolmassaker har inträffat. Enligt Rädda Barnen skall man slira lite på sanningen när de mest obehagliga frågorna dyker upp, jag har en annan taktik baserad på mina upplevelser i livet om att lögner kan vara förödande för hur livet sedan utvecklas.

Så här kunde diskussionen ha låtit när mina barn släppte loss sina grubblerier...

- Pappa. Varför skjuter finnar ihjäl varandra i skolan?
- Finland är ett land med en våldsam historia. Inbördeskrig och Lapporörelsen har präglat den finska mentaliteten sedan generationer, käre son. På mitt jobb har jag en våldsam finne som brukar slå mig titt som tätt, Jocke du vet. Han som hette Pööllöönen innan han bytte till Draköga. Han slår mig ofta...
- Man varför skjuter finnar sina skolkompisar för då? Det är ju inte schysst.
- Nej, det är det ju inte. Men ibland gör knäppskallar knäppa saker. Och ger du en knäppskalle en pistol så slutar det så här.
- I min skola finns det ju också knäppskallar...
- Precis, så det kommer säkert hända där med. Så fort dom hittar ett vapen så kommer dom börja skjuta i er skola också. För sådana är dom, knäppskallarna.
- Dom där två som sköt i Finland hade lite hår och var lite nördiga, betyder det att Du också är en vapenfixerad knäppskalle pappa?
- Det finns dom som tycker det, er farmor till exempel. Men jag har ju bara haft snälla kompisar, så jag har aldrig behövt fundera på något sånt.
- Kommer jag att bli skjuten i skolan?
- Varför inte? Det är ju ett rätt tufft och manligt sätt att dö på. Bättre det än att bli gammal, senil och dö av undernäring på ett vårdhem.
- Men jag vill ju inte dö pappa!
- Men har du inte hört när pappa lyssnar på Kent...? Den där låten om Mannen i den vita hatten, där sjunger dom ju " Jag är livrädd för att leva, Och jag är dödsrädd för att dö, Men älskling vi ska alla en gång dö, Ja, vi ska alla en gång dö, Ja, vi ska alla en gång dö, Vi ska alla en gång dö, vi ska alla en gång dö, vi ska alla en gång dö." Och Kent vet allt...
- Men jag vill inte dö!
- Kan du knipa igen! Är det något man kan vara säker på i livet så är det finalen.
- Jag vill inte, vill inte...!
- Vad du vill spelar ingen roll, för dö kommer du. Om det sedan är i morgon eller om 70 år - vad vet jag?
- Och vad händer med mig om jag dör då?
- Om du är snäll och låter pappa blogga i lugn och ro kommer du till himlen. Men om du bråkar så finns det ett varmare ställe som väntar på dig.
- Kanarieöarna?
- Nä, helvetet. Där sitter satan och grillar såna små barn som du. Låt mig blogga nu...
- Men jag...
- Vik hädan! Jag måste höja besöksstatistiken...

... och så fortsätter det. Och sedan så undrar folk varför mina söner har klippkort till BUP? De som växer upp i en sådan trygg miljö, och verkar så harmoniska?
Obs. Konversationen är väl inte helt korrekt återgiven...


2 kommentarer:

Joakim Draköga sa...

Jadu Fredrik, du nämnde aldrig att de gånger du råkat göra dig illa i min närhet, är de gånger du försökt att göra MIG illa.

Du är väl van vid att använda din stora kroppshydda (195 cm, 140kg) som vapen när du märker att du börjar förlora en konversation. Jag har, i min litenhet(177cm, 83kg), endast har skyddat min kropp från skada.

Du måste kunna erkänna att de gånger DU gjort dig illa på MIG, har du själv börjat att använda fysisk våld mot mig. Du minns väl vad jag sa efter din första skada? Jag sa ungefär: "Ok, kom ihåg att det kan göra ont att bråka med mig." Det hinner gå två veckor, och då är du där igen!? Det var så att jag började tro du var masochist.

Nu när du "gått" ut med det här till allmänheten, kanske du inte kan använda din storlek som vapen längre ;) HAHAHAHA

Joakim Draköga sa...

Förresten var det Pöllänen jag hette tidigare!