I kväll sitter min namne Reinfeldt hos Kristian Luuk och berättar om vilken musik han har växt upp med, vilka låtar som betyder mycket för statsministern och jag kan väl erkänna att han känns lite spretig och lättviktig.
Med låtar av Uggla, Alphaville, Simple Minds och Abba ( länkar till bättre alternativ skrivna av samma artister... ) så är det ju inte några grupper som har ett budskap som appelerar till statsministerns öron. Ytlighet och trams är väl snarare synonymer till den sörja han har valt... och här kommer väl alla rabiata Abba-freaks att reagera men hur mycket samhällskritik och djuplodande texter har Björn och Benny fått ner egentligen? Inte mycket, inte mycket alls... Det är ju bara att lyssna på den där "Du är min man" så ryser man in i märgen, psykisk tortyr på svensktoppen vecka efter vecka.
Efter att ha sågat Reinfeldts låtval så måste jag ju lägga upp bollen för straffspark mot mig själv, och redovisa fyra låtar som har gjort avtryck på mig och som jag hade valt ifall jag varit aktuell för Luuk. I kronologisk ordning:
1. Depeche Mode "Photographic". Ingen djup låt det heller, men det som fick mig "devoted" för all framtid. Sköna synthslingor och en hårresande text.
2. Imperiet "Var e vargen". Sommarjobbade i min ungdoms dagar på KF:s skivlager i Björkhagen, och upptäckte denna låt i maxisingelformat. Helt fruktansvärt underbar på alla sätt!
3. Depeche Mode "Enjoy the silence". Min och Therese låt, för alltid! Många underbara minnen är förknippade med detta underverk från nyförälskelsens dagar...
4. kent "Dom som försvann". En låt med en ball barnkör som växer för varje avlyssning. Dedikerad till Michael Spira och Arne Wijkman, avhoppade moderater i Sundbyberg.
...och som extranummer
5. Ebba Grön "Staten och kapitalet". Den enda låt jag försökt framföra på Karaoke. Platsen var Factory Nacka Strand och SöS Julfest. Min kommunistiske arbetskamrat Erik släppade upp mig på scenen, och körde järnet. Jag doade lätt i bakgrunden och grubblade på om detta verkligen var politiskt korrekt... men va fan när är jag det egentligen?
Med låtar av Uggla, Alphaville, Simple Minds och Abba ( länkar till bättre alternativ skrivna av samma artister... ) så är det ju inte några grupper som har ett budskap som appelerar till statsministerns öron. Ytlighet och trams är väl snarare synonymer till den sörja han har valt... och här kommer väl alla rabiata Abba-freaks att reagera men hur mycket samhällskritik och djuplodande texter har Björn och Benny fått ner egentligen? Inte mycket, inte mycket alls... Det är ju bara att lyssna på den där "Du är min man" så ryser man in i märgen, psykisk tortyr på svensktoppen vecka efter vecka.
Efter att ha sågat Reinfeldts låtval så måste jag ju lägga upp bollen för straffspark mot mig själv, och redovisa fyra låtar som har gjort avtryck på mig och som jag hade valt ifall jag varit aktuell för Luuk. I kronologisk ordning:
1. Depeche Mode "Photographic". Ingen djup låt det heller, men det som fick mig "devoted" för all framtid. Sköna synthslingor och en hårresande text.
2. Imperiet "Var e vargen". Sommarjobbade i min ungdoms dagar på KF:s skivlager i Björkhagen, och upptäckte denna låt i maxisingelformat. Helt fruktansvärt underbar på alla sätt!
3. Depeche Mode "Enjoy the silence". Min och Therese låt, för alltid! Många underbara minnen är förknippade med detta underverk från nyförälskelsens dagar...
4. kent "Dom som försvann". En låt med en ball barnkör som växer för varje avlyssning. Dedikerad till Michael Spira och Arne Wijkman, avhoppade moderater i Sundbyberg.
...och som extranummer
5. Ebba Grön "Staten och kapitalet". Den enda låt jag försökt framföra på Karaoke. Platsen var Factory Nacka Strand och SöS Julfest. Min kommunistiske arbetskamrat Erik släppade upp mig på scenen, och körde järnet. Jag doade lätt i bakgrunden och grubblade på om detta verkligen var politiskt korrekt... men va fan när är jag det egentligen?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar