HJÄLTEDÅD OCH SNEDVRIDEN DEBATT

Att vara politiskt engagerad innebär inte att man alltid kan hålla tyst och förlika sig med den linje partiet bestämt sig för att anamma. Jag är moderat av hela mitt konservativa hjärta, jag står bergfast i min ideologi men det innebär inte att jag likt en nickedocka ler som ett fån och nickar gillande om allt vad regeringen tar sig för...

Jag har ju varit extremt tydlig att jag har varit och faktiskt fortfarande är skeptisk till den "försvarspolitik" som Alliansen anammat efter röd-grönt mönster. När det gäller att kunna värna Sverige håller jag aldrig käft, aldrig någonsin!

Då signalspaning och underrättelsetjänst är en del av Sveriges skydd kan man ju tycka att jag borde vurma för den där FRA-lagen, eller Anti-terrorlagen som vår partisekreterare vill kalla den. Men nej då, den köper jag inte. Helt enkelt därför att jag inte tror att den ger vår underrättelseinhämtning ett smack, och för att lagen som sådan öppnar upp för ett övervakningssamhälle som jag inte vill se. Finns det brottsmisstankar när det gäller hot mot rikets säkerhet från personer bosatta i Sverige vars mail därför behöver läsas, och vars telefonsamtal då avlyssnas så är det endast en myndighet som skall syssla med sådant och det är SÄPO...

Samma åsikt hade Karl Sigfrid, trevlig moderat riksdagsman från Solnas Bergshamra. Denne hedervärde man stod upp för sitt värnande av den personliga friheten och mot övervakningssamhället. Under detta värnande fick han ta emot spott och spe från en hel del folk, orättfärdigt i mina ögon. Karl Sigfrid stod upp för sina ideal, och människor som gör det är alltid beundransvärda. Karl Sigfrid är vår moderate hjälte i FRA-frågan! Jag är stolt över att ha tryckt hans hand...

Och hur i all världen skall vi kunna förorda ett personalvalssystem där varje enskild kandidat måste ge avkall på sina ideal i en fråga som man har en begfast åsikt om för att partiet råkat ändra sig eller kommit fram till något annat? Visst är det viktigt att man som majoritet får igenom sin politik, men de missnöjda måste få fram sina åsikter utan att idiotförklaras eller ses som lönnmördare. Politiken behöver meningsutbytet för att fortsätta utvecklas, annars dör demokratin långsamt och ingen kommer bry sig om att säga sina innersta åsikter...