Har man bott i Fårösund och mött infödda Fårö-bor så framstår väl inte skånskan som den mest obegripliga dialekten inom riktes gränser längre. Under min militära karriär så mötte jag faktiskt folk på Fårö som var svårare att förstå än till exempel en tysk, och jag kan inte tyska...
Men om vi tar oss an denna skånska som PC Jersild uppenbarligen vill utrota så är ju det i många stycken ett lika mångfacetterat språk som svenskan. Den skånska som talas i Helsingborg är väsensskild från Rosengårds-skånska, eller skånskan som talas runt Malmö överhuvudtaget. Medan Helsingborg-skånskan är på gränsen till vacker, så är Malmö-skånskan motsatsen - det är som att försöka prata otydligt med hela munnen full med gröt...
Att be folk att arbeta bort sin dialekt är upprörande, Sverige mår bra av sina olikheter. Däremot skulle man väl högst eventuellt texta vissa inslag från Skåne där den talande utstöter de mest extrema formerna av skånska... Under värnplikten hade vi en kille från Barsebäckshamn i vår pluton, och där var det ofta svårt att förstå personen. Våra befäl önskade ofta att han skulle ha ett dialektfilter på skyddsmasken, men var samtidigt nöjda att ha en beväring med inbyggd talkryptering... Han är utan tvekan den skåning som jag har haft svårast att förstå under åren.
Om jag spyr på något när det gäller det svenska språket är det snarare att man använder "liksom", "ba" och "eller" samt en massa andra utfyllnadsord i varje mening bland dagens unga. Ungdomssvenskan i sin totala rotlöshet är vad jag irriterar mig näst mest på. Klart värst är dock den av den fd hockeystjärnan och numera TV-kommentatorn Jonas Bergqvist sammanvävning av skånska och dalmål. Fy fan så illa det låter, kan ingen bre hans Leksandsknäcke med Karlssons klister?
Slutligen åker jag nu till platsen där man talar en charmig dialekt, Göteborg. Bloggandet kommer väl vara på sparlåga under några dagar, men härda ut - Jag är snart tillbaka! Välj själv om du vill se det som ett löfte - eller som ett hot.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar