2009/03/13

MED SÅDANA VÄNNER BEHÖVER MAN INGA FIENDER - DEL 2

"Det var bättre förr..."

Klockan har passerat 14:30, jag sitter framför datorn och nynnar "God morgon Sverige, tingelingeling...", signaturmelodi till ett morgonprogram på monopol-TV under uppväxten lett av bland andra Fredrik Belfrage och Per Ragnar. För trots att eftermiddagen är här så är det morgon för en trött nattarbetare.

Det är Fredagen den 13:e, en dag man på många sätt bävar för och en som verkligen har en lite tyngre dag än oss andra är nog Mona Sahlin, babblande ledare för sosseriet. Jag må ju vara partisk, elak och allt det där men jag känner mig inte ensam i mitt eviga gnällande på denna stackars Mona. I Aftonbladet vaknade jag upp med en insändare från en gammal Dala-sosse som dessutom varit en pre-Greider på Dalademokraten som väcker liv i den interna debatten om Monas lämplighet som partiledare, den minnesgode kommer väl även ihåg TV4:s Kalla Fakta häromveckan när ett gäng gubbar från sossarna i Uddevalla satt och spydde galla över sin älskade ledare. Med sådana vänner behöver inte Mona några fiender...

Den som vurmar för Mona kanske då säger att det här är ett tecken på det patriarkala förtrycket, där en kvinnlig ledare med ett annorlunda sätt att leda motarbetas av oss män... Är det så enkelt? Mitt svar är ett rungande "Nej!" - svaret är ännu enklare. Kritiken kommer för att Mona är otydlig, svag, velig och hoppar i galen tunna mest hela tiden. Och är det verkligen så att 83,6% av de läsare i Aftonbladet som röstat på att Mona är en usel partiledare alla är mansgrisar som är rädda om sin egen position, och att Aftonbladets empatiska kvinnliga läsare endast uppgår till 16,4%?

Svaret är "Nej" där också, motståndet mot den politiska vingelfärden och de populistiska grodornas mästarinna sitter djupare än vad som är manligt och kvinnligt att tycka. Mona har en motvind som får henne att kröka rygg, och i ren desperation kasta ur sig sådan dynga som hon gjorde häromdagen om regeringens och Maud i synnerhets ansvar för SAAB-varslen. Centerledaren har med sin enorma pondus under 20 års tid påverkat världens bilköpare att vägra köpa SAAB:s förträffliga bilar - det är Monas andemening.

Den gamle chefredaktören på Dalademokraten vill byta partiledare innan valet, och ersätta Sahlin med ett annat PR-mässigt geni - Sven-Erik Österberg, partiets egen "Hulk" och urman. Kanske skulle Sven-Erik kunna vara mer tydlig, mindre velande och lite tryggare än vad Mona är, det skulle nog vem som helst kunna vara, men jag hoppas vid Gud att man ändå ger Mona chansen att köra sitt välgenomtänkta race i Valet 2010 med Lars Ohly och Peter Eriksson vid sin sida. Kanske finns det någonstans en mikroskopisk chans att alla vi som gnäller, raljerar och hånar Mona har haft fel och att väljarna kommer gå på hennes floskler - men låt oss se, låt oss ge Mona chansen. Det kan ju knappast bli värre än de senaste 6 månaderna, eller kan det...?

Länkar: AB1, AB2

4 kommentarer:

Peder sa...

Nu är det klart också att Mona har gjort en misstag till. Hon gillar inte alls egentligen homosexuella! Hon trodde i sin iver att HBT står för "Handla Billig Toblerone"

Fredrik Antonsson sa...

Just den grupperingen är jag också med i, jag brukar ha mina shoppingturer på Tax-freefärjorna.

Kraxpelax sa...

Jag tror Alliansen vinner nästa val mest på motståndarens svaghet.

Bosse sa...

Snälla Tokmoderaten, klanka inte på fru Sahlin. Kanske det fortfarande finns en och annan sosse som tycker fru Sahlin är toppen så väck inte de krafter som vill byta partiledare. Jag anser att Mona Sahlin borgar för att vi skall få en bra regering även efter nästa val! Hon sätter ord på allt som vi håller kärt här i landet: skyddsnät och fallskärmar till alla, inklusive dödsdömda biltillverkare, allmänt slasiga hasar, Hisbollahagenter, Stasiofficerare och Pol Potfanatiker. Vad skulle dessa stackare utsättas för om de inte hade fristad i Sverige?