Men betyder lite tjafsande, gnällande, grälande och trötthet per automatik att man avslutar ett historiskt lyckat förhållande bara sisådär? Är skilsmässa och brytning det första man skall börja tänka på när det börjar gnissla i maskineriet? Eller går man vidare, hittar tillbaka till de dagarna då allt var mysigt och visar att det är meningen att familjen skall utvecklas tillsammans trots en dominant farsgubbe som mötesledare vid familjerådet?
Alla förhållanden mår bra av att klara sig igenom krisandet tillsammans, Alliansens familjemedlemmar kan gå stärkta ur det som de som har ett genuint intresse av att härska genom att söndra målar upp som en skilsmässa i sin prematura fas. Hittar Alliansen tillbaka till det som en gång var så kommer familjelivet att frodas. Så varför inte en gemensam kärlekssemester till den där badtunnan där allt började, även om värdinnan är på väg att bytas ut mot någon som jag tror männen i familjen mycket hellre badar med...?
På andra sidan den politiska gatan står Håkan Bråkan och längtar efter att få härska i kvarteret genom att söndra den enda familjekonstellation som faktiskt inte är dysfunktionell i grannskapet. Han försöker elda på konflikterna genom att använda den rätt vidriga spelevinken Jimmie för utöva utpressning på en familj som inte är riktigt så stark som de önskar. Håkan lovar att ta hand om två småttingar när han och Jimmie har fått Alliansen dit man önskar. Men Håkan Bråkan förtränger det faktum om att hans egen familj, framfödd av urmodern Mona föll ihop som ett korthus efter rekordkort tid och med ett antal gravt nedkörda familjeterapeuter som resultat.
Sanningen är ju den att ingen vill vara med Håkan - egentligen. De två skogsmullarna Åsa och Gustaf kan väl förvisso tänka sig att flytta in men det vill inte Håkans kompisar. Vem som än tar över efter grannskapets gamla kommunist Lasse lär få svårt att sälja in sig i det enda hus där de någonsin har varit välkomna - om än med armbågen. Håkan Bråkan har ingen egen familjekonstellation, han fattar inte ett smack av hur ett förhållande utvecklas över tid, han ser inte det uppenbara.
För visst är det uppenbart att ett litet parti alltid kommer att befinna sig i skuggan av ett större parti hur väl det stora partiet än vill. Då är det bättre för de små att stå bredvid de vars ideologi man trots allt ligger hyfsat nära. Varför börja bygga på något nytt, vingligt och osäkert när man måste ta tag i renoveringen av det förhållande som måste vårdas. Alliansen måste bli nykära igen, och låta Håkan återgå till att surfa omkring bland kontaktannonserna...
Länkar: Expr1, Expr2, SvD1, SvD2, DN1, DN2, AB
Bloggar: Kent, Kulturbloggen, Lidby, Moberg,
5 kommentarer:
Ja Håkan får verkligen ta emot
både spott och spe av alla inkl
dig. Men jag tror nog du(ni) är
lite för snabba att räkna ut honom.
Men det kanske mest handlar om önsketänkande, Fredrik och gänget ska väl helst åka gräddfil till nästa val (huga).
Anders: nej för tusan, det vi moderata gräsrötter helst av allt vill är att Fredrik får en rejäl uppförsbacke snart. En uppförsbacke som tvingar honom att lägga lite skarpa förslag.
Visst, alltid kul att få behålla lite mer av lönen, men jag ser fram emot att Fredrik och övriga partiledare börjar prata om vad de tänker göra med den del av min lön de redan får. Hur löser vi ungdomsarbetslösheten, brist på bostäder, segregation? Hur går vi vidare med satsningen på att få bort människor ur förtidspensioneringens och sjukskrivningens utanförskap? Hur flyttar vi fler beslut från staten till medborgaren?
En offensiv borgerlig politik, presenterad innan Juholt lägger fram sossarnas nya giv, skulle sitta fint.
Har Juholt DEN mustaschen(bilden) i fortsättningen, så vete fan om han inte tar hem en jordskredsseger.
Har Juholt DEN mustaschen och magen lär han bli handplockad till huvudrollen i nästa Hercule Poirot-serie.
Ha ha, glöm inte att Hercule Poirot fortfarande är en av Agathas mest
populära karaktärer. Han kanske
behövs för att nysta upp den blåa
röran 2014.
Skicka en kommentar