FÖRSVARSBESLUTET SKJUTS UPP - I VÄNTAN PÅ VAD...?

Så har regeringen beslutat sig för att skjuta på Försvarsbeslutet, och den inriktning som Försvarsmakten skall ha under åren 2010 till 2014. Orsaken är det som hänt, och fortfarande händer i Georgien och med Ryssland. Själv anar jag självklart ugglor i mossen, som vanligt när det gäller frågan om hur vi sköter om värnandet av vårt land. I min tankevärld så väntar regeringen på att folk skall glömma den ryska aggressionen, den ny-gamla stormaktens våldsanvändande och återgången till en retorik som ligger i linje med den gamla sovjetiska kommunismens hätska utfall. För finns det egentligen så mycket att analysera...?

För redan idag borde Tolgfors kunna säga att vi inte alls lever i den eviga fredens tid, att hot även kan uppstå i vårt närområde och att dessa hot måste kunna mötas resolut av Sverige i samverkan med våra grannar. Är det så svårt att ta till sig att Ryssland med Putin i spetsen för bara några veckor sedan hotade Polen med kärnväpen och Ukraina med våld? Är det så svårt att förstå att det som nyss har hänt i Georgien inom kort kan komma att ske i Estland eller Lettland? När Tolgfors i maj satt och var så stolt över att vi lärt den georgiska armén att jobba miljövänligt så hade han inte en tanke på att detta arbete skulle vara raserat 3 månader senare av en rysk invasion? Vi har inte längre framförhållning, så är det bara...

Och att då börja analysera vad den nya ryska doktrinen innebär för Sverige är bara ett kosmetiskt merarbete. Redan idag står det klart att konungariket inte har förmåga att skydda sig själv, och ännu mindre bidra till stabilitet i vårt närområde. Det behöver åtgärdas omgående, och det behöver ingen djupare analys. Det enda som händer är att vi förlorar ett antal månader som vi verkligen behöver för att göra vår säkerhetspolitiska u-sväng och börja skapa en trovärdig försvarsförmåga igen...

Så i min tankesvärld ser planen ut som följer: Låt tiden ha sin gång, låt folk glömma vad som hänt, låt Ryssland och EU återuppta nya och vänskapliga förbindelser igen och låt oss svenskar köra huvudet i sanden och låtsas som att vi inget försvar behöver.

Jag kan ha fel, jag hoppas att jag har fel och att vi i höstbudgeten ser att Försvarsmakten inte behöver genomdriva sina reduceringar, och att man i februari-mars verkligen börjar driva säkerhetspolitik enligt den vedertagna normen: Man dimensionerar efter hotbilder, och betalar vad det kostar... Tidigare har ju Borg-doktrinen varit den som gällt, nämligen att den svenska statsbudgetens försvarsanslag avgör vad omvärlden skall ta sig för och vilket försvar man får för dessa medel. Jag hoppas på bättring, men som försvarsvän i det här landet är man milt sagt desillusionerad.