TRÄD OCH TÄNDER - EN VÄNS ÅTERKOMST

Jag å Jocke innan jag var stygg...

Så satt den där, en smäll som fick mig att tappa andan. Alldeles oavsett hur mycket "skit" jag får från folk som inte känner mig så berör deras antipatier mot mig inte ens en promille mot när en vän eller närstående har negativa synpunkter på mitt bloggande. Det har jag nu fått känna av.

Just nu sitter jag och skäms en aning för att jag genom mitt bloggande fått en väns kreativa sida att gå i stå för några månader, genom att skriva något som jag och många andra tyckte var kul - men som sårade min vän. Jag kan inte mer än be om ursäkt Jocke, och jag hoppas att när jag driver dig till vansinne - för det kommer jag ju göra - nästa gång svarar direkt och påtalar mitt plumpa sätt istället för att sitta och tjura i ensamhet. För vi har ju träffats Jocke, vi har ju ätit gott, jag har till och med fått klä på Vilda inför en promenad - men aldrig har du med ett ord låtit mig veta vad du känner...

Jocke skriver nu: "...Att med sådana vänner behöver man inga fiender!. Efter hans påhopp tappade jag lusten att läsa hans blogg och som ni vet slutade jag blogga. Jag var mycket förbannad efter att jag läst den och först tänkte jag skriva en lika nedvärderande blogg om hans bloggande, men sen tänkte jag att min tystnad får tala".

När inte ens de man tycker sig känna väl ser de uppenbara försöken till ironier eller sarkasmer så måste jag nog ompröva mitt sätt att skriva - jag måste bli mindre elak, mer slätstruken och inte sticka ut, för om ens vänner känner så här vad känner då inte de som får se sina ideal befläckas, sin musiksmak hånas eller sin TV-mysfarbror eller det trallande psykfallet man gillar angripas? Likt den Robin som igår uttryckte sitt hat som måste det finnas horder av hatande runt i landet, som bara vill slå mig på käften eller ryssar som önskar livet ur mig. Att lägga ribban på rätt nivå är svårt, jag kan bara hoppas att jag lyckas...

Länk: Bloggen som fick Jocke att sluta blogga