INLÄGG 300 - KÄRLEK I RUSKVÄDRET

Då var det dags att författa det 300:e inlägget på Tokmoderaten. Jag har länge varit klar över vad detta historiska inlägg ska handla om, och ämnet blir än mer aktuellt när vädret är som det är idag och var igår...

När regnet öser, vinden välter träd och augusti helt plöstligt är november behöver man ju muntras upp och då är ju musik en bra lösning. Musik för mig är synonymt med Depeche Mode, mina musikaliska hjältar sedan 27 år... Jag är fruktansvärt enkelspårig när det gäller musik och har först på senare tid hittat andra alternativ än Depeche Modes mästerverk att lyssna på. Nuförtiden kan jag njuta av Kent, Coldplay och Muse när andan faller på. Men 75% av tiden är det bara Depeche Mode i hörlurar eller högtalare.

Varför? De är ju bara bäst, på att vara vemodiga, romantiska, cyniska med fina synthslingor i harmoni med Dave Gahans fantastiska röst. Favoritlåtar? Många, alltför många men ett försök att i kronologisk ordning ta fram Topp 5 blir listan såhär: Photographic, Everything counts, Stripped, Enjoy the silence och Nothing's impossible.

Att vara statsminister i dessa FRA-tider med den interna kritikerstorm som inte bedarrar kan ju inte vara kul, och inte blir det väl roligare när Tokmoderaten vill hylla landets Första Fru med en text av Martin Gore. Filippa Reinfeldt har jag bara träffat två gånger, en gång när hon sprang förbi mig med familjen i släptåg på Gröna Lund och senare när hon välkomnade mig ombord på Cinderella under Moderaternas Vårkryssning... Jag sprang ombord, genom de ändlösa katakomber som ombordstigningsramperna i Vikingterminalen är, och kände av såväl kärlkramp som lufthunger när jag klev ombord. Först av alla embarkerade jag denna flytande köttmarknad och möttes av Filippas vänliga ögon och magiska leende. Hon fick mig att smälta som ett smörpaket i stekpannan! Vilken kvinna han har, min namne i Rosenbad! Underbart vacker, och så vänlig sedan när hon hyllade mig efter mitt livs race...

Allt sedan dess tänker jag alltid på Filippa Reinfeldt när jag hör Depeche Modes "It's no good". Texten säger väl allt, egentligen...

"I'm going to take my time

I have all the time in the world

To make you mine

It is written in the stars above

The gods decree

You'll be right here by my side

Right next to me

You can run, but you cannot hide

Don't say you want me

Don't say you need me

Don't say you love me

It's understood

Don't say you're happy

Out there without me

I know you can't be

'Cause it's no good

I'll be fine

I'll be waiting patiently

Till you see the signs

And come running to my open arms

When will you realise?

Do we have to wait till our worlds collide?

Open up your eyes

You can't turn back the tide

Don't say you want me

Don't say you need me

Don't say you love me

It's understood

Don't say you're happy

Out there without me

I know you can't be

'Cause it's no good

I'm going to take my time

I have all the time in the world

To make you mine

It is written in the stars above

Don't say you want me

Don't say you need me

Don't say you love me

It's understood

Don't say you're happy

Out there without me

I know you can't be

'Cause it's no good"

M.L Gore 1997