För de som saknar ett hum om vilka herrar som bär och bar dessa namn så kan jag berätta att Eduard Kokoity är "statschef" i Sydossetien medan Otto Ville Kuusinen var en finsk kommunist som Stalin placerade som en illusorisk finsk statschef innan Vinterkriget 1939, och som sedemera bad Stalin om hjälp med att befria Finland från bourgoisen.
Kuusinen flydde Finland i samband med att "De Vita" besegrade "De Röda" i det finska inbördeskriget, och kom att utgöra en av Stalins mest hängivna nickedockor. I dagens politiska värld är Eduard Kokoity närmast att likna vid Kuusinens alter-ego. På samma sätt som Kuusinen satt i en liten byhåla i Karelen och bad om att Röda Armén skulle "befria" det förtryckta finländska folket, sitter nu denna Kokoity och ber om att få integrera sin lilla "stat" med den ryska federation. Detta efter att samma man lyckats få georgier och ryssar att braka ihop över hans lilla och synbart värdelösa statsbildning. Det är ju faktiskt så att det georgiska försöket att åter säkra denna del av sitt territorium hade sin orsak i otaliga provokationer från banditband och den "Sydossetiska armén"... Att Ryssen sedan stod och värmde upp motorerna norr om den erkända gränsdragningen gör att man utan att vara speciellt konspiratoriskt lagd kan ana vem som styrde trådarna på marionettdockan Kokoity i Sydossetien...
Ryssland använde sig alltså av samma taktik som man använde mot Finland 1939, och mot de baltiska staterna sommaren 1940. Man triggar en kupp, eller nyttjar en landsförrädare eller separatist för att hitta ett Casus Beli, en orsak att intervenera. Därefter ber den nya marionetten om hjälp och vi bli en del av Sovjet/Ryssland... Balterna bad om detta med en pistol mot tinningen, Finland klarade sig genom en heroisk kamp och Georgien lever som stat men får se hur den stora grannen i norr likt en hungrig björn sliter köttstycke efter köttstycke från georgierna.
Att Kokoity inte ens en vecka efter det att Medvedev erkänt "staten" Sydossetien ber om att få integrera sin skapelse i den Ryska federationen kommer inte som någon överraskning för mig. Detta är Sovjetunionens första stapplande steg mot en återfödsel...
Omvärlden reagerar, men reagerar EU kraftigt nog? I mina ögon tveksamt, och snarare en repris även det på en historisk "idiot" - Chamberlain med "Peace in our time". Har inte firma Putin och Medvedev ännu fogat sig efter det avtal man skrev under så kommer de även framledes skita i allt vad omvärlden kräver av dessa herrar. Att sitta och dalta med män som bara har två ambitioner, nämligen att oåterkalligt sparka undan benen på den haltande demokratin i Ryssland och återskapa en fruktad stormakt med en egen hegemoni är inte fruktsamt ur min synvinkel. Man stoppar galenskaper i sin linda, och gör EU ingenting mer än det man mummlar om nu så har vi problemen åter i än värre omfattning snarare än vi anar...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar