Det kommer inte hända ofta, det lovar jag, att jag går ut i ett blogginlägg och ger rosor till fackföreningsrörelsen men i detta fall kan jag inte låta bli. IF Metall visar civilkurage och ett stort mod när man för att rädda sina medlemmars annars hotade arbeten går med på att som en nödlösning, ett undantag och ett temporärt tillstånd att medlemmarnas löner sänks för att rädda jobben, företagen och i förlängningen även Sverige. Jag unnar ingen sänkt lön, men den kris som likt en tornado sveper över planeten just nu kräver drastiska åtgärder, och är det något denna åtgård är så är det väl drastisk...
Nu är det väl förvisso så att många i IF Metalls rullor redan har en hyfsat bra lön, iallafall betydligt bättre än min egen som underskötare under landstingets ok, och därför bör kunna avstå lite av denna tills dess att tornadon har bedarrat och vi återigen kan skönja ljuset bland raserade finansinstitut och en bilindustri i ruiner. Men det känns nog ändå, och jag uppskattar Er uppoffring i denna tid. Är det något detta visar så är det att fack och arbetsgivare kan se problembilden framför sig med samma ögon - och just den samsynen behövs när det blåser på...
Jag förväntar mig att det kommer gnällas och gnys lite här och där i leden som hos Gruvtolvan, och det är inte alls konstigt. Men jag vill samtidigt se att företagsledare, aktieägare och andra arbetsgivare också tar sitt ansvar och beter sig som det förväntas när arbetarna drar sina strån till stacken - genom att hålla tillbaka och sänka sina egna löner och arvoden i samma omfattning. Sker detta, ja - då kommer det ett starkare Sverige efter krisen där den klassiska klasskampen ersätts av respekt och förståelse för varandras utgångspunkter och syn på samhället.
Ett sådant Sverige vill jag se! Ett Sverige där goda tider är lönsamma för alla och där dåliga tider klaras av tillsammans...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar