När jag för lite drygt fyra år sedan engagerade mig i Moderaterna i Sundbyberg, nyinflyttad och vilsen - både i min nya stad och i livet - så var det inte med någon som helst ambition att vara någonting mer än en passiv medlem som betalade in mina 200 kronor om året, fick Medborgaren och lite lokal propaganda då och då.
Men riktigt så har det väl inte blivit, jag sitter numera rejält fast i det flugpapper som politiken kan vara, utan någon möjlighet att ta mig loss. Inte för att jag vill sluta med politiken eller för att jag är så fantastisk i min roll som lokalpolitiker att Moderaterna i Sundbyberg skulle gå under ifall jag drog. Nej, politiken är roligt och det är många nya vänner som jag träffat genom mitt brinnande intresse, både inom mina egna led, alliansvänner men även några på vänsterkanten som jag verkligen uppskattar och gillar trots att de saknar sjukdomsinsikt och vägrar göra något åt den hjärntvätt som gjort att de verkar vara oförmögna att tänka klart...
En av mina bästa vänner i politikerskrået är utan tvekan Erica Lejonroos, en kvinna i sina bästa år som har lyckats med bragden att vända ett liv i nerförsbacke till något helt annat. Klarar man att resa sig från missbruk, skuldberg, kriminalitet på det sätt Erica har gjort så är man stark, så mycket starkare än vad jag någonsin kommer att bli. Denna styrka förtjänar respekt, och jag vet att Erica är respekterad inom partiet och bland andra som brinner för att förändra samhället med politiken som verktyg. Erica och jag är allt som oftast rätt så överens om det mesta i politiken men jag ser mig själv som en gammal dammig "Gammelmoderat" med mina fötter djupt förankrade i den konservativa ideologin, medan Erica nog mer är en typisk socialliberal "Nymoderat" där inte ens ord som är svordomar för mig, som till exempel könskvotering, är något som är tabu.
När vi i Alliansen hade vunnit makten i Sundbyberg efter valet 2006 så fick "headhuntades" vår tilltänkte Kommunstyrelseordförande Kristoffer Tamsons till Reinfeldts innersta kärna. Ersättaren var kvinna, och hon fick inte ens påbörja sitt förtroendeuppdrag innan TV4 sänkte henne med en historia som gick ut i TV på bästa sändningstid och som knappt hade något med sanningen att göra. Erica föll offer för en oseriös journalist som struntade i källgranskning, uppbackad av en kanal som numera är en synonym till oseriös journalistik...
Självklart ville Erica ha upprättelse, och hela händelsförloppet finns beskrivet i ett långt inlägg som finns på Ericas blogg och som jag därför inte upprepar. Det har varit motgång efter motgång för Erica i denna kamp för att få rätt, men varje gång har hon rest sig upp ännu starkare och med en obruten vilja att gå vidare. Men häromdagen kom så en smäll som fick henne rejält i gungning - TV4 hade genom sin advokat bestämt sig för att lägga ännu lite mer stenar på Ericas axlar. Ett skuldberg hos fogden som Erica var på god väg att jobba bort skulle genom TV4:s försorg fyllas på och det med råge.
Naturligtvis tog det fruktansvärt hårt på Erica som fick se ljuset i tunneln flyttas några mil längre bort. Förtvivlan, hjälplöshet och en uppgivenhet som skulle ha knäckt vem som helst drabbade min vän, och ingenting kunde jag göra annat än att finnas där när krafterna räckte till för att prata av sig. Vad mer kan man göra än att bara finnas till?
TV4 vann rättsprocessen, men man har förlorat sin trovärdighet och all form av humanism. När det inte räcker med att knäcka en persons framtid med några lögner så tar man till den Tredje Statsmaktens hela vapenarsenal i kampen mot en ensam kvinna som inget annat vill än att få upprättelse. Scherman och hans hejdukar bryr sig uppenbarligen inte om vad det är för bild av TV4 som nu målas upp, en kanal av girigbukar, utan moral och medmänsklighet som inte drar sig för att i sin iver att framstå som ofelbara inte kan erkänna sina fel och göra rätt för sig. Visst, Erica tackade nej till förlikningsbuden som kom från TV4, hon var övertygad om att rätten skulle se det vi andra såg som uppenbart och för detta "Nej" så lider hon alla helvetets kval i dag.
Min vädjan till TV4 är därför: 1) Erkänn att det fanns grova sakfel i reportaget, och betala de rättegångskostnader om mer än 90.000 kronor som nu åläggs en redan nedsablad person att ta hand om - Ni har råd, hon har det inte. 2) Men om detta är för mycket för det känslokalla TV-folket, ta då i allafall kontakt med Erica och kom överens om en avbetalningsplan för den summan - utan att Fogden får sätta tänderna i ett nytt ärende igen. Skulle Ni kunna rucka lite på Er stenhårda fasad så tror jag nog att den Tredje Statsmakten skulle kunna börja återvinna lite av det förtroende som ni i likhet med den Första och Andra statsmakten har rätt stora brister i...
För övrigt anser jag att det senaste förslaget om Pappa-bonus från våra Moderata jämställdhetskämpar, där Erica ingår och som nu leds av Hillevi "Bad boys bad boys,Watcha gonna do, whatcha gonna do when Hillevi come for you?" Engström, är långt bättre än svammlet om kvotering som dykt upp på senare tid. Självklart skall vi män belönas om vi tvingas stanna hemma för att ta hand om våra odrägliga avkommor, disken och tvätten. Kanske kan vi prestera något som påminner om kvinnornas gedigna arbetsinsatser på dessa områden ifall vi får ekonomisk kompensation för våra eftergifter i det manliga livssättet, för vi måste ju lägga om vår livsstil medan kvinnan bara har att träda in i den roll hon är född till.
Jag ser gärna att vi också belönas bara för att vi blir pappor och då retroaktivt, eller bara när vi i sänghalmen försöker bli pappor... Gud vad bonus jag skulle få! Kanske skulle jag kunna hjälpa Erica om jag fick bonus? Jäv...?
Länkar: SvD
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar